things must change we must rearange them

Mina favoriter här i Bandhagen är de unga sleeze rockarna, jag gillar idén att gå in för att ha dålig smak. Vilket måste vara deras agenda eftersom det heter sleeze rock. Dessutom ser dom så coola ut, så konsekventa. Vad menas egentligen med den där sjalen som jämt hänger i bakfickan? Fyller den något syfte? Jag är så fascinerad över det, och så har de världens läckraste boots. Om inte bootsen såg ut att vara så obekväma och kostade skjortan skulle jag skaffa mig ett par själv och försöka bli deras kompis.
Jag vill också ha dålig smak, det är något jag strävar efter precis som de bajsnödiga prett/credd nördarna som jämt ska vara först med det senaste inom krukmakar elektro eller whatever.
Men så blir det aldrig, jag hamnar där mittimellan.
Sisters of Mercy är inte tillräckligt skräpigt det är helt enkelt för bra genomfört. Trummaskinen (Dr Avalanche) är enastående.
Human League och Erasure gör för bra poplåtar.
Virgin Prunes är ju ganska dåliga och osmakliga, men för fula för att jag ska lyssna på dem helhjärtat, visserligen är ju "Baby Turns Blue" något utöver det vanliga.
Jag är den enda som inser Pink Grease storhet, så det är väl där jag träffat rätt med dålig smak,
Det är dålig smak, det är vulgära texter om sex för det mesta, men Steven Santa Cruz gör den bästa musiken. Om texterna skull dra åt vitmakt hållet skulle jag säkert ändå lyssna på dem, fast i smyg. Om man ändå vore ett geni som Nicholas Collier och kunde bygga så tuffa maskiner...

Dagens låt:
the Human League-"Do or Die"