Om någon (mot förmodan) saknar mig och undrar varför jag inte bloggat på ett tag så beror det på att jag har semster med Olle och därför har någon att prata med.
Denna bakissöndag har varit fylld med regn och en hosta från helvetet.
Jag lyckades tigga till mig en pannlampa på BEA och nu plöjer vi oss igenom gamla VHS:er, ni vet sådana där stora svarta fyrkantiga saker, och just nu är det min blandband från 2001 som rullar.
Från den tiden då jag hade framtidförhoppningar och ville förändra världen, alltså mina tonår. Mycket har ändrats sedan dess men den här låten är fortfarande smärtsamt bra.
Cancel culture på riktigt
-
Under de senaste åren har begreppen woke och cancel culture debatterats
flitigt. Eller, kanske inte debatterats men slängts omkring och använts som
slagt...
2 månader sedan
2 kommentarer:
jag vann deras skiva på någon internettävling det året. den enda tävlingen av det slaget jag någonsin vunnit. trots att jag var en sådan som samlade streckkoder när jag var liten.
Jag har aldrig vunnit något men jag skickade en teckning till noshörningen Nelson när det begav sig. När jag fick svaret började jag gråta, jag är väldigt sentimental.
Skicka en kommentar