Längtar efter min gitarr så mycket att det gör ont och just nu känns det som om jag skulle kunna sätta vilket riff som helst. Om jag inte får den snart kanske min talang förtvinar. I väntan övar jag på coola poser och min "stiff upper lip". Samtidigt som jag funderar på vilken slags synth man borde köpa, och strap och kanske någon schysst effekt pedal och förstärkare som går upp till 11. Lyssnar på Prince och tror att jag kan sjunga falsett om jag nu ens kan sjunga över huvudtaget utan en viss promille i blodet.
Hur funkar det att ha ett band om man har socialfobi och ser på sina medmänniskor med en ansenlig mängd avsky i blicken? Bör man ens spela musik om man inte gillar Dylan?
Hur lång tid tar det att lära sig "Back in Black"? Kommer jag bli tvungen att skaffa någon gräslig tatuering? Tänk om jag blir en sådan där tråkig typ som jämt ska analysera ackord i låtar istället för att bara känna efter med magen. Men det värsta vore om jag inte tycker att det är kul och inte fattar något. Det är jag fruktansvärt rädd för. Jag vill bara ha en schysst hobby så jag har något att sätta emot dom på whoa som så idiotiskt påstår att tjejer inte har några hobbys.
Jag måste mejla jam och fråga vad som försiggår, vad är dröjsmålet?
Dagens låt:
Prince & the revolution-"Baby I'm a Star"
En tillräckligt stor massa
-
De senaste dagarna har mina känslor varit överallt, inuti och utanpå
kroppen. Kraften i systerskapet som sköljt över mig och andra kvinnor genom
#metoo har...
7 år sedan
2 kommentarer:
Spelade i ett band en gång där gitaristen inte gillade folk. Han stod helt helt enkelt med ryggen mot publiken när han spelade. (Å andra sidan blev det inte så många spelningar, men det blev det ju sällan för någon på den tiden).
Haha! Underbart!
Skicka en kommentar