Igår var första gången som jag satt i en park och drack vin, jag har känt en slags avsky mot det pga av hur de flesta lägger ett romantiskt skimmer över situation. Naturromantik, att allt är så fint och fantastiskt. Folk förvandlas till dumma hippies med akustiska gitarrer över korslagda ben. Behållningen är faktiskt vinet, att dricka ute i det fria som a-lagarna gör. Precis som att man känner sig fri och lite rebellisk när man kissar i en buske och får rhododendron knoppar innanför trosorna.
Men nu har jag gjort det också, vin och pizza i Tessinparken. Och det endast för att det var för omständigt att åka hem och dricka på min härliga balkong.
Vi gick till Trädgården och det är egentligen bara ett OK ställe för att det är gratis inträde den första timmen. Jag som värnar så mycket om min "anonymitet" och det att jag kan pasera obemärkt eftersom jag inte känner en enda människa fick mig en rejäl törn när en gammal gymnasiebekant slog sig ner bredvid oss. Det kändes udda, men inte helt oangenämt. Tydligen så har jag alltid varit hatisk, arg och upprörd, drag som jag trodde jag ådragit mig efter 4 år som butiksmedarbetare.
Eftersom det mesta brukar skita sig förr eller senare åkte vi hem till ännu en flaska vin på balkongen samtidigt som jag körde mina bästa raggningsknep på Olle. Jag spelade Otis, för vem kan motstå Otis?
Vaknade 8.30 i morse i ett kvalmigt rum med öm nacke och förbannade allt vin jag druckit kvällen innan. Varför är jag bakfull så ofta när jag träffar mina "svärföräldrar"?
(jag har tyvärr köpt hypen, jag har en blommig klänning som vilken jävla modeslav som helst)
Dagens låt:
OMD-"Electricity"