Rocking bones

I tisdags efter en dag med min lilla mamma som börjar se gammal ut, det är jobbigt för då innebär det att hon kan dö och mammor får inte dö, gick jag och Olle en promenad runt Skogskyrkogården.

När vi först kom dit och möttes av stenmurar, tystnad, rymden och ett stort kors på en grässlänt med ett olycksbådande kapell bakom kände jag en stor klupm i magen. Dödsångets kombinerat med ett överdrivet intag av "Supernatural" samt läsande av Avjide böcker rimmade illa med en enorm nästan oändlig kyrkogård. För att slippa den värsta undergångskänslan vek vi av åt vänster, in i skogen. Men det blev inte så mycket bättre av att se gravstenar efter gravstenar efter gravstenar efter gravstenar... ja ni fattar. För att undvika det tunga ämnet, att vi också skulle dö, diskuterade vi gravstenar, olika trender och hur man kan visa att man har pengar även när man är död.
Stämningen lättade och jag tog tom med mod till mig för att kika ner i vad jag trodde var en "grav to be". Besviken eller lättad såg jag att det bara var en grop för att kolla några ledningar. Jag drack faktiskt också vatten från kranarna där, gravvatten, dödsvatten. Mer prat om Supernatural, jag fick briljera med den lilla spanska jag faktisk kom ihåg från grundskolan. Mellan 40 min och en timme gick vi runt där utan att ens se hälften. Men i höst, när min chock har lagt sig och löven blivit röda ska jag dit igen och leka foto A.
Mina planer för Alla Helgona är spikade.

Dagens låt:
Bauhaus-"Hollow Hills"