årets bästa

Okej nu kommer årets bokslut, avslut, summering eller vad man väljer att kalla det:

Årets skivor:
4. Hefner-"Catfight"
En Hefner skiva är alltid en Hefner skiva, även om det är en samling med tidigare outgivan låtar. Viss kan jag inte förstå att de inte blivit utgivna tidigare. Träffande texter, värmande, äkta. Hefner för fan.
3. the Horrors-"Strange House"
Unga stjärnskott som var på min årsbästa lista 2006, jag tror jag utnämnde dem till årets "new boys" eller något. EP:n lovade gott och fullängdaren höll löftet. Ungt, energiskt. Som the Damned, Ramones och Birthday Party i ett.
2. Manic Street Preachers-"Send Away the Tigers"
Mina ungdoms hjältar kom tillbaka i år, och det med besked. Tillbaka till rötterna tillbaka till bakvända r som figurerade på the Holy Bible. En skiva som man inte behöver skämmas över om det nu skulle bli den sista.
1. Pink Grease-"Mechanical Heart"
Tog tillbaka koskällan från LCD soundsystem och använde den rätt, tog energin från new rave men snyggade till det. Gjorde allt rätt, gjorde en dansgolvsröjar skiva som aldrig borde sluta snurra.

Årets live:
Darren Hayman på Debaser i April, och inte bara för att jag övervann min rädsla att gå själv. Det var en intimt religiös upplevelse. Allsången till "A Hymn for the Postal Service" blev verkligen till en hymn. Enastående.

Årets cover:
Pascals cover på Judas Priest-"Painkiller". Obehagligare, långsammare, bättre Nu är jag ju inget Judas fan, men Pascal har lyckats igen. Ingen gör covers som dem. Tronarvingar till the Cramps på det området.

Årets remix
MSTRKRFT har gjort en fantastisk mix av Justice-"DANCE", som enligt egen utsago är lite vassare.

Årets retro upptäckt:
Den fantastiska Fad Gadget. Mitt i flyttmisär utan soffa och kylskåp snubblade jag över detta. Elektroniskt som det ska låta, inte allt men mycket var bättre förr. Det fyllde ett hål i mig, det blev en del av mig. Som att återförenas med sin tvilling.

Årets låt:
the Vombats-"Lets Dance to Joy Divison"
Kanske för att jag inte vill ta någon från årets skivor, kanske för att jag inte lyssnar på särskilt mycket ny musik, eller kanske bara för att sångaren påminner om Mick Jones.

Årets film:
Superbad, den slår faktisk Simpsons för att den var så otippad. Visserligen ligger mina hjältar från Nollor och Nördar bakom, men aldrig i mina vildaste drömmar hade jag kunnat tro att den skulle vara så bra. Highschool, stoners, losers, men i grund och botten en vänskaps film. Det närmsta man kan komma den här generationens "Sista Natten med Gänget".

Årets förebild:
John Brown från "the White Rapper Show"
Jag vet inte ens själv om jag är ironisk eller inte, gränsen har suddats ut.

Årets dryck:
Vitt vin, i massor. Helst som Darren Haymna på Debaser.

Årets TV:
Inget nytt och samma som förra året. Supernatural, jag lever för den serien. Den tar mig igenom veckorna och ger mig något att se fram emot.

okej, det får räcka med detta nu.
Det kommer kanske en lista över mer triviala saker någon gång. Som typ årets plagg och sådant shit.