how far can too far go?

"thou shall not stop liking a band just 'cos they've come popular"
Jag måste upprepa detta som ett mantra flera gånger om dagen nu. Som bekant så gillar jag ju inte att "dela" musik med packet, andra människor. Därför är det nu så jobbigt när Pascal äntligen börjar få ett riktigt erkännande, när det är folk tillsammans med mig längst framme vid scenen. Jag får bita mig i läppen för att inte få ett "hissy fit". Men varför ska man inte gilla Pascal? Jag vill ju på något sätt ändå att dem ska nå framgång. Jag får helt enkelt bita mig i läppen och hoppas att dem inte glömmer oss som stått bakom dem hela vägen. Nåja sedan vecka 2 som jag säger (since weak two, inte day one). Den enda Stockholms spelningen jag missat sedan sensommaren 2006 är den från i påskas, och då endast för att jag inte ville vara ensam på kafé 44.
Men visst har vi haft det kul på vägen, och nu får jag väl släppa mina skyddslingar fria, Ni är redo för stora världen nu men jag kommer nog aldrig lämna er.
Jag har kollat alldeles för mycket på "Våra bästa år" den senaste tiden märker jag.

(jag är stolt över hur bra det gick att jobba på bakfyllan efter ca 5 timmars sömn när jag är van vid 10. Jag ska ta vara på min ungdom och gå ut när jag ska jobba dagen efter, passa på innan bakfyllan smyger på mig tillsammans med åldern)

Dagens låt:
Dan le Sac vs Scroobious pip-"Thou shall always kill"