Den här kvällen, som så många andra kvällar, går i hatets tecken.
Jag försöker ju behärska mig, att inte provocera mig själv. Vissa bloggar håller jag mig bestämt borta från nu för tiden. Annars kommer det där glödande hatet i maggropen till slut resultera i magsår.
Så vad gör jag då? Jo jag hittar nya bloggar att hata. Sedan hatar jag mig själv lite grann för att jag är en sådan jävla självplågare. Sedan hatar jag alla andra igen.
Nu hatar jag Arcade Fire för att de är så "smarta". Jaha men om de vore så jävla smarta skulle man väl ändå kunna tro att de skulle ha vett nog att klä sig lite snyggt. Icke.
Då gör jag ett medvetet val att vara korkad. Jag ska gå så långt bort från Arcade Fire jag kan komma. Sammy Hagar får duga. Och de som lyssnar på Arcade Fire (i Sverige) vet väl inte ens vem det är. Jävla avskräde.
(Och den som säger att man inte får säga "hata" kan dra åt helvete! Jag säger ju också att jag älskar majs, men det är tydligen bara okej att överdriva sina känslor om det riktas åt det positiva hållet. Då älskar jag cheddar också.)
En tillräckligt stor massa
-
De senaste dagarna har mina känslor varit överallt, inuti och utanpå
kroppen. Kraften i systerskapet som sköljt över mig och andra kvinnor genom
#metoo har...
7 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar