fredag 30 november 2007

oh mama no!

nyss när jag skulle söka skydd hos På Spåret från tradiga Idol, möttes mina ögon och öron av vad som närmast kan liknas vid hädelse. På Spårets husband med två tredje delar av tripple & tuch slaktar the Clash-"Rock the Casbah"

So much TV so little time.

Varför är hela veckans TV program på fredagar?
På Spåret
Årskrönika av Melodifestivalen
Musikbyrån
Idol
Criminal Minds

Jag är en riktig tönt, det enda som ger mig lite street credd på den här listan är musikbyrån. Som för den delen gått ner sig rätt så rejält. & avsnitt per säsong på en 25 minuter. Vad hände med en timmes programmen på onsdagar med efterföljande dokumentär? Det var bättre förr.

Dagens låt:
Televison-"Prove It"

torsdag 29 november 2007

I cant help my self

Ok, Ok, en skit dag på jobbet som inkluderade: strömavbrott, kassa problem, dator problem, idiot kunder och problem med kassaskåpet. Ibland så kan man fan inte klandra mig för att jag avskyr mitt jobb. Ìbland så krävs det så lite för att göra mig glad. Olle hade tagit upp mina julgrejer som mamma skickade med mig i flytten. Jag mindes inte allt som fanns där och pep av förtjusning över varje ny upptäckt. 3 advents stjärnor, en ljusstake och min gamla underbara advents kalender. En sådan som man gör själv "DIY, bitch!" som jag brukar skrika. Jag vill att den ska sättas i bruk, jag vill öppna ett litet paket varje dag, eller få en liten överraskning varje dag för jag är Caroline hård som sten utanpå men mjuk som sockervadd inuti.

Jag har hittat min klänning! och fy fan vad den är bitchin.
köksluckor i morgon och katter på söndag, nu kan jag uthärda mina 7 arbetsdagar på raken. Twodown and five to go.

Dagens låt:
Shirelles-"Baby it's you"

onsdag 28 november 2007

identitets matematik

Om man tar en del musiknörd (Fredrik Strage)+
En del tjock medelålders man medHawaii skjorta (Ronny Svensson)+
En del patetisk drömmande romatiker (Darren Hayman)
=

Yours truly!
Kolla näringskedjan jag slängde ihop i paint.
Allt går till mig

I'll make it right for you.

Jag flippar nu, varför kan jag inte komma åt bilderna på digital kameran. Det går inte att öppna.
Jag blir så trött och jag har fan inte tålamod för sådan här skit, jag har jobbigt nog. Jag har slarvat bort en klänning, igen.

Vad ska katterna heta?

När allt brister kan jag alltid söka tröst hos Darren Hayman.
Dagens låt:
the French-"Nestbuilding"

måndag 26 november 2007

here kitty, kitty!


Dem här katterna är mina!
Eller dem ska bli mina, jag har fått löfte om det. Jag måste bara skaffa transportbur och låda.
Se så söt, den ena ler! Mina katter!

Nu är jag nervös, är jag verkligen redo för katt? Kan jag ta hand om något levande? Är jag tillräckligt mogen?

Dagens låt:
Hefner-"Hello Kitten"

söndag 25 november 2007

you scare me too death


Inspirerad av gårdagens Levande Död och Zombie Disco fördriver tiden med att skrämma upp mig själv genom att lyssna på Goblin och filmmusiken till Suspiria. Kollar på lite youtube klipp, och kommer fram till att musiken är läskigare än filmen. Visserligen känner jag mig väldigt sugen på att se den, men musiken ger mig rysningar och kalla kårar längs ryggraden. Så nu vågar jag väl inte gå ner i källaren med diskmaskins skräpet. Jag känner r
mig iaktagen av dörrens kikhål, jag ser att det lyser där utanför och jag väntar mig att jag närsomhelst kommer se något svepa förbi utanför.
Jag har gillat att bli skrämd så länge jag kan minnas, om det nu innebar att titta på Scooby Doo, leka kurragömma i mörkret med familjen eller bara plöja igenom "Kalla Kårar" böcker så slukade jag allt. Att det inte är någon vidare utamningn att skrämma mig är oviktigt. Jag gillar skräck och därför är väl Supernatural ( i mina ögon) världens bästa serie.

Goblin-"Suspiria"

please write my mama, tell her the shape I'm in

Nu har jag diskmaskin igen men misären kvarstår. Först trodde jag inte att vi skulle få ut den gamla. Robert blev tvungen att riva upp delar av golvet och några lister (gud välsigne klickgolv), och nu fick han inte tillbaka allt. Brist på ordentliga verktyg, mina blommiga var tydligen inte tillräckliga. Men nu ska diskmaskinen funka iaf och Robert ska komma tillbaka någon gång senare och fixa resten.
Jag hoppas verkligen på karma, något bra måste komma ur min plånbokshjälte insats.
Jag har ett litet drömscenario som spelas i mott huvud. Emelie (som hon heter) kommer förbi och är så tacksam så, hon jobbar typ på H&M eller något. Som tack så erbjuder hon mig ett jobb. Vad är oddsen för detta om man jämför det med oddsen att jag får en blombukett?
Men som sagt jag vill egentligen inte ha något av henne, jag vill ha något av livet, av ödet!
Jag går ner på knä, lyfter nävarna mot skyn och kräver upprättelse!

Detta var just en schysst bakis söndag...

Dagens låt:
Howlin' Wolf-"Goin' Down Slow"

You've got to sort the good fruit from the bad fruit

Jag kom hem efter 1 timma, så lång tid tog det. Om man funderar på att ta en taxi så ska man göra det. Annars hade jag en helt OK kväll. Fritz och Ace. Levande Död var skit coola och han från Johns Candy var på Ace och dansade något otroligt bra. Han lyfte hela dansgolvet. Ni vet han den lite runda med glasögon, jag älskar honom.
Men pga att tunnelbanan var fucked upp kunde jag hjälpa någon. Jag hittade en plånbok som en tjej i min ålder tappat. Kollade upp nummer på Eniro och hon ska komma förbi och hämta den i morgon. Idag är jag en snäll människa, och om karma finns så måste jag få något bra. Något riktigt bra, inte av henne, av henne vill jag inte ha något det känns bara löjligt. Men jag har gjort någon en stor tjänst och sådant måste ödesgudarna gilla.

Kvällen låt:
Hefner-"Good Fruit"

lördag 24 november 2007

New Young Pony Club - Icecream

ensam fest med havana club.

where were you while we were getting sloshed?

Efter min fullkomliga succé igår då jag var full kl 17 och Olle var för trött efter att ha jobbat så blev det ingen Jonas Game. Vi åkte hem och kolla de på idol istället. Så vi gör ett nytt försök ikväll med gamla hederliga Fritz Corner som faktiskt verkar ha något att bjuda på idag. Levande Död låter nästan för bra för att vara sant, han håller på och jobbar på en tema skiva efter John Ajvide Lindquist "hanteringen av odöda" det kan väll bara bli bra. Analogisk dödsynth eller vad dem kallade det. Om jag idag blir full kl 17 igen så får jag bara hålla ut, och det är kanske bättre om man äter något, att dricka på fastande mage är inte så bra.
Egentligen vill jag ju gå till Ace och uppleva svunna tiders romatik, tider som jag vet aldrig kommer tillbaka nu när bandykillar och Rocks tjejer (som min granne) lagt vantarna på stället.

Jag tog farväl av min Urban outfitters klänning idag, jag ville så gärna att det skulle funka mellan oss men det gjorde det inte. Jag har kvar en bild på den. Istället handlade jag kläder på Gina Tricot, det är ungefär klädbutikernas motsvarighet till Donken. Det är så dåligt och det vet man, men likförbannat hamnar man där för att det är så billigt.

Dagens låt:
the French-"Nestbuilding"

fredag 23 november 2007

this old heart of mine


Jag har fortfarande ett pophjärta som bankar långt in och svagt, men bankar gör det fortfarande. Jag kan försöka dölja det med allt elektroniskt eller rått jag kan komma över, men det spelar ju ingen roll för i grunden är det ändå bara pop. Darren Hayman och allt han rör vid, 60-tals klassiker, Olle, 2004, OMD, Human League, När jag är full och Brainpools "Bandstarter" spelar. När jag är ensam och sätter på Strawberry Switchblade på min gamla vinylspelare. Pretty In Pink är min favoritfilm men jag har faktiskt aldrig varit ett riktigt BCQ fan, så djupt nere i skiten har jag aldrig varit.
Men Darren Hayman, Hefner, the French kommer alltid ha en lika säker plats i mitt hjärta som Olle och Supernatural.

Bonus material: the Isley Brothers-"This Old Heart of Mine"

It's better when there's no-one around

Pissväder och mörker ute. Fightas med folkhopen inne på Panduro hobby. Det är den tiden på året. "Julmarknaden" på Plattan blir inte julig bara för att man kallar den det, det är bara en massa skräpiga väskor och kläder i taskig kvalité. Det enda som är något sånär inressant är dom färska munkarna. Jag känner redan hur mitt hjärta drar ihop sig i fettkramper.
Happy Mondays i stan, ecstasy är inte särskilt spännande. Vem vill ta något preparat som gör en kärleksfull och dansant?So NOT cool.

"Vill ni se ut som ett luder på Sunset Strip?"
Entertainment Now angående Cavallis H&M collektion.

Det är ikväll som det är Jonas Game, Olle hade sett fel. Vädret gör mig allt annat än peppad, men sådant brukar avta. Om det ändå var Darren Hayman istället.

Dagens låt:
the French-"the Wu Tang Clan"

onsdag 21 november 2007

the northen line will be delayed due to signal failure

Hur kan något så ordinärt vara så otroligt fantastiskt? Och sedan raden om att när han kommer hem så sitter grannens katt på hans veranda. Det är väl just för att det är så ordinärt, att min skitiga vardag är värd att göra något fint av. Ingen är bättre än Darren Hayman, han kan inte göra något fel. Om vi ska snacka om äkta så ska vi snacka om Darren Hayman, han är så ordinär, han är så ful och ändå vill jag vara han. Jag vill göra något fint av min skitiga vardag. Allt jag gör är att brodera fina saker med paljetter som ingen kommer att se.

Kvällens låt:
the French-"When she leaves me"

tisdag 20 november 2007

Oh yeah you're all cracked up fury

Självdestruktivt beteende handlar inte bara om att vålla sig fysisk skada, dricka som Harry (i Jönsonligan), eller knulla runt. Det kan ta sig sådan former som jag sysslar med. En kväll för en vecka sedan (give or take) när jag var inne på stureplan.se och roade mig med mingelbilder för att åter igen inse att jag är så mycket bättre än folk på white room och hells kitchen., där finns de fulaste och sjukaste människorna. Jo då råkade jag klicka in på Style by Kling, Elin Klings blogg. Men jag vet inte om det kan kallas för blogg. Det är mest reklam och dagens outfit, sedan kan läsarna skicka in bilder på sig själva i sina helrätta outfits och så röstas det om vem som var mest rätt. Det kryper i skinnet på mig, jag vill inte tro att världen befolkas av sådana menlösa människor, 100 000 läsare i veckan! Jag blir så arg och frustrerad, det kan inte vara bra för mitt blodtryck, men likförbannat måste jag gå in och kolla vad som händer. Det är självdestruktivt, det bryter ner mig psykiskt men jag bara måste "läsa" om hur rätt Mary Kate Olsen är. Det spelar ingen roll hur mycket man guldsprejar en bajskorv, det är fortfarande en bajskorv. Hon kommer alltid vara den vidriga ungen i världens sämsta serie.

when you look in the mirror do you see yourself?

Hört idag:
pojke (ca 5 år): Men jag vill inte vara pepparkaka
Mamma: Vad vill du vara då?
pojke: Jag vill vara brandman!

Jag skrattar sälla åt barn, jag gillar inte barn, men det där tyckte jag faktiskt var roligt.
Som motvikt till detta var det ett gäng (3st) lattemorsor med varsin barnvagn som stod och hängde i den trånga lilla gången vid provrummen i uppemot en halvtimma. Att de blockerade för andra kunder som faktisk ville prova kläder verkade inte röra dem i ryggen. De stod där helt obekymrade och pratade om sina förlossningar, sina barn, BVC, mamma grupper. Jag vill verkligen inte ha barn efter idag (som om jag velat det tidigare) om det innebär att man förlorar sin identitet helt och hållet. Man är ingen individ längre, man är "Mamma". Det är något väldigt tragiskt över det hela.

Dagens låt:
xray Spex-"Identity"

måndag 19 november 2007

Love will destroy us in the end

Det bara är så, om man vill få någonting gjort så ska man göra det själv.
Idag så kom gubbarna och hämtade våra skåpluckor för omlackering, jag var på jobbet så Olle skulle sköta allt. Trodde jag ja, min inkompetenta sambo har missat en låda. Vi kommer att ha en blå låda bland en massa vita. Jag kände på mig att detta skulle hända, lådan stod lite "gömd" men det var trots allt han som ställt den där. På vägen hem på tunnelbanan tänkte jag OM, tänk om han missade den. Mycket riktigt, jag gick in i köket och där stod den alldeles ensam. Jag blev så jäkla matt i kroppen och ville ringa och skälla ut honom, svära lite, skrika och ge hon skuldkänslor, skam som han mycket väl förtjänar. Jag ringde och ingen svarade, tur för honom att han redan börjat jobba. Olle sa att han skulle ringa ikväll och då jävlar, men jag får väl dalta eftersom han är en jävla kärring och inte tål ett skit.

Fan, jag älskar honom för mycket. Helvete.

Dagens låt:
OMD-"Silent Running"

söndag 18 november 2007

Don't tell me feelings like that die

"Låt den rätte komma in" som jag fick i måndags kanske, eller var det onsdag, har jag precis läst ut. John Ajvide Linquist skriver så otroligt bra, det låter som en klysha men det går fan inte att lägga ifrån sig det han skriver. Så det är så här jag har spenderat min helg, med böcker och nyponsoppa halsandes direkt ur förpackningen. Drömmande om hur kick ass jag skulle vara som DJ, om jag bara kunde nästla mig in någonstans, sno en timma. Som när Pheobe tror att hon kan sno ett flygplan om hon hänger på flyplatsen tillräckligt länge, förr eller senare måste något plan lämnas obevakat.

Jobb måndag tisdag, ledig fram till och med nästa söndag. Mina planer? På onsdag eskortera Olle till Jonas Game på Medis. Torsdag hälsa på mamma i Väsby. Fredag, öppen för det mesta. Lördag raise hell. Söndag fixa diskmaskin få besök av broder Daniel från Norrköping.

Dagens låt:
Siouxsie & the Banshees-"Night shift"

lördag 17 november 2007

I'm 27 years ahead of my time

var det detta klipp som lade grunden för årets metalic/ lack tights trend?

just nu

Crocodile Dundee och det fantastiska string baddräkts klippet.

the good the bad and the distasteful

TV ikväll, på SVT är det tema fjortis och kl 22 körs Roy Andersons "en kärleks historia".
Ska jag vara duktig och se på den? kl 23 börjar den mycket tvivelaktiva "Van Helsing" på 3:an, som jag faktiskt redan sett och för att vara helt ärlig så var den rätt så underhållande. Den var så dålig att den blev bra. Jag har ingen smak, finkultur är så pasé. Om jag känner mig själv rätt så vinner alltd skräpet. Viva Van Helsing! Viva!
"it feels good to be bad"

New dress

Ny klippt, hästluggen är borta.
Som belöning och för att fira mitt analkande cashflow unnade jag mig ett par örhängen från Urban Outfitters. Sådana där ghetto hjärtan som finns på asos. Jag såg en killer klänning till nyår, 655 spänn. Lite dyr för en snåljåp som jag, men med tanke på omständigheterna så kan jag nog punga ut med det om den är snygg på. H&M hade någon slag klubbdag och delade ut gratis smakprov på några choklad kex. Jag tog två förpacningar på två separata butiker, man vill ju verka snål.

Dagens låt:
Justice-D.A.N.C.E (MSRTKRFT remix)

fredag 16 november 2007

I'm working real hard and I get much pay

Det verkar stämma med min lön, jag har fått pengar retroaktivt efter förhandlingarna med handels, högre timpenning och jag har fått det i en klumpsumma. Nästan 20 tusen!
Så vad säger ni, den 23 tickar pengarna in och jag sticker ut. Snälla följ med? Vi kan slå till med något stort. Jag ska bygga någonting stort och vackert som Pascal skulle uttryckt det. Eller varför inte: det är bara att hälla inte tänka.
Som ett första steg till stort och vackert ska jag försöka klippa mig i morgon, och kanske köpa en klänning med en rätt så utmanande urringning. Eller skivor, en ny mascara!
Det här kommer som en skänk från ovan efter all skit jag fått stå ut med på senare tid, diskmaskin som pajjat, tvättstuge fajter, strömavbrott, byggjobb som stör sömnen. Nu börjar saker ordna upp sig, på måndag kommer några snubbar och hämtar våra köksluckor för omlackering och i december är det inflyttningsfest för SoBa. Karma måste funka bakvänt, om något dåligt händer så måste något bra hända, förr eller senare.

Bonus låt:
Warren Smith-"Uranium Rock"

take me out

Jag förstår inte mitt lönespec, det kan fan inte stämma. Ska jag få 19392 i lön den här månaden? Så bra tjänar jag inte, verkligen inte. Jag förstår inte alla siffror och rader men längst ner står summan och datum för utbetalning. Om det stämmer så blir det fan drinkar istället för att slänga i sig glas efter glas med vin för att bli full. Om det nu är så då ses vi nästa löningslördag på antingen Ace eller Fritz, your choice, vi dansar för mycket, för dåligt, för våldsamt och vi kastar glas i marken.
"If your in the crowd to night have a drink on me. Go easy, step lightly. Stay free"


Dagens låt:
the Clash-"Stay Free"

onsdag 14 november 2007

I bashed his bleedin' head with a great big lump of led

När man tror att det ska sluta som en lugn händelselös dag, det är då det händer.
Det är då en medelåders man kommer in och vill lämna tillbaka ett par trosor som var för stora till hans dotter. Lappen avriven och oplomberade tror han att det går hur bra som helst.
men jag ärt hård som sten, jag är en hard ass jag säger nej lugnt och metodiskt. Jag förklarar att
det inte går av hygieniska skäl. Om man vill lämna tillbaka måste trosorna vara plomberade. Mannen säger att dom var det, jag kontrar med "ja, VAR, dom måste vara det när dom kommer tillabaka till butiken".
Men som sagt jag viker mig inte för någon som tappar håret. Han säger att vi har dålig service, stormar ut och när han är på betryggande avstånd säger han att jag kan dra åt helvete. Jag säger "jaha" och hjälper nästa kund. Jag finner viss nöje i att folk blir förbannade. Om dom ändå hade balls nog att svära mig rätt upp i ansiktet och inte springa iväg som skolflickor. Om dom gjorde det skulle de få pngra den dagen de föddes. För jag är hänsynslös, jag är bitter och väldigt syrlig. Jag gillar brittisk humor.

Dagens låt:
New Young Pony Club-"Ice Cream"

tisdag 13 november 2007

a christmas gift for me


Jag skulle kunna döda för dessa ghettofabulose örhängen.
Jag har velat ha sådan i många år nu.
Por moi?

I wrapped it up and sent it.


Snö, en hel del snö. Men vi vet ju att det kommer töa bort och då blir man blöt om fötterna. Det är alltid så med den första snön, den inger bara falska förhoppningar. Detta till trots har jag varit och handlat lite julklappar och paket papper, det skadar inte att vara ute i tid. Jag hatar att julhandla och nu när man är "vuxen" kan man inte bara slänga ihop något på slöjden. Folk vill ha bra presenter. Jag kan göra en hel del fina saker med paljetter men det är ju inte allas kopp te, så jag har börjat beställa lite saker från Internet till folk. Man ska göra det lätt för sig.
Första julen hemifrån och jag ska ha en riktig bitchin jul, iaf en bitchin julgran americana stil. More is more. Ta igen för de 2 åren med mammas mesiga sorgliga ursäkt till gran. Det finns en jättefin vit gran på Åhléns, den skulle vara så snygg och matcha så bra in i vardagsrummet. Jag älskar julen, glitter, ljus och paket till mig. Jag har en dröm om att åka till new York och se när dom tänder granen i Rockerfeller centre. Min religion=konsumtion.

Dagens låt:
Manic Street Preachers-"Last Christmas"

måndag 12 november 2007

this is entertainment, this is fun.


Jag vill av hela mitt hjärta lyssna på Cabaret Voltaire, jag försöker, med 3 månaders mellanrum. Det är bra, en låt i taget är det jävligt bra elektronisk goth(?). Obehaglig stämning, bra elektronisk musik. Men det funkar aldrig riktigt, vi vill men det kommer aldrig att funka i längden. som ett förhållande som är dömt att misslyckas. Låtarna kanske är för långa, jag kanske behöver mer sång? Som Television, jag vill egentligen gilla Television men det är bara 3 låtar som jag älskar.
Ny musik? Tja jag funderade lite på MSTRKRFT, men det är inte riktigt min bag. "Street Justice" är bitchin, men det är just bara "Street Justice" som verkar vara det.
jag har sådana cravings efter bra blipblop att jag lyssnar på Queen-"Body Language" från 1984.
Nej jag tänker inte kolla upp Justice, been there done that...... nothing.

Dagens låt:
MSTRKRFT-"Street Justice"

lördag 10 november 2007

impecible!

Bonzo Dog Band-"Suspicion", det är 2004 för mig och nu sitter jag och sjunger(skriker) för Olle som diskar. Jag älskar covers, en stor svaghet. Lika svag som min röst.
Och nu Sparks-"Never turn your back mother earth".
Vissa dagar tycker tycker jag verkligen att jag har oklanderlig musiksmak.
Jag är oklanderlig!

torsdag 8 november 2007

OMD - Telegraph

fantastisk låt, fantastisk video och fantastiska moves. Dansgolvsvältare nummer 1.

and you get what you deserve

Varje gånga jag ser tonårstjejer på stan som springer omkring med systemkameror bubblar det upp rätt så kraftiga aggressioner inom mig, samtidigt som jag känner en slags ångest. Det var nämligen inte så länge sedan som jag själv var sådan, jag gick ju media på gymnasiet och nu i efterhand förstår jag varför man var så hatat. Jag sympatiserar verkligen med Rudbecks NT show och det konstanta hånet av Madde Media. Vi var verkligen inge genier samtidigt som vi försökte hålla upp fronten att vi var kreativa och begåvade, pretto, Varför kunde vi inte bara erkänna att vi valde media för att det var en lekstuga, 3 år fyllda med pyssel, klippa och klistra. Visserligen gick jag ljud och fick special ed eftersom jag var ensam om att ha valt det, men likväl var jag som dem, förstoppat.
Och nu är jag gammal och bitter. Jag samlar på kontakt annonser, jag skriver en kontakt annons efter vänner på whoa för att sedan få ångest när jag får svar. Vad gör man med vänner? Vad pratar man om Det var kanske bättre när man var pretto, "fake it 'till you make it".

Dagens låt:
Johnny Boy-"You Are The Generation That Bought More Shoes"


(kommer ni ihåg den här fantastiska rökaren!? det känns som länge sedan, vilket år var det..?)

onsdag 7 november 2007

ät fett och socker tills du spyr

Nu har jag druckit så mycket pucko att jag börjar må illa.
Och jag har prata med min tankspridda mor i telefon, det är så utmattande. Om hon lyssnade så man slapp upprepa sig skulle samtalslängden kunna förkortas med hälften. Att prata med Robert är lättare, han lyssnar och så vidarbefodrar han det till mamma. Missförstå mig rätt, jag älskar mamma men ibland är hon så otroligt slow. Vi parade om hur vi skulle göra i jul, jag sa att olles schema ändrats till dagpass så han kommer inte förbi för det tar för lång tid (det är nästan omöjligt) att åka till Lapplands Väsby på julafton. Ändå säger hon "men han kan väl komma förbi efter jobbet?", 3 gånger tar det och det sjunker först in när man frågar med irriterad ton om hon lyssnar överhuvudtaget.
Lilla mamma...

The Cramps - Live at Napa State Mental Hospital

Bono kan slänga sig i väggen, ingen är en bättre människa än Lux Interior. Som en kontring till att Johnny Cash spelade i fängelser valde the Cramps ett mentalsjukhus. Och det utan att bli nedlåtande som Carola som skulle tyckt synd om dem, the Cramps spelar till sina jämlikar. Har du inte sett den här DVDn har du missat en viktig del av musikhistorien. Om jag kunde bli hälften så bra som Lux skulle jag bli kanoniserad (för er som inte vet så är det lika med att bli helgonförklarad)

getting drunk for no good reason

Jag älskar Darren Hayman och jag önskar att jag kunde skriva lika bra texter som han gör. Enligt mig är han ett riktigt geni, ingen kan beskriva vardagen så bra som han. Hjärta och smärta, ensamhet och otrohet, getting drunk for no good reason. Varför är inte jag så bra? Olle vill starta ett band med mig, men ingen av oss är särskilt musikalisk och ingen kan skriva texter, ingen vill sjunga. Jag tycker dessutom att vi är för gamla för det. Vi har visserligen diskuterat det sedan vi träffades för en herrans massa år sedan. Men det är bara att inse, det kommer aldrig att bli av. Vi får diskutera andras musik, låtlängder, innebör, eufemismer och att ingen kan skrika så bra som Isak och Manuela.
Förresten så vill jag nog hellre vara DJ, det skulle nog vara en bra hobby för mig. Dessutom skulle jag äga på det.

Nu ska jag lyssna på Zeppelin och städa garderoben.

tisdag 6 november 2007

screamin' J Whelin

Igår när jag låg och tippade på kanten till lala land (jag höll på och somna), väcktes jag återigen av min grannes sexljud. Visserligen var det hennes snubbe som skrek Jaaa! och hon stönade bara, men vad fan, dom har väckt mig så många gånger nu så det inte är roligt. Oftast på måndagar, oftas vid elva tiden. Hursomhelst, hur trött jag än är så¨har jag alltid en rolig kommentar på lager. Jag frågade Olle om han sett "Porkys". Efter en kort tystnad skrattade han till och polletten ramlade ner. Om DU inte sett "Porkys" så får du skylla dig själv.

MTV2 har nog ett dåligt inflytande på mig, jag börjar gilla en del av musiken som spelas. Nu är det the Wombats-"Lets dance to Joy Division" som lockar mig, NME rock till trots. Det är en helt OK låt, även fast den innehåller barnkörer. Jag dras nog till den för att sångaren påminner om Mick Jones, och jag avgudar Mick Jones. På teh Clash Sandinista platt finns det ju iaf 2 låtar med barnkörer, eller det är några ungar som sjunger "Guns of Brixton" och "Carreer Opportunities". Nu blir det bara svammel. Jag gillar the Wombats-"Lets Dance to Joy Division", och vi kan lämna det där.

Dagens låt:
the Wombats-"Lets Dance to Joy Division"

måndag 5 november 2007

destroyed by madness, oh yeah!

Jag tror jag har drabbats av någon slag posttraumatisk stress av allt byggarbete och explosioner som väckt mig om morgnarna. Härom natten vaknade jag av vad jag var helt säker på var en explosion som skakade sängen, jag vet att jag hörde det och kände det. Men vad jag vet så jobbar byggarbetarna inte på lördagar kl 6 på morgonen. Men jag var säker. När jag låg där halvt vaken tyckte jag mig höra någon som låg och snarkade på soffan. Jag väckte Olle och frågade om han också hörde något. men då hade ljudet övergått till ett högt droppande. Vi kom fram till att det var snön som smälte ner på fönsterbrädan i vardagsrummet, men för att vara helt säkra gick vi upp för att undersöka saken närmre. Vi nöjde oss först när Olle slitit sönder sladden till högtalaren när han vi skulle öppna fönstret. När jag då sträckte ut handen och kände vattnet kunde jag gå och sova igen.
Inatt var det något liknande. Det surrade rätt så högt och dovt, jag föreslog att det var en bil som stod på tomgång. och mycket riktigt stod det en bil på gatan utanför fönstret. Men när den körde iväg och det fortfarande surrade trodde jag att jag höll på att bli galen. Till slut tog jag mitt förnuft till fånga och kom på att gatulycktor kan surra. Med den betryggande vetskapen somnade jag igen.
Jag tror verkligen att jag håller på att få en knäpp. Jag retar upp mig så lätt ner jag ser på TV. Igår kväll satt jag och skrek åt MTV2 i ca en halvtimme. Långa haranger om att det bara var dålig musik. Det var topp 100 "proper legends", hur mycket jagf än gillar ordet proper så vra listan allt annat än det.

Utöver detta är jag rädd för städaren på mitt jobb, han skrämmer mig och är akmänt obehaglig. Idag försökte han prata med mig. Att det ska vara så svårt att få tag på ordentlig städhjälp.

Dagens låt:
Led Zeppelin-"When the Levee Breakes"

söndag 4 november 2007

those were cheap times you know

Det blev inge OMD igår, det blir aldrig OMD.
När vi gick hem från Ace tog vi en sväng förbi kyrkogården som ligger vid franska skolan och tittade på ljusen vid gravarna. En kontrasternas kväll. Jag måste varit riktigt full annars hade jagaldrig vågat gå på kyrkogården vid 2 tiden på natten, jag tom utmanade Olle att springa upp för kyrktrapporna. Han antog förståss inte utmaningen.
Jag gillar verkligen min nya jacka med luva som man kan gömma sig i, nackdelen är väl att luvan ramlar ner över ögonen så man får skymd sikt.
Och nu ligger jag i soffan och zappar mellan cartoon network och VH1 i väntan på att Olle ska vakna.

Dagens låt:
Siouxsie & the Banshees-"Nightshift"

lördag 3 november 2007

My sandwich!

Ingen fruktan, men nog lite respekt. Jag fick min ursäkt av dem som stal min tvättid i lördags.
Jag trodde verkligen inte att det skulle hända, men kvinnan ringde på och bad om ursäkt för ett tag sedan. Nu såhär i efterhand är jag glad över att Olle stoppade mig från att använda svordommar, könsord och hot om fysisk skada. Jag fick ju in respekt ändå. Om jag inte hindrat mig kanske det skulle blivit som i Vänner då Ross får hjälp av Phoebe att skriva en farlig lapp att sätta på sin lunch i jobbkylen. Ni som inte sett det avsnittet har verkligen missat något. "My sandwich!"
"You ate the only good thing in my life". Sådan ångest och uppgivenhet, ett enastående avsnitt.

Ikväll: Ace

Dagens låt:
Siouxsie & the Banshees-"Halloween"

(jag vet att det är några dar sedan men allmänheten har ju andå växlat ihop det med alla helgona)

torsdag 1 november 2007

what doesn't kill you makes you stronger

Idag är jag oslagbar, jag måste vara det. Jag är som Bruce Willis i "Unbreakable" eller vad den där Shangalang rullen heter. Jo, jag åt på Donken till lunch och min burgare var inte färdigstekt, den var rödrosa inuti Jag kämpade med min ångest, jag borde gått och sagt till men det vågade jag inte. Jag var ju alldeles ensam. Men min hjärna arbetade på ett annat plan, man kan äta blodigt nötkött och i reklamen säger dom att det är 100% nötkött så jag borde klara mig. Och om jag nu skulle bli magsjuk så är det ju bara bra för jag slipper jobba. Jag åt upp hela burgaren för "a girl's gotta eat", eller en nojjig tjej iaf. Jag mår bra! Lite huvudvärk, men så har det varit ett tag.
Jag är Bruce Willis!
Och när jag går ute men ipoden och lyssnar på the Damned-"New Rose" känns det som om jag äger världen. Det är underbara 2 minuter och 42 sekunder, det är underbart så länge det varar.

Dagens låt:
the Damned-"New Rose"