Empati är överskattat, det är den värsta egenskapen man kan bestitta. Att lida och känna smärta för något som egentligen inte har något med en själv att göra är otroligt plågsamt.
Min grannes katt (min granne som jag gillar inte min dödsfiende) är försvunnen sedan i onsdags och jag vet att jag hade kunnat hindrat det. Kasper som katten heter stod utanför porten när jag gick ut i onsdags och jag tänkte släppa in honom men då sade Olle att Kasper förmodligen kommer ha det roligare ute än i trapphuset. Och nu är katten borta. När jag såg lappen om det högg det till i hjärtan, halsen tjocknade och blicken blev simmig. Det är världens sötaste katt som är försvunnen, han är faktiskt sötare än både Elaine och Strage. Det gör så ont. Jag spenderade torsdagskvällen med att stå i fönstret med jämna mellanrum och spana efter honom. Jag har inte ens haft ett längre samtal med min granne men jag känner mig ändå delaktig.
Empati är något som jag skulle må mycket bättre utan.
Dagens låt:
the Skyliners-"Since I Dont Have You"
Vetenskap och förbannade teorier
-
Under några veckor har frågor om genusvetenskap och dess värde diskuterats.
Även de metoder som har användts för att vidga perspektiven inom
grundutbildnin...
6 år sedan
2 kommentarer:
åh ... samma sak hände med en katt som hängde runt vår gamla lägenhet. men den kom tillbaka helt oskadd någon vecka senare. hoppas.
Jag kan meddela att katten ärr hemma nu, han var borta i två nätter. Så nu kan jag sova gott igen.
Skicka en kommentar