Going up the country

I dag var det lantliv i Upplands Väsby som gällde, men först inleddes dagen med en "raving lunatic" på tunnelbanan. En finsk tant som vankade fram och tillbaka längs tunnelbane vagnen samtidigt som hon skrek saker i anknytning med gud och sådant. hela vägen till T-centralen höll hon på, ibland sklrek hon högre, men jag har sett henne förr så jag små skrattade lite. Visserligen ska man inte skratta åt andra människors psykiska lidande, men det kändes lättast så.
Men väl i Väsby så hälsade jag på mamma och robert på deras koloni lott. Det var faktiskt ganska mysigt, jag gick barfota i gräset, tittade upp i himlen och fick yrsel och en känsla av obetydlighet.
Jag plockade upp en groda som var söt fram tills den kissade på mig. Då kände jag att jag saknade tunnelbanan. På vägen dit gick jag förbi min gamla grundskola och på något sätt tror man att saker ska ha förändrats, det är antagligen rätt så narcisistiskt. Det såg ut som om dem rivit de gamla cykel ställen, men jag är inte så säker på att det var nygjort det kan mycket väl ha skett när jag bodde kvar.
Jag är verkligen glad att jag flyttat men det kommer alltid att kännas som hemma i Väsby på något sätt. Det bästa nu är att jag kan åka när jag vill, jag är fri.
Men det är hemma, som mina Manics och "Send Away the Tigers". Det är inte så fräscht men tryggt och jag vet att jag alltid kan komma hem.
Och jag kommer alltid att älska James Dean Bradfield, "because I've got it like that".

Dagens låt:
Manic Street Preachers-"Autumnsong"