Oh no it's Christmas!

Mitt i under paketinslagning och Supernatural tittande (inget lockar fram julstämning mer än demoner) slog det mig. Julafton kommer att bli snudd på outhärdlig. Två helt olika familjer ska fira jul tillsammans, två familjer med helt olika tidsuppfattning och rutiner. Jag har varit på själva julafton hos Olle 1 gång tror jag och jag nästan höll på att bita av mig handen av stress. Inte så att Olles familj hetsar sig igenom julens traditioner, utan tvärtom. Det går så olidligt långsamt, paketöppnandet i synnerhet. Jag gissar på att under ett typiskt svenskt julfirande äter man mat efter Kalle Anka, lite fika på det och sedan samlas man inför julens höjdpunkt, paketen. Man tar ett paket i taget och ser när personen öppnar det, tackar och sedan går man vidare. I Olles familj dröjer det innan man äter och själva paketutdelning är ett kapitel i sig. Först ska man sitta och klämma på klappen och gissa vad det kan vara i. Något som kan ta upp emot 5 minuter. Sedan öppnas det och följden blir en liten diskussion och förklaring till varför just den personen fått just den saken.
Jag har varit ögonvittne till den processen under 7 jular och det blir inte bättre. Jag blir lika rastlös varje gång och skruvar obekvämt på mig för varje gång ett paket vrids, kläms och skakas en gång till.
Glöm nojjan över matlagning och sittplatser, det är inget i jämförelse med detta.
Vad säger du Olle, ska vi öppna våra paket kvällen innan? Några stycken och spara ett varsitt till dopparedán. För att mildra mitt lidande så att säga.

Dagens låt.
Sparks-"Thank God it's Not Christmas"