Floorfiller

Visst sa jag haveri men det var väl kanske inte så allvarligt menat. Min brist på social kompetens gör att jag dricker mer än vad jag egentligen vill. Ibland är det bara lättare att resa sig och gå till baren än att inleda en konversation. Synd och skam för jag tror att jag kunde haft det trevligt igår. Istället somnade jag med kläder och smink på för första gången i mitt 23 åriga liv. Olle tvingade mig att ta ur linserna. Det var efter min 40 minuters lur mellan badrummet och hallen. Efter att han fotade mig i min misär. Annars var han så snäll och vårdande. Jag mådde allt annat än toppen idag.

Dagens låt:
Otis Redding-"Mr Pitiful"

Punkt shop

• Fredagkväll är lika med På spåret och vin. Äntligen har jag en anledning till att inte titta på Idol som jag följt lite väl engagerat. Idag är vi vuxna imorgon är vi 17 igen. Skivmässa och ett haveri är inplanerat.
• Jag sprider evangeliet enligt popquiz, idag till Emma som blev så pass nyfiken att hon frågade hur många man får vara i ett lag. Hon skulle inte ha en chans mot mig. Vi är lika på den fronten att vi båda gillar Hot Shots men hon var och såg REM och jag ser fram emot spelningen med Sisters of Mercy.
• Mina paljett Ox är precis så fina som man kan tänka sig och nu när jag har ett så fint förkläde känns det som om jag kan uträtta stordåd på köksfronten.
• Julgardiner, stjärnor och ljusstakar är uppe.
• Blekning av hår är i fullgång.
• En skamlig bekännelse, men är inte Thompson Twins-"Hold Me Now" ett fantastiskt litet pop stycke, eller är det bara jag?

Dagens låt:
Thompson Twins-"Hold Me Now"

I dont remember growing older

Klippte mig idag och det blev en Phil Oakey igen. Det är väldigt kort på vänster sida men mina förhoppningar är att jag kommer se bra ut till jul. Det är inte så att det är fult nu bara lite kort. Jag ska bleka håret igen, det är som ett jävla beroende. Jag är för feg för att färga håret i någon färg som ligger långt bort från mitt gulblonda hår. Det är inte som när jag var yngre och färgade håret med karamellfärg. Då var jag en tönt utan något att förlora. Jag saknar det.

In fear of fear

Ibland tvivlar jag på mig själv mer än vanligt. Sedan barnsben har jag hävdat att jag är ett geni. Jag talade väldigt tidigt och min utveckling gick snabbare än för dom flesta. Låt oss säga så här: när mina jämnåriga ritade huvudfotingar lade jag ner tid på anletsdrag.
Det är det senaste poquizet som har gett min självförtroende en törn. Är det en indikation på att jag har fejkat mig igenom hela mitt liv, att jag inte är så genial som jag ger sken av. Lögner behärskare jag lika rinnande som alfabetet (fast jag glömmer bort w ibland). Jag kan väldigt lite om så många ämnen som möjligt att det ger sken av allmänbildning.
Musik som ska vara mitt "huvudämne" är också en fasad. Man kan tro att jag har en enorm skivsamling när det egentligen bara rör sig om ca 200 cd skivor och ca 30 vinyler. Jag fruktar den dagen då någon synar min bluff.
Det finns något motsägelse fullt i mitt tvivel. Jag har faktiskt haft några riktigt bra placeringar på popquizet, en 5:e som bäst. Det måste betyda att jag faktiskt är bra, att jag är någon att frukta.

Enligt min hemmagjorda nedräknings kalender är det bara 15 dagar kvar till nästa quiz.

Dagens låt.
Bauhaus-"In Fear of Dub

from despair to where

Igår dödsförklarades Richey (Manic Street Preachers mina gamla tomårshjältar tillika husgudar).
Inte en dag för tidigt. Visst hade det varit fantastiskt om han dök upp igen men ungefär lika troligt som att Elvis skulle ha blivit bortförd av utomjordlingar. Jag läste i någon gamal NME intervju med Manics att det skulle kännas fruktasnvärt om det nu vore så att han bara stuckit. Att han inte ville träffa dem längre. Kanske mer smärtsamt än ett självmord.
Så nu är det kaptielt avslutat.
´

Plats 1!

Vi visste alla att denna dag skulle komma förr eller senare, det var oundvikligt. Nu avslöjar jag min favorit Freddie Mercury dräkt:

Harlequin!
Ingen otippat men ibland är det värt att ta det säkra före det osäkra. Den är ju trots allt en klassiker av en anledning. Svart och vitt blir aldrig omodernt och anspelan till harlequin figuren känns ack så passande att ha på en scen för en showman "Han är även akrobat, och slingrar sig som sådan därför lätt ur de mest brydsamma situationer" är en beskrivning av Harlequin enligt alltid så pålitliga wikipedia.
Denna dräkt är så passa populär att det är vad Freddie får ha på sig när han blir en "actionfigure".



Den har allt. Det klassiska snittet med den djärva urringningen kombinerat med drama.

Tack Freddie för dina djärva klädval. (Rest in peace homeboy)

a christmas gift for me

En julklapp jag vill ha mest av allt, alla säsonger av "Grounded for life", den bästa familje sitcomen någonsin. Men det bästa är kanske att alla avsnitt har namn efter låtar tex "Jimmys Been Working for the Drug Squad" eller "Lilly Be Good".

I can make a joke and then sideswipe it

Elaine är min katt, Strage är Olles katt. Det lustiga är att dom är som oss. Strage är klängig, efterhängsam och har ett fint runt sött ansikte. Elaine ser lite sur ut, tjock, beter sig konstigt, blir rädd när man går bakom henne och förnärmad när man försöker gosa med henne. Allt ska ske på hennes initiativ. När hon har bestämt sig för att gosa är hon världens bästa katt. Hon går alltid och lägger sig med mig och ligger mitt armveck tills jag somnar. Hon kommer alltid och väcker mig runt 10.30 när jag är ledig så jag inte ska sova bort hela dagen. Eftersom Elaine är som mig har jag gett henne många smeknamn, Flaming Lainey, Lainey Baby och fetto, som jag själv suktar efter, det blir aldrig mer fantasifullt än Carro.
Hon är en komplex katt, en åskådare som nöjer sig med att se på när Strage leker istället för att ta ut sig själv. Hon är intellektuell. Hon har blivit som mig eller så kanske det är tvärtom.
Så nu får det räcka med crazy cat lady...

Dagens låt:
the Cramps-"Psycho Cat"

Its a small world and it smells funny

Kryssa för 21 mars i kalendern. Sisters of Mercy på Arenan. Jag måste gå även om det kan innebära att jag aldrig kommer att kunna lyssan på dem på samma sätt, även om jag kommer att mista all min respekt för Andrew Eldritch. Men vad fan det är ju Sisters of Mercy! Trummaskinens vapendragare. Rensa ditt schema Olle för nu ska det bli åka av.

Mother Russia rain down

Statcounter är bra grejer, men det bästa där just nu är bannern uppe i hörnet som proklamerar "Find Your Russian beauty today". Well I thing i might...

Men nu har jag bränt pengar på ännu ett par paljettskor. Magenta färgade Converse Ox (låga för noviser). 44 pund är en väldigt nätt summa för ett par skor som kostar 1000 spänn på nya Pub som jag har kommit på att jag hatar. Mr Sparkle och ett förkläde med körsbär på. Tanken är att jag ska ha det när jag slänger ihop några läckra bakverk, men något säger mig att det kommer smyga sig in i min vardagsgarderob.
Vilket som, man kan aldrig få för många converse skor och körsbär.

Dagens låt:
Siouxsie & the Banshees-"Dazzle"

Monkey see, monkey do

Jag har varit på jakt efter en BÖC medaljong ett tag nu utan resultat. Då får man ta saken i egna händer och starta upp sin cernitlera verksamhet. Nu är jag ingen dirket BÖC fan men jag är ett fan av medaljonger. Fresh from the oven.

when we meet I hear a symphony

Vi har ett fint samboförhålande de få dagar då lever enligt sambotermen. Nu kommer vi att ses först på lördag igen men det är vad man får betala för två riktigt schyssta dagar.
Måndag:
Vin och öl sedan "Pineapple express". Jag tror att filmen var bra men mitt minne sviker mig.
Höjdpunkten var när jag vände mig mot Olle och sa "Bone Thugs & Harmony" samtigt som han vände sig mot mig och sa "Crossroads". Synkat. Annars var det en riktig hit att vara salongsberusad på bio
Tisdag:
Regn och bakdag. Jag klädde på mig först vid 17 tiden och då hade regnet slutat. Middag på pålitliga Jimmys och drinkar på Pet Sounds. Jag har en ny vän som heter Moscow Disco, jävlar vad god den var.
Allt detta blandat med musik, gissa 90-tals introt och skratt i goda vänners lag.

Dagens låt:
Darren Hayman-"Out of My League"

"Hedersomnämnanden"

Till dem som inte riktigt platsar på min lista men som är värda lite uppmärksamhet

Randiga shorts med hög midja och hängslen. Ett djärvt och samtidigt väldigt gräslig val av utstyrsel. Vi får vara tacksamma för att benen är snygga och proportionella. En snyggare variant på shortsen kan vi se här live från Montreal 82. Med en liten scarf som accessoar istället för dem där gräsliga hänglsena. Vita enfärgade shorts istället för randiga som ger ett stressat intryck.














Återigen dessa gräsliga hängslen. Kombinerat med vad jag tror ska vara ett par svarta lackbrallor, men det påminner mer om sådan där byxor man har på sig när man står i en älv och fiskar. Har finns det något att lära sig. Lack är svårt att få snyggt det ser allt som oftast väldigt billigt och grovt ut. Precis samma misstag som folk med läderbrallor gör. De vill ha skinn men är inte villiga att lägga ner pengar på kvalitén. Skinnet ska vara tunt som en extra hud. Tänk Slash och Duff.


Nu har jag bara en outfit kvar och kan man sin Freddie vet man naturligtvis vilken dräkt som ligger etta...

You're a woman, I'm a machine

Att plugga till ett poquiz utan att veta innehållet är nog så svårt, att jag inte är intresserad av 70-tals soul gör det ännu svårare. Jag gjorde ett försök i går kväll men gled in på Doo Wop i stället. Mig veterligen har det aldrig funnits ett sådant moment på ett quiz ännu och då har jag kanske ett försprång när the Silhouettes-"Get a Job" snurrar igång. Doo Wop är så mycket roligare än, låt oss säga, the O'Jays. Som enligt mig kanske är den töntigaste soulgruppen någonsin. Jag blir inte mer soul än Otis. Och har man Otis har man allt man behöver.
Det var min fredagskväll Doo Wop varvat med Death from above 1979. Man måste ju bryta av med något.

Dagens låt:
the Silhouettes-"Get a Job"

beaten by defeat

Ok Here it goes..
Det gick allt annat än strålande på gårdagens popquiz och jag kan inte ens skylla på att vårat annars så strålande lag var skadedrabbat. En person till hade bara gett oss kanske 5 poäng till, max. Från en stadig top 10 placering var fallet ner till nummer 18 som att slå i et betonggolv. Det var ett quiz fyllt med våra svagheter: svart musik och amerikansk indie. Vi lyckades skrapa ihop lite poäng på trummintrona men det var också den enda delen som var lite rolig. Popquizen har en förmåga att vara roliga även om man inte kan något vilket inte gårdagens var. Det var dåligt konstruerat och till december kommer jag att vara hungrig på en revansch. Fun boy four gör quizet, ett rutinerat lag som jag både hatar och gillar. Till deras fördel gör dem väldigt underhållande quiz, till deras nackdel så vinner dom hela tiden och jag är vansinnigt avundsjuk.
Igår efter första delen diskuterade vi hur vi skulle göra om vinstlotten någonsin skulle falla på oss. Cissi funderar tydligen också på röda trådar titt som tätt. Jag sköter gärna snacket för att få känna mig allsmäktig. Men allt prat om eventuell vinst var som bekant helt onödig. Visst är jag en dålig förlorare i vanliga fall. En som försöker hitta på bortförklaringar. Men nu är jag knappt intresserad av det. Jag är riktigt nedslagen. Bättre lycka nästa gång.
Nu ska jag plugga in lite "svart" musik på allmusic..

Dagens låt:
Brenton Wood-"Gimme a Little Sign"

your shoes are last season!

Här om dagen när jag var uttråkad, något som händer ganska ofta, gick jag in på modette.se.
Jag fattade noll av deras forum, dels för att det inte verkade vara särskilt väl besökt och dels för att jag fattar noll av mode. Frågor som "kan jag fortfarande ha dessa skor trots att dem är från förra säsongen?" gör mig frustrerad Klart du kan! så länge skorna följer två regler
1: Du gillar dem .
2:Dom är snygga.
Det är så fruktansvärt tråkigt att följa regler som blir nya för varje säsong för att inte tala om att det är väldigt kostsamt.
Men även jag vill se snygg ut och jag inbillar mig att jag inte är beroende av alla regler och måsten. Jag läser gärna om trender precis som jag gärna läser om skvaller. Precis som att jag vet att Lindsay Lohans flickvän heter Samantha Ronson vet jag hur en typisk Herve Leger klänning ser ut. Och att paljettplagg är inne mycket tack vare Balmain. Woho! säger jag på det då kanske jag kan sälja mina hemmagjorda paljettbroscher till folk som vill vara trendiga men inte too much (jag tar beställningar nu, pris kan vi diskutera sedan ). Jag vet allt detta men jag kommer alltid tycka att Converse Chuck Taylor är historiens snyggaste skor och att svart alltid är och kommer alltid att vara den snyggaste färgen. Det jag trivs bäst i just nu är svart skinnjacka med svart hoodie, Chuck Taylors, Glasvegas kasse och en mycket sur uppsyn. Unisex. You and me sex.

bread & butter

Det finns otaliga nackdelar med en sambo som jobbar natt och lever som ett nattdjur i mellanåt. Men det finns fördelar också. Tex idag när jag gick upp 6.40 fanns det nybakat bröd till mig. Fast det kanske har att göra med att min Olle är den bästa sambon man kan ha. Tvättar gör han också.

Popquiz ikväll!!!!

Stupid is what stupid does

Min "gura" är försenad till början av december. Jag har ingen aning om den är bra eller crap men den är blank och fin. Det är nästan så att jag börjar tro att jag är för dum för tom att spela gitarr. Eventuellt dummare än Steve Jones...

Dagens låt:
Sisters of Mercy-"Emma"

like a healing hand

Vårat lag är "skadedrabbat" och det är ännu osäkert om vi kommer att vara fulltaliga på torsdag. Det är ingen nyckelspelare vi snackar om här men det är en lagsport där alla behövs på ett sätt eller annat. Lisa ska nämligen åka till London på fredagen och jag antar att hon ska upp hyffsat tidigt. Hon kan ju inte svika laget sådär. Ponera att hon kommer dit, själva quiz delen brukar ju vara över vid 22 snåret och då kan hon gå. Jag måste hålla mig kvar på top 10, det finns ingen återvändo. Vi kan omöjligt gå tillbaka till 15 träsket.

Så för att bättra på mina kunskaper sitter jag på allmusic och försöker plugga in sådant som jag förmodligen inte kommer att få användning för, vem vill sitta och läsa på om amerikansk indie och tysk elektro egentligen. Jim Steinman, Christian Rock, vilka som gjort originalet och vilka som gjort covern samt diverse goth, sådant som intresserar mig

Dagens låt:
Sex Gang Children-"Sebastiane"

Plats 2!

Hitintills har det varit fokus på just spandex som material, men man måste tänka utanför ramarna. Som när David Coverdale bara skulle göra slingor hemma men blev helt blond och "startade" hårtrenden "the bigger the better".
Det jag vill få sagt är att en figurnära dräkt kan bli fullkomligt enastående så länge man är villig att pröva något nytt.

Så låt mig presentera, på 2:a plats: Paljett dräkten!
Klassiskt snitt med ett djärvt material. Ska det vara glam så ska det vara glam. Det är mycket smart att välja paljetter i silver, det gör den mycket mera mångsidig. Röd i ena stunden blå i den andra beroende på vilken strålkastare som riktas mot den. Genialt. Men det är just materialet som gör att det inte blir någon guldmedalj. Det är trots allt en lista med spandex dräkter. Silver till silver.

we've allready said goodbye

Jag har precis sett det näst sista avsnittet på säs 3 av "Supernatural" och jag är väldigt glad över att jag såg på det helt ensam. Jag är allt för emotionellt engagerad i den serien, jag satt och storgrät hela sista kvarten. Jag vill inte förlora Dean. Han får inte dö. Jag är inte redo för det. Ett avsnitt kvar och jag klarar inte av att se det. Jag måste få bearbeta tanken att han kanske inte kommer att vara kvar, att dom inte kommer att hitta en väg ut ur avtalet med djävulen. Om jag inte är beredd så kommer jag att bli helt förkrossad. Han är min favorit och jag har svårt att se hur serienska fortsätta utan Dean Winchester. Jag vet att det kommer en säsong till och jag är ganska säker på att han kommer att vara kvar, men jag tänker inte kolla upp det. Trots oron i magen vill jag att bli överaskad. Dean kommer att klara, det går inte annars...

relaterat:
Robert Johnson-"Cross Road Blues"

I'd like to leave so would you kindly look the other way.

Ok nu har verkligheten gjort sig påmind. Jag ska som bekant hålla julfirandet här hemma för att jag är trött på att schasa runt mellan Stockholms alla kommuner med, minimal, hjälp från SL.
Det har inte varit helt säkert om Olles päron jobbar eller inte men idag fick jag reda på att dom är lediga, ergo vi kommer vara runt 8 pers och 2 katter hos mig. Jag har bara 6 stora tallrikar och som mest 6 sittplatser om man tar upp balkongmöblerna. Mina matlagningskunskaper är minst sagt begränsade. Jag ville inte bli såhär vuxen med släktträff och allt vad det innebär. Allt jag ville var att spela gitarr och se bra ut....

Dagens låt:
Softcell-"Say Hello, Wave Goodbye"

axe man

Det är allt för lätt att köpa saker över nätet.
Med det sagt.
Jag har beställt en elgitarr. Någon svart billigt Les Paul kopia med förstärkare för den nätta summan av 1995 riksdaler. Inom ett år ska jag ha lärt mig riffet till "Back in Black", ett rimligt krav för någon som bara kan spela första versen av Blinka lilla stjärna.
Efter det köper vi en synth med trummaskin som jag ska döpa till Dr Landslide, en blinkning till Sisters of Mercys trummaskin Dr Avalanche.

I'm with stupid

Jag tror det var förra veckan som vi besökte Nationalmuseum i ett försök till att vara lite kulturella.
Det dröjde inte länge innan jag insåg att jag fattar noll av konst. Avdelningen med svenska form fattade jag, Jag har liksom hållit i dem där gamla mjölkpaketen. För att göra det lite roligare undslapp mig små glada rop med "boobies" eller "rattar" till varje tavla med en kvinna som hade sina behag exponerade. Jag kom fram några viktiga saker där. Folk blir konstnärer för att få kvinnor att näcka framför en. jag är dummare än vad jag tror och jag förstår verkligen inte konst. Det var en tavla där som jag riktigt gillade som jag fortfarande kommer ihåg. Den föreställde Hornsgatan en natt i början av 1900-talet, en fyllenatt och jag känner igen mig. Kanske inte från just Hornsgatan, men konstnären hade verkligen fångat känslan.

Men vem försöker jag lura egentligen. Den verkliga anledningen till besöket på nationalmuesum var för att "Jönssonligan och den svarta diamanten" utspelar sig där. På vägen dit upprepade vi våra favoritrepliker och scener. Framförallt den där japanen får en massa toarullar på sig när han sitter på muggen. Snacka om att jag blev besviken då toaletterna är mycket flådigare i filmen än i verkligheten. Jag gick där ifrån besviken och dumförklarad.

Dagens låt:
Bob Log III-"Clap Your Tits"

gimme the light!

Jo, en till grej som är någon slag ljuspunkt:
Vi ska nog köpa en elgitarr.
Jag är i desperat behov av en hobby. Egentligen vill jag hellre lära mig spela trummor men en gitarr är billigare och tar inte lika storplats.

I love the view out of my Glasgow window

Behöver jag säga att jag är lite bitter över att jag satt hemma i min flanellpyjamas igår medan 50% av Glasvegas var på Obaren. Jag hatar branschtillställningar, jag hatar Obaren, jag hatar Annah Björk och jag hatar fildelningen. Utan den hade jag, ganska, säkert haft ett jobb på EMI och då hade jag tillhört branschen som jag egentligen hatar. Jag är en mycket bitter människa med ansenligt mängd uppdämd ilska inom mig. Jag fruktar den dagen då jag kommer att spricka.

Det enda som glädjer mig nu är popquizet nästa vecka. Jag ligger i hårdträning nu. Jag är på helspänn och får hjärtklappning och stressymptomer vid varje obekant intro. "Vad är det här, jag borde veta vad det här är!" Och lättnaden när det lossnar.
Så på plussidan har vi popquiz och den gotiska dimman som trycker sig mot mitt fönster, precis som i dem brittiska 1800-tals böcker som jag förläst mig på.

Dagens låt:
The Wave Pictures-"Now You are Pregnant"

plats 3!

Åh det börjar dra ihop sig, topp 3 på min lista över Freddie Mercurys spandex dräkter.

Trumvirrvel..........

På plats nummer 3 hittar vi den somrigt stilrena vita dräkten. Rena linjer, djup urringning. Svensk enkelhet som piffas till med några smakfulla kedjor nonchalant slängda runt halsen.
Det tillsammans med en pose som tycks säga att han äger världen gör dräkten värdig en plats på topp 3.

before you accuse me.

I söndags tog jag ett popquiz på Svenskans hemsida. Det gick allt annat än strålande och jag kände mig riktigt stött. Det blev ju inte bättre av att veta att Olle hade gjort bättre ifrån sig. Jag blev faktiskt riktigt arg. Jag skrek saker om att det inte var ett riktigt popquiz, vem fan bryr sig om svensk musik, det här är inte mitt 80-tal och att Olle inte skulle tro att han var så bra för jag smiskar honom blodigt i "riktigt" popquiz. Jag är väldigt tävlingsinriktad och en otroligt dålig förlorare. Min ilska satt nog i ordentligt i en halvtimme men jag är fortfarande förnärmad och står fast vid att det var ett dåligt konstruerat popquiz. För att göra det klart för Olle att han inte är bättre än mig fick han igår kväll gissa intron som jag spelade upp och då gick det allt annat än bra.
Nästa torsdag ska jag få upprättelse på riktigt då det är dags för alla popquiz urmoder på pet sounds. Då ska vi få se vem som vet mer än Olle.
Jag känner på mig att mitt tankesätt inte är så sunt.

Dagens låt:
Sex Gang Children-"Beasts"

And if it still hurts in the morning.

Det ska göra ont. Och som dom säger i Panodil reklamen: "Smärta har många ansikten". Om lindringen är densamma kan jag inte svara på men min orsak är densamma. Det är musik och det ska göra ont. Kanske inte fysisk smärta, även om det ibland knyter sig i magen, smärtan kan vara lika påtaglig när den är psykisk.
När jag är ensam på lördagskvällar blir jag nostalgisk.
Såg på VH1, Ladytron-"Runaway" som jag aldrig hört förut. Jag såg bara slutet och upprymd hoppades jag att det skulle vara en cover på en av mina favorit låtar som jag hade glömt var en av mina favorit låtar. Del Shannon-"Runaway". Nu var det inte en cover men mitt nostalgi tåg var redan på väg bort från plattformen mot välbekanta hållplatser. Den låten användes flitigt till mina tidiga blandband. Och Brian Hyland-"Sealed with a Kiss". Vad jag brukade gråta till den, jag kunde inte sjunga med pga den där ack så välbekanta klumpen i halsen. Ray Peterson-"Tell Laura I Love Her" var det ännu värre med. Det räcker med att jag tänker på den för att blicken ska bli suddig. Därför har jag den inte på min ipod.
Jag borde göra ett oldschool blandband, med oldschool syftar jag på innehållet inte att spela in det på ett 60 band. Det gör jag redan.
Glasvegas gör också ont, det räcker för att beskriva storheten med dem samtidigt som inga ord är tillräckliga.
Jag är alldeles för blödig för mitt eget bästa.

They know my weaknesses

Eftersom jag var så duktig igår tyckte jag att jag var värd 2 skivor. Brittisk pop när den är som bäst, som ett par tjocka strumpor på frusna fötter. Det är en av mina många svagheter.

I see the light at the end of the tunnel

• Efter igår har jag börjat tro lite mer på mig själv. Med en flaska vin innanför västen kan jag nästan klara av allt själv. Att gå solo på Pascal var faktiskt inte så jobbigt som jag föreställt mig (men det var nog vinets förtjänst). Jag kände mig aldrig direkt obekväm och det enda som kunde gjort min kväll bättre hade varit om Olle stått bredvid mig. Istället förärades han nog av mitt allra första fyllesamtal som innehöll klassikern "jag älskar dig" och en del svordomar. I en blandning av rädsla och glädje sprang jag upp för backen hem med OMD-"She's leaving" i lurarna och en längtan efter Pascals tredje skiva i hjärtat.

• Den här dagen har jag tagit det lugnare för jag är nu en kvinna som kräver respekt och bjuder min mamma och hennes sambo på Maxwell house ur en kaffekanna från Rörstrand. Lilla mamma är så snäll, hon har alltid med sig en present till mig. Hon vet vad jag gillar, överraskningar. Nu har hon tom slutat röka. Igen . Jag vet inte hur många gånger hon gjort det men det känns mer äkta nu, trots att det bara gått en vecka.

• Jag gillar kylan om kommer krypande nu. Det känns som om jag lever.

• Skogskyrkogården är helt enastående på Allahelgona. Det blir som en folkfest med varmkorv och kaffe runt hörnet. Detta är nog min favorit helg, jag är svag för allt som är mörkt men fyllt med många små ljuskällor. Det kändes nästan poetiskt att ströva där i skogen bland gravstenar och lyktor med kylan bitandes i kinderna och rök ur munnen. Att vänta på bussen som var 17 minuter för sen var nästan trevligt med alla trevliga små tanter

Dagens låt:
Hasil Adkins-"Shake that Thing"

good night and good luck

Jag gjorde det igen och jag är fantastisk. Det tjuter i öret och Pascal lämnar mig alltid suktanded efter mer.
Jag ärnöjd och så jävla stolt. Jag är bäst god natt!