am nothing and should be everything

Ibland kommer den där övervägande känslan: Jag är inget.

Darren Hayman sa det bäst.
"This too shall past, she'll never know"

well do ya?

Tänk att det var 2003 då var det lite känsligt, om man tänker på det då rådande läget, med låtar som innehåller raden: "lets start a war, a nuclear war"
Men det är ändå en snygg censur, jag är svag för pisksnärtar.

sombody's got to love you with a voice like that

14 augusti skulle kunna bli ett svårt val för mig. Det är popquiz samtidigt som TV Smith spelar på Kafé 44. Det skulle kunna bli svårt om jag inte sett youtube klipp med nutida Smith som ser ut som en sliten senig och grå gammal gubbe. Inte så hett, och inte så som jag vill se honom framför mig när jag lyssnar på "I Surrender". Dessutom känner jag mig så levande när jag står i källaren till Pet Sounds Bar. Jag känner mitt adrenalin pumpa, händerna skaka och överläppen är lite lätt uppdragen i ett Billy Idol grin, som om jag vore redo att hugga till. All min goda uppfostran lämnar jag hemma. Det är inte vilken sport som helst, det är musik frågesport och någon gång ska jag in på topp 10. I mina vildaste drömmar: topp 3.

(Men om det inte vore popquiz skulle jag lugnt gå och se TV Smith)

Dagens låt:
Softcell-"Sex Dwarf"

I've got nothing else too do

Då har jag avklarat första dagen på jobbet efter ledigheten.
Det som känns bra är att jag har minst 2 veckor kvar att ta ut i höst när alla andra håller på och sliter med overaller i bävernylon och grovstickade strumpbyxor. I oktober tar jag nog semester igen och jag känner mig ganska tillfreds med tanken att inte åka iväg någonstans om det nu skulle bli så. Oktober förra året var riktigt bra, jag jobbade men Olle var ledig hela månaden och jag jobbar ju aldrig mer än 4 dagar på raken. Kort sagt pengarna dracks upp, rediga slag varvat med lite mer stillsamma tillställningar. Det var då jag startade min tradition att stjäla SVD från den där guldsmedsaffären/pantbanken på Biblioteksgatan. Traditioner är något fint som ska vårdas.

Dagens låt:
Squeeze-"Touching Me, Touching You"

you're so flamboyant

Pride ligger runt knuten och jag skulle inte kunna bry mig mindre. Alla är lika, och i min värld betyder det att jag hatar alla lika mycket oavsett läggning. Jag är rättvis på det sättet. "It's all good"
Men det finns en grej som lockar med årets Pride festival: Right Said Fred.
Vid berusade tillfällen eller bara lugna hemmakvällar framför VH1 med Olle är det inte ovanligt att man/jag/vi utbrister hur mycket man gillar den låten är. Och på den vägen bär det in på "gay disco". Erasure, Pet Shop Boys, Sin with Sebastian, och Wham. Hur vi älskar det och hur fantastiskt bra "gay disco" kan vara. Eller kanske hur fabulous det är. Vilket som. Om något av ovanämda spelas ute eller på radion kan jag inte vara stilla. Det känns som att bryta mot naturlagarna.

Gay Disco we salute you!

Dagens låt:
Erasure-"Ship of Fools"

48 crash

Det gick visst lite vilt till igår.....

You're in the jungle baby.

Varje sommar skriver jag det här inlägget (det har alltså blivit minst 3 st sammanlagt nu).
Värmen är olidlig, lägenheten blir så jävla varm och eftersom vi inte har nätat in balkongen kan vi bara ha dörren öppen i en liten glipa.
För att överleva den här dagen ska man egentligen hitta en skuggig plats vid vattnet. Eftersom det är lite bökigt när man inte har någo bil eller vatten i direkt närhet valde vi det näst bästa alternativet. Kyrkogården vid Johanneskyrkan. Där satt vi i skuggan i lite över en timma och löste korsord. När somarn kommer kommer korsorden också något jag fått med mig från min kära mor.

Om man har korsord och skugga blir hettan faktiskt hanterbar.

Igår var det vin och tack vare att VH1 körde en top 10 Guns n Roses gled vi in på våran vanliga guns diskution som vi haft för många gånger. Vi kommer inte fram till något nytt men jag gillar den. Det finns trygghet i den.

Dagens låt:
Sisters of Mercy-"Knocking on Heavens Door"

twisting by the pool.

Vem behöver åka på solsemster när det här finns runt knuten?

Men nu tittar jag tydligen på touren.

your daddy's rich and your mom is good looking

Igår fick jag vara med om något stort. Jag fick vara med när min 55-åriga pappa åt tacos för första gången. Det var en intressant upplevelse. Han tappade tålamodet, valde en tortilla som han fyllde med för mycket, gav upp och gick lös på den med kniv och gaffel istället. Det lär nog dröja innan han äter det igen.

Fortfarande problem med den gamla hårddisken men det ska förhoppningsvis vara löst på torsdag.
Jag håller mig så långt borta från det som jag kan. När något inte funkar brukar jag ta till våld och jag gissar att våld inte är en direkt optimal kombo tillsamman med känslig elektronik.

Dagens låt:
Fun Boy Three-"Summertime"

oh my god I'm back again

Jag är hemma igen, London var som det brukar vara.
Det är alltid en bättre stad när man har åkt där ifrån, när man får tid att ta in alla intryck.

Det blev ingen frisbee tyvärr men vi gick faktisk till Luminare och såg Darren Hayman, the Wave Pictures och Coming Soon och alla var faktisk riktigt bra. Jag blev positivt överraskad av Coming Soon. Fransoser som vill vara cowboys kan ju inte gå fel. Om någon inte skulle tro att jag faktiskt vågade mig dit så har jag bildbevis när jag sitter på toaletten.
Lade vantarna på lite skivor, jag älskar tanten (kvinnan) i Rough Trades källare. Hon var sådär geniunt trevlig och intresserad som jag önskar dom vore på Pet Sounds. Och det är inte varje dag som jag blir tvungen at välja bort skivor för att det skulle bli för många att köpa alla. Jag ångrar mig, jag borde köpt alla.
Såg Rhys Ifants bli fotad av paparazziz. Jag gillar verkligen området runt Portabello.
Såg Banksys CCTV grej, en sushibar som hette Soba (som vårat popquiz lag heter) och jag åt faktiskt lite för nyttigt. Krispy Kreme dougnuts åt jag, sorgligt nog, bara en endaste av.
Gjorde väl inget mer förutom att gå flera mil om dagen,
En helvetisk flygtur hem och jag vill skicka en låda med avföring till SAS.
Men jag är hemma nu med ny dator eftersom den förra pajade precis innan vi åkte. Nu måste vi bara komma åt den gamla hårddisken som är fylld med musik och bilder.

......

Ok
Tv:n slocknade nyss för att slås på efter 1 sekund.
Jävla "Mörkrädd", jag vill inte läsa den boken mer.

you can judge a record by looking at its cover.

Det finns många fula skivomslag, men min favorit är nog
Leo Sayer-"Endless Flight"



Jag undrar bara hur dom tänkte, den är så cheezy.

we love the city because it lets us down, we love the city not the suburbs that surround

På tisdag kommer jag återigen få placera mina fötter på Heathrows heltäckningsmattor, och på tisdag ser jag förhoppningsvis Darren Hayman i Kilburn. London dags och vad vore bättre än att se Darren Hayman på hemmaplan. Jag brukar göra spellistor för att få den rätta London känslan och "We Love the City" är alltid med på dem. Jag hoppas att jag har stake nog på tisdag, jag brukar ha svårt nog att gå på nya barer i Stockholm men detta är en chans jag inte får missa. Och jag har gjort mycket för Darren Hayman. Han är alltid värd det, jag tror på honom. Det är min religion.

Dagens låt:
Hefner-"We Love the City"

fear of the dark

Ok "Mörkrädd" är inte lika skickligt skriven som "Människohamn". det är helt olika kaliber på Andreas Roman och John Ajvide Lindquist, men "Mörkrädd" skrämmer fan skiten ur mig. Jag var tvungen att slå ihop boken. Jag får inte läsa den när jag är ensam på kvällen. Det blåser ute också, tur att jag bor på andra våningen annars skulle jag låst in mig i badrummet och inte kommit ut förrns Olle kom hem kl 6 på morgonen. Jag har ont i magen och vill läsa mer men jag vet att det inte vore bra för mig. Det är inget på TVn och jag känner suget efter att sätta på Supernatural men det vore ungefär lika bra som att bli frisk från flunsan för att sedan bli matförgiftad. Så blogg i stället och Softcell-"Non Stop Erotic Cabaret" snurrandes på vinylspelaren. Så långt från skräck man kan komma.
Jag ska inte lyssna på Suspiria soundtracket, den enda musiken som faktisk gjort mig rikitgt rädd och illa till mods.

(om rubriken: Maiden förståss, inga favoriter men det kan tilläggas att riffet bara är så snott från Sisters of Mercy-"Temple of Love". Mmm tänk på det, låt det sjunka in.)

I've just seen the dead walk by and they dont seem jeallous of my life

Nu är jag officelt på semester och de sista timmarna på jobbet garanterade att jag inte kommer att sakna den gudsförgätna platsen. Datahaveri precis innan stängnig som gjorde att vi inte kunde ta kortköp eller stänga ner butiken på korrekt sätt. Hela datorn som styr kassorna är död och jag kunde inte vara gladare över att slippa gå dit imorgon. Jag hatar det jävla stället där inget funkar och ingen får rätt infromation om saker.
Jag är färdig nu.

"Människohamn" läste jag ut igår, som kvällsläsning började jag på "Mörkrädd". Egentligen borde jag hålla mig till böcker som "Svindlande Höjder" och "Jayne Eyre" som inte skrämmer upp mig. Men det är något fel på mig jag gillar att vara rädd, att nervigt se mig över axeln och oroa mig för mörka hörn. Rädsla är mycket mer lätthanterligt än tex min sociala fobi och min ångest.
Jag har snart läst ut "Mörkrädd" också, inte lika skarp som "Männsikohamn" men lika svår att lägga i från sig.

Dagens låt:
Siouxsie & the Banshees-"Night Shift"

Guns N' Roses - November Rain

Det finns ingen som helst mening för Slash att stå och lira gura utanför kyrkan på den där klippan, förutom att det ser fräckt ut. Det är inte ens samma kyra som Axl gifter sig i, som vi ser Slash på väg ut ifrån och sedan står han på den där klippan i andra kläder. Jag skulle villja ta ett snack med regisören, men jag vänatr mig att jag skulle få höra en massa dravel om symbolik. (Hur dör bruttan förresten?)

Rocking bones

I tisdags efter en dag med min lilla mamma som börjar se gammal ut, det är jobbigt för då innebär det att hon kan dö och mammor får inte dö, gick jag och Olle en promenad runt Skogskyrkogården.

När vi först kom dit och möttes av stenmurar, tystnad, rymden och ett stort kors på en grässlänt med ett olycksbådande kapell bakom kände jag en stor klupm i magen. Dödsångets kombinerat med ett överdrivet intag av "Supernatural" samt läsande av Avjide böcker rimmade illa med en enorm nästan oändlig kyrkogård. För att slippa den värsta undergångskänslan vek vi av åt vänster, in i skogen. Men det blev inte så mycket bättre av att se gravstenar efter gravstenar efter gravstenar efter gravstenar... ja ni fattar. För att undvika det tunga ämnet, att vi också skulle dö, diskuterade vi gravstenar, olika trender och hur man kan visa att man har pengar även när man är död.
Stämningen lättade och jag tog tom med mod till mig för att kika ner i vad jag trodde var en "grav to be". Besviken eller lättad såg jag att det bara var en grop för att kolla några ledningar. Jag drack faktiskt också vatten från kranarna där, gravvatten, dödsvatten. Mer prat om Supernatural, jag fick briljera med den lilla spanska jag faktisk kom ihåg från grundskolan. Mellan 40 min och en timme gick vi runt där utan att ens se hälften. Men i höst, när min chock har lagt sig och löven blivit röda ska jag dit igen och leka foto A.
Mina planer för Alla Helgona är spikade.

Dagens låt:
Bauhaus-"Hollow Hills"

There'll be days like these my mama said

Jag ska rasta min mamma i stan imorgon, undar hur många gånger jag kommer att säga "neeeej mamma den rulltrappan går åt fel håll"?
Men jag är lite orolig för hur hon ska hitta hem till mig helt själv. Vi har ju rulltrappe problemet som jag nämde tidigare och så har min mamma en tendens till att vara lite tankspridd.
Om hon lyckas ta sig fram ska hon få köpa ett par gula lackskor till mig, det känns som om jag kan behöva ett par gula lackskor. Det spelar ingen roll att jag är 23 år, har ett jobb och bostadslån jag kommer alltid tacka och ta emot när mamma bjuder mig på något. Jag skulle aldrig be om det men om hon erbjuder sig vore jag ju dum om jag tackade nej.
Fika ska hon bjuda på också, det gör hon alltid.

Dagens låt:
Shirelles-"Mama Said"

I own this town.

Nu blev det ju ingen utgång alls igår.
En omgång Stockholmsspelet som jag vann utan någon större kunkurrens. Jag fick båda mest cred och alla stadsdelar. Min favorit karaktär är förortskillen, jag identifierar mig med honom och han har hitills hjälpt mig till seger 2 ggr.
Efter min vinst blev vi lite sugna på frisbee. Kastade runt den i ca 2 timmar trots att mörkret försvårade det hela. Jag hade dessutom tappat stinget lite det var ju trots allt 3-4 år sedan jag var i mitt esse. Jag behöver träna upp mig så jag slipper skämmas där i Hyde Park. Men jag gillar det fortfarande, man kastar bort sina bekymmer för ett tag.
Det var bara lte synd att jag blev rädd för allt som prasslade i buskaran och att det finns en hel del skumma/läskiga typer i Högdalen/Bandhagen.
Så om någon var på Trädgården igår och ville bjuda mig på ett glas ber jag om ursäkt för att jag inte var där.

Dagens låt:
Bell Biv DeVoe-"Poison"

blow out the candles

Jo, inge på jobbet kom ihåg att det var min födelsedag. Bara en sommarjobbare men det värmde lite.

Men jag har faktisk blivit mer uppvaktad än jag räknade med. Olles föräldrar var här och hängde en present på dörren. Jag fick vykort från Anna, och ännu ett paket från Olles föräldrar i posten. Man kan säga att jag fick present från CDON också, min Fun Boy Three skiva kom idag.
Efter floppen på jobbet var jag nästan så desperat att jag var på väg att säga till de fulla byggjobbarna på tuben att det var min födelsedag när de började prata med mig. Men jag gjorde klokt i att låta bli, annars hade dom aldrig slutat prata med mig och jag ville återgå till min bok.
Väl hemma bjöd Olle på prinsessbakelse och ett kakfat fyllt med Oreos, singoalla och Digestive bars och cola i glasflaska
Jag fick min efterlängtade Supernatural säs 2 DVD samt ett gäng trevliga vinyler, en digitalklocka (jag blandar jämt ihop lilla och stora visaren) och Mörkrädd.

Imorgon går jag nog till Trädgården ifall någon skulle villja bjuda mig på en drink eller ett glas vitt.

bonus:
the Crests-"Sixteen Candles"

You're 23

Hip, hip, hurra, det är min födelsedag!
Olle sover men han hade fixat en stor chokladboll till mig som jag redan slukat och jag har hunnit få en present också.
Människohamn, en egentligen ganska egoistisk present av Olle som själv vill läsa den.
Men jag tackar och tar emot och ser framemot fler presenter ikväll.

Undrar om mina medkolleger kommer ihåg att jag fyller år idag. Jag har på ett snyggt sätt hintat att jag fyller år idag. Jag tror inte någon kommer ihåg...
Jag vet varför det är så jobbigt för mig att arbeta på min födelsedag. Jag fyller ju år under sommarlovet och som barn brukade jag få massor med uppvakting, all eyes on me för att citera Tupac. Ibland var vi på semster i Danmark och då blev jag väkt med ett chokladwienerbröd med ett ljus i. Fina tider.

Dagens låt:
David & the Citizens-"4th of July"

rags to riches

Jag har köpt mig en knallrosa frisbee, den blir nog fin att leka med.
I spärrarna vid t-centralen gjorde jag en otrolig upptäckt, något som händer typ "once in a blue moon". Nedanför mina fötter låg en Selma, en tjuga! Jag sparkade fram den och lyfte upp den som om det vore det mest naturliga i världen. Vad skulle jag göra med min nyfunna rikedom?
På tunneblanan träffade jag på en mindre lyckad medmänniska och som den fina nyrika människa jag är idkade jag mig åt lite välgörenhet. Jag gav honom 4.50, min guldtia som jag också hade i min börs behöll jag själv. Man måste ändå vara lite ekonomisk.

Detta gjorde min dag.

Dagens låt:
Warren Smith-"Uranium Rock"

Have rocking good time and throw it all away

Jag fick ett genidrag idag mitt i min hårmisär.
Imorgon ska jag gå till BR och köpa en frisbee som vi ska kasta omkring i Hyde Park. Jag längtar redan, och jag räknar med fenomenalt väder precis som vi haft vid våra andra Londonbesök.

Dagens låt:
the Go Go's-"Vacation"

It's all about the hair

Min plan för dagen är att klippa mig så jag är fin på min födelsedag (nu på fredag). Men som vanligt så är en klippning lite som rysk roulette. Nervositet och ångest avlöser varandra. Skam brukar också komma efter ett tag när jag får skäll för att mitt hår är slitet. Varför kan frisörer inte bara vara snälla och ge mig vad jag vill ha?
Frisörer är en hemsk arbetsgrupp...


_______________________
Ja, då var jag nyklippt igen. Det gick smärtfritt om man borster från att jag ångrar mig totalt. Jag borde spara ut håret igen. Det är inte så smart att komma på det när man sitter i frisörstolen. Men det positiva är att jag inte blev slaktad, jag bara önskar att jag stannat hemma idag.

I can hear it calling me back home.

Jag skäms över mycket från min tonårstid, eller det är några år som är värst. Om jag hade träffat mig själv som 16-17 åring hade jag behövt vända bort huvudet för att slippa få magont av pinsamheterna. Det gäller främst min dåvarande musiksmak. För mycket pop, jag släppte mina punk och rock rötter ett tag. Vi kan säga att jag blev normal igen när Håkan Hellström släppte "Det är så jag säger det". Då blev det för mycket, för mycket glädje. Kväljande. Och alla människor (fans) som hörde till sen. Jag och Olle stog faktiskt och hånade våra jämnåriga som köade till Håkans skivsignering i Täby centrum. Då Olle tom var ett Håkan fan, vilket han sorgligt nog fortfarande är.
Men jag skäms faktisk inte över att jag lyssnade på Placebo. Black Market Music är en härligt dyster skiva speciellt när man är 16 år och har all anledning att tro att man är hopplöst olyckligt förälskad. Jag hade nog fortsatt lyssna på Palcebo om inte "Sleeping with Ghosts" var en så otroligt tråkig skiva, och om Brian Molko sjöng med mörkare röst. Alternativet för mig blev Sisters of Mercy. Det går inte att hitta någon med mörkare röst än Andrew Eldritch. Att han är ett med sina solglasögon och kan hantera en käpp på ett otroligt snyggt sätt är bara plus i kanten.
Annars tycker jag att jag har helt oklanderlig musiksmak.

Dagens låt:
Placebo-"Taste in Men"