När det gäller självömkan (som jag behärskar med bravör) så ska man lyssna på Strawberry Switchblade LPn sida 2 och känna sig så ynklig och tjejjig som man egentligen är. Jag försöker vara så hård och macho när jag egentligen är lika mjuk som en Twinkie.
Jag är så svag för flickpop och Strawberry Switchblade är det ultimata eftersom det har det oemotståndliga 80-tals soundet. Och prickar! Alla flickor gillar prickar. Och att spöka ut sig, sidenband i våfflat hår med rosor. More is more!
Jag är inte hård alls, jag lyssnar på "Go Away", "Who Knows what Love Is?" och "Being Cold" och känner mig så tjejjig och mjuk. Jag måste nästan bryta av med något riktigt rått och testoseron fyllt.
Bauhaus? Nä män med smink räknas väl inte som hårt och macho. Fad Gadget? Nä, perfomance och arty. the Damned? Jovars men de är bara ett gäng pojkspolingar, inga riktiga män. Hasil Adkins? Ja där har vi det, Hasil och Bo Diddley från den tiden då män var män och kvinnorna tysta...
1 kommentar:
Lätt en av de bästa bloggarna, utan sambosympatier!
Skicka en kommentar