No I wont back down.

Onsdag:
Pascal var utmärkta precis som vanligt. De nya låtarna är minst lika starka som dom gamla, och det var skönt att höra dem under nyktra omständigheter och inte snorfull som i november.

Torsdag:
Trots att smockan hängde i luften och sk "journalist techno" kom vi på en ärovärd 10:e plats på quizet. En väldigt bra placering med tanke på att rebusarna var så gott som omöjliga att tyda när bilderna var så minimala och i undermålig kvalité, Jenny Damberg borde uteslutas totalt.

Fredag:
På Spåret och vin, Weird Science och vin, och en fullkomligt spontan utgång. Efter filmen stog valet mellan antingen mysbrallor eller Flyktsoda. Att vi båda hade bra hår och var peppade av vinet och den fenomenala musiken i Weird Science gjorde att vi begav oss till Flyktsoda som var sådär mediokert som vanligt med mediokert är bättre än undermåligt. Jag hamnade nästan i slagsmål på tunnelbanan hem med två unga crackheads. Dom stal min plats och jag mumlade "Åh tjenare" i väldigt sarkastisk ton det tog dom som en invit att skrika hora efter mig. Jag har inga gränser längre så efter 10 hora rop fick jag nog och skrek "Men kom hit och säg det då jävla luder!". Då tystande dom och jag vann! Om jag inte varit lite vinkaxig hade jag aldrig vågat leka med döden så där, men jag ska inte behöva ta så mycket skit när jag faktiskt inte gjort något fel. Den känslan jag hade då balanserade någonstans mellan triumf och ren rädsla.

Lördag:
Till Väsby och mamma. Väsby bjöd på en buss som kom först om 20 minuter och signal fel på pendeln. Jag är glad att jag har lämnat det där blåshålet och det är nyttigt att åka dit och uppleva misären så man inte tar allt för givet.
Sedan någon slags schlager fest med 6 personer här hemma, eller schlager som ursäkt för att bli lite mer än anständigt full. Jag och Olle vann Stockholmsspelet!

Söndag:
En rejäl vurpa på medborgarplatsen. Jag blev distraherad av en ungt gulligt skinheads par, men jag kom upp lika snabbt som jag föll omkull. Brunch på Jimmys istället för frukost med en stelfrusen promenad till Fridhemsplan.

Detta har varit en så fantastisk ledighet helt symptomfri, ingen ångest ingen paranoia, ingen skam. Jag har känt mig förvånansvärt normal och välanpassad. Jag har pratat helt otvunget och avslappnat med folk som jag knappt känner. Det måste vara såhär det känns att vara Olle. Jag gillar det.

Nästa vecka blir hård med inventering i 2 dagar, Wave Pictures på fredag som följs av tidigt jobb på lördag. Men vem behöver sova när man kan få ha kul för en gångs skull.

Dagens låt:
Cyndi Lauper-"Girls Just Want to Have Fun"