It's a done deal!

Året tar slut på onsdag så jag är verkligen ute i sista minuten med min o ortodoxa årslista.
Det är svårt att summera nuet när man försöker hålla fast vid devisen "Det har inte gjorts någon bra musik sedan 1985".

Årets skiva:
Konkurrensen var hård i år i ena ringhörnan hade vi Gotland stolthet, räddarna av svensk rock'n'roll. I andra ringhörnan hade vi anglolfilernas försvarare från Glasgow där allt är friterat. Mitt i denna fight dök oemotståndlig brittisk pop upp i form av the Wave Pictures. Ingen riktig utmanare men värd att nämnas.
Pascal-"Galgberget" vs Glasvegas-"Glasvegas"
Jag hade rätt där den 15 januari när jag sa att året peakade då. Galgberget tar hem segern. Det är något speciellt att höra någon sjunga på sitt hemspråk med sådant driv och total avsaknad av romantiska eufemismer. "Det är sketen Rock'n'Roll och jag älskar det" som Lennart Persson skrev i Sonic och han kunde inte haft mer rätt. Det är Pascal som har insprirerat mig i mitt stundande gitarrköp. Kan dom kan jag.
Glasvegas föll på målsnöret, mycket pga den enorma hypen och för att jag har svårt att tro att deras andra skiva kommer bli lika bra som Pascals andra var.

Årets film:
I ett hav av Appatow filmer väljer jag något helt annat. "Batman the Dark Knight" trots att den var i längsta laget, trots att Christian Bale låter som John Black när han är Batman, trots Heath Ledger hypen. Det var dystert och storslaget. Perfekt kontrast till den tryckande hettan som vi hade i Stockholm under premiärhelgen. Låt oss minnas storheten i "Dark Knight" när nästa Batman har premiär då tydligen Eddie Murphy ska spela Gåtan, något som får mig att rysa av obehag.

Årets konsert/live:
Där var det lika hård konkurrens, förvånansvärt hårt i år då jag inte sett några drömakter.
I topp striden har vi kvällen på Luminaire i London med 3 band som slog mig med häpnad. "Unplugged" allsången under Wave Pictures och Bonnie Prince Billy Covern som Howard Hughes från Coming Soon gjorde kommer jag minnas resten av mitt liv.

Golvningen jag fick av Bob Log III på Debaser Slussen som tillhör ett utav mina smartare val, och visst är det så att en man i jumpsuit med glitter tryck på ryggen gör en mer än bara nyfiken.

Sist men inte minst Yvonnes återförening för "one night only" på Debaser medis. Aldrig har jag sett så många engarade människor i en Stockholmspublik. Det så kallade Stockhoms U:et var det inget som helst snack om. Jag kunde inte hjälpa att känna mig som en parasit den kvällen. Yvonne är ett band som betytt praktiskt taget inget för mig. Det är det där bandet som Olle skulle prata om när vi var nykära där i början av 2002. Jag är ett fan av Henric De La Cour. Han är den enda "kända" människan som man ser ute på klubbar och som faktiskt verkar ha kul och skrålar med i Shoreline när han står i baren och beställer en "Jack and Coke".
Jag utser Yvonne som vinnare i den här hårda striden, även om jag hellre vill säga Luminaire kvällen så väljer jag Yvonne. Jag har en käsnla att jag skulle uppröra en del om jag gjorde ett annat val.

Årets dansgolv:
Vilken jävla skitkategori! Jag ville bara ha en ursäkt för att få nämna festen i tunneln utanför Debaser. Det var jävligt kul och jävligt otippat och jag lärde mig en del saker där i tunneln. Bla att jag kan hela texten till "I'm so Excited", Thin Lizzy är jävligt bra och bara för att jag har en lång sjal runt halsen så blir jag inte Steven Tyler.

Årets BÄSTA:
Det som jag kommer att bära med mig i hjärtat som det allra bästa med 2008 i alla kategorier är Popquiz på Pet Sounds Bar i allmänhet, kvällen då vi kom 3:a i synnerhet. Det kändes oerhört stort att någon som jag, en hobby nörd med mycket bestämda åsikter slog proffsnördar som försörjer sig på sina åsikter. Den kvällen jag kom på bronsplatesn hamnade Fredrik Virtanen på "Runt 15:e" enligt honom själv. Fredrik Virtanen var min tonårs idol och han sista sida i Puls var det jag såg fram emot vecka för vecka. Att jag slog honom var stort, jävligt stort. En milstolpe i mitt 23 åriga liv.

Förutspåelser/förhoppningar in för nästkommande år:
Do Woop kommer att bli det nya svarta, Galsvegas kommer att gå i bräschen för det.
Electro/techno/house och allt vad det nu kallas kommer att gå en hård död till mötes
Jag läste att röd leopard kommer att vara i ropet när det gäller kläder så vi hoppas på att jag tar mod till mig och vågar använda min 3 år gamla klänning.
Jag ska lära mig riffet till "Black in Black"
SoBa tar hem en förkrosande seger i Pop Quiz!!!!

I survived the Christmas holiday

Jag överlevde och jag har båda händerna kvar. Julfirandet gick oerhört smärtfritt och smidigt att jag funderar på att göra detta till en tradition. Maten blev god min, cheesecake blev god och familjerna från bägge sidor uppförde sig. Men det bästa var nog när alla åkt hem och vi gick en promenad i Sturebys villaområde och gungade lite gungbräda.
Bästa presenten i år var Sisters of Mercy biljetterna av Olle, en upplevelse som ju faktiskt skulle vara årets julklapp.
Ikväll blir det DZ på slussen, Rock'n'Roll!
Men först På Spåret.

Dagens låt:
the Human League-"Love Action (I Believe in Love)"

I dig that god damn rock n roll, that kind of music that dont save souls

Min stress från igår är borta, jag har kommit fram till att jag faktiskt inte bryr mig så mycket, det är bara familjen som kommer. Om maten smakar skit älskar dom mig ändå.
Min cheescake är dessutom en fröjd för ögat, tryffeln är deliciös. Jag har gjort för lite kyckling men det skiter jag också i, jag gör en sallad med bacon istället. Lägenheten är ren och köksbordet gick att få in i vardagsrummet.
Nu kan julen komma.
Ge mig mina julklappar för i år har jag varit snällare än vad jag egentligen är.

Snart ska jag summera mitt år, ett jävla skämt eftersom jag uteslutande lyssnar på inaktuell musik.
Det får bli en alternativ lista när jag orkar.

Dagens låt:
Alice Cooper-"I'm Eighteen"

it aint what you do, its the way that you do it.

All work and no play makes Clive a dull boy.....

• Cheescake botten klar
• jerk kycklingvingar marineras
• tryfflar stelnar
• granen tindrar
• diskbänken skiner
• kringlor är bakade
• pepparkakor pyntade med kristyr
• krans upphängd på dörren

Kvarstår gör:

• Chescake fyllningen
• Kycklingen ska in i ugnen
• tryfflar ska toppas med smält choklad
• skåpluckor ska göras rent från trycksvärta och jerk marinad
• panta flaskor
• gå med tidningar
• dammtorka
• göra rent badrummet
• dammsuga, torka golv
• marinera entrecôte
• göra en julskiva
• köpa läsk
• köpa sallad

och säkert en del saker som jag glömt.

Jag gillar inte det här ansvaret, inte det minsta. Jag försökte göra något slags uppror mot mitt i övrigt vuxna beteende inne på Hemköp när vi skulle köpa kött. Det gick i huvudsak ut på att reta Olle, sparka på hans korg och gnälla överlag.
Stressen har kommit krypande till stor del för att jag jobbat så mycket och sent den här veckan. När jag vaknade i morse dröjde det upp emot en 5 minuter innan jag kom på vad det var för dag. Jag har inte ätit en ordentlig middag sedan i onsdags som var en stor macka från Subway. Botten nåddes idag när jag satt på köksgolvet och åt en apelsin hängandes över sopkorgen. Jag högg in på den som en primat, med bägge händerna och med apelsinsaft rinnande längs dem.
På plussidan har vi min otroligt snygga plastgran i silver och ljusblått (snö och is är temat), kycklingen blir nog apgod, tryfflarna lika så, jag slipper kuska runt Stockholms förorter och så har jag fått mitt första julkort. Av Anna. Jag blev faktisk lite tårögd.

Dagens låt:
Richard Hell & the Voidoids-"All the Way"

breaking the law

Efter medhåll från kollegor på jobbet ska jag fortsätta spela hög musik (fram till 21). Enligt Elisabeth som är en väldigt laglydig och väluppfostrad människa (och mamma) så kan man inte gå ner och klaga kl 18 på en lördag. Speciellt när grannen klampar omkring som värsta Hulken efter kl 23. It is so fucking on! Jag ska spela så hög musik att själv får ont i huvudet, om jag orkar...

Whats inside a girl?

Det är något fel på mig.
Inatt drömde jag att jag nästan slog ihjäl en som jag gick i grundskolan med (Simon). Han blev så rädd och jag skrattade. Det kändes väldigt bra på ett psykopatiskt sätt.
Det fick mig att tänka på en dröm jag hade för många år sedan då jag slog en tjejs huvud i ett bord tills huvudet sa kras och något rann ur.
Min gissning är att jag bär på en hel del uppdämda aggressioner.
Jag borde kanske börja på boxning.

Dagens låt:
Siouxsie & the Banshees-"Head Cut"

You cant start a fire without a spark.

Julen kryper allt närmre och likaså nyår. Efter en rad floppar på nyårsafton fick jag in en riktig fullträff förra året. En kväll som innehöll allt jag någonsin kunnat önska mig så som sång, dans, glädje, ballonger, blåmärken och guldhattar. Höjdpunkter: min Bruce dans till "dancing in the dark" och något ravelikande till Underworld "Born Slippy".
I år blir det nog avsevärt lugnare. Troligtvis i Högdalen på perfekt gångavstånd från hemmet i goda vänners lag. Och jag avser att inte bli för full för tidigt, jag är trots allt väldigt charmerande när jag är halvnykter.
Jag skulle villja gå på en riktig baluns men om släkten gör en hyffsat tidig sorti på julafton blir det nog en sväng förbi vardagsrum II (Debaser Slussen), för att bli lite mindre charmerande.

Dagens låt:
the Waitresses-"Christmas Wrapping"

Oh no it's Christmas!

Mitt i under paketinslagning och Supernatural tittande (inget lockar fram julstämning mer än demoner) slog det mig. Julafton kommer att bli snudd på outhärdlig. Två helt olika familjer ska fira jul tillsammans, två familjer med helt olika tidsuppfattning och rutiner. Jag har varit på själva julafton hos Olle 1 gång tror jag och jag nästan höll på att bita av mig handen av stress. Inte så att Olles familj hetsar sig igenom julens traditioner, utan tvärtom. Det går så olidligt långsamt, paketöppnandet i synnerhet. Jag gissar på att under ett typiskt svenskt julfirande äter man mat efter Kalle Anka, lite fika på det och sedan samlas man inför julens höjdpunkt, paketen. Man tar ett paket i taget och ser när personen öppnar det, tackar och sedan går man vidare. I Olles familj dröjer det innan man äter och själva paketutdelning är ett kapitel i sig. Först ska man sitta och klämma på klappen och gissa vad det kan vara i. Något som kan ta upp emot 5 minuter. Sedan öppnas det och följden blir en liten diskussion och förklaring till varför just den personen fått just den saken.
Jag har varit ögonvittne till den processen under 7 jular och det blir inte bättre. Jag blir lika rastlös varje gång och skruvar obekvämt på mig för varje gång ett paket vrids, kläms och skakas en gång till.
Glöm nojjan över matlagning och sittplatser, det är inget i jämförelse med detta.
Vad säger du Olle, ska vi öppna våra paket kvällen innan? Några stycken och spara ett varsitt till dopparedán. För att mildra mitt lidande så att säga.

Dagens låt.
Sparks-"Thank God it's Not Christmas"

I've been to hell and back

Jag har precis avslutat Supernatural säs3 och allt vad det innebär (hjärtklappning, snorig näsa och en makeup som skulle få Alice Cooper att gråta blod).
Jag trodde verkligen att det skulle lösa sig till säsongens slut men icke. Dean åkte raka vägen till helvetet upphängd med kedjor genom huden. Även om han med all säkerhet kommer tillbaka till säs4 blev jag lika ledsen för det. Hela avsnittet var tyngt av en avskedstämning, lite som Warren Zevon dokumentären. När man närmar sig slutet är det ingen idé att hålla saker inne. Bröderna Winchester sjöng med till Bon Jovis "Dead or Alive"i bilen, och Dean som har läxat upp Sam för att han använt Richey Sambora som täcknamn när han checkat in på motel. När han yttrade frasen "Bon Jovi rocks, sometimes" kom det mer än en tår i min ögonvrå. Där släppte han taget.
Jag vill inte vänta, jag behöver inte vänta tack vare teknikens under.
Det räcker så.

Dagens låt:
the Skyliners-"Since I Dont Have You"

marlene immer liebt

Jag ville lära mig franska förut, det var nog lika bar att det inte blev av.
Noir desir är bra även om jag bara förstår ca 5 %

.....

Jag hatar när premiärer skjuts upp.
Den kunde lika gärna vara 5 år bort.

head, gut or groin?

Längtar efter min gitarr så mycket att det gör ont och just nu känns det som om jag skulle kunna sätta vilket riff som helst. Om jag inte får den snart kanske min talang förtvinar. I väntan övar jag på coola poser och min "stiff upper lip". Samtidigt som jag funderar på vilken slags synth man borde köpa, och strap och kanske någon schysst effekt pedal och förstärkare som går upp till 11. Lyssnar på Prince och tror att jag kan sjunga falsett om jag nu ens kan sjunga över huvudtaget utan en viss promille i blodet.
Hur funkar det att ha ett band om man har socialfobi och ser på sina medmänniskor med en ansenlig mängd avsky i blicken? Bör man ens spela musik om man inte gillar Dylan?
Hur lång tid tar det att lära sig "Back in Black"? Kommer jag bli tvungen att skaffa någon gräslig tatuering? Tänk om jag blir en sådan där tråkig typ som jämt ska analysera ackord i låtar istället för att bara känna efter med magen. Men det värsta vore om jag inte tycker att det är kul och inte fattar något. Det är jag fruktansvärt rädd för. Jag vill bara ha en schysst hobby så jag har något att sätta emot dom på whoa som så idiotiskt påstår att tjejer inte har några hobbys.

Jag måste mejla jam och fråga vad som försiggår, vad är dröjsmålet?

Dagens låt:
Prince & the revolution-"Baby I'm a Star"

If a snowflake fell it would feel like a kiss

Jag försöker komma i julstämmning och varvar Elvis julskiva med Glasvegas och Raveonettes-"the Christmas Song"som börjar klättra upp som min favorit jullåt. Någonstans i den smeten skjuter jag in lite Prince.
Det är inte tilräckligt juligt här hemma men jag har gjort mitt bästa med vad jag hade hemma. Jag ser inte problem jag ser lösningar för att använda en anställnings intervju klyscha.
Fint blev det om man, som jag, är svag för den lite glittrigare amerikanska julen.
I morgon ska jag gå in i hypermode.



Bonus!
the Raveonettes-"the Christmas song"

Why can't I touch it?

Om jag nu ska analysera vår triumf igår måste jag säga att våran styrka är okunskap. Vi chansar vilt för vi har inget att förlora, vi är skamlösa. Jag tar Alcazar-"lovelife" på de allra första tonerna men missar Fleet Foxes. Jag antar att man egentligen borde skämmas lite över det men om det tog mig så långt i går så sträcker jag på ryggen och blickar framåt Även om jag just då blev röd om öronen. Våran svaghet är att vi alltid underskattar oss själva. När dom hade läst upp placeringarna fram till plats 5 igår och vi inte var med var jag säker på att våra papper hade försvunnit. Och så var vi, SoBa, där på plats 3. Som en julklapp. Allt som saknades var en stor rosett.
Jag älskar popquizet för det styrker det jag alltid trott: att jag är bättre än genomsnittet, snudd på genial. När jag tvivlar på mig själv ska jag titta på min glaskopp som jag stal igår och minnas den kvällen då jag intog bronsplatsen. Det vill säga fram tills den gång jag vinner. Vi siktar på vinst i februari om allt vill sig väl. Det är så nära nu att jag nästan kan smaka det.

Nu ska jag plugga in lite Prince, något jag borde gjort mycket tidigare...

Dagens låt:
Enter Shikari-"Sorry You're Not a Winner"

I'd like to thank the academy...

Plats nummer 3!
Sug på det ett tag, darra av rädsla för jag är en person att frukta och respektera.
Vilken återupprättelse och jag är värd vartenda poäng.
Det lönar sig att kunna skitmusik som Alcazar.
En liten fotnot:
Vi spöade klubboraklet Gustav Gelin med hästlängder.
Återkommer i morgon för en målande och rörande berättelse om underdogs och att uträtta det omöjliga, ungefär i samma anda som "Little Giants"

in the loop

Jag har fått min första bloggutmaning! (från fredrik)
Jag är så på!

1, Tre namn du lyssnar till:
Carro, Liten och Ull Ull för att bara nämna några. Det första är ganska logiskt, det andra är vad min syster kallar mig något som spred sig till en kille i min klass när jag gick i 7.an vilket inte var så kul för en ung tjej som redan var fylld av ångest. Det tredje kallade min mamma mig för som liten och ibland dyker det upp igen. Dess egentliga härkomst är dessvärre oklart inte ens mamma vet varför.

2, Tre saker som skrämmer dig
Döden, i allmänhet men framförallt Olles, Så fort han inte svara på mobilen är min första tanke att han är död även om han bara gått till affären.
Att mitt öga ska spricka, inte själva ögat men ögonvrån där ögonlocken möts.
Att slå ut tänder, har återkommande mördrömmar om det.

3, Tre saker du har på dig.
Kommer direkt från jobbet så; Svart chiffong blus, blå och svart hundtandsmönstrad pennkjol och svarta strumpbyxor. Allt från kära Lindex....

4, Tre av dina favoritlåtar just nu:
Lords of the New Church-"A question of Temperature"
Lords of the new Church-"Black Girl, White Girl"
Lords of the New Church-"Sorry for the Man"
(Min nya flamma)

5, Tre sanningar:
Jag gillar egentligen inte att duscha men gör det varannan dag för allmänhetens skull. Det är något med att bli blöt och sedan kall som jag verkligen inte gillar. Och så blir mitt hår så dåligt när det torkar.
Jag är otroligt ytlig och skulle inte gå till tvättstugan utan smink, bara om jag har på mig stora solglasögon.
Jag finner det väldigt tillfredsställande att göra rent under kanten på toalettstolen. När jag ser de gamla fekalierna försvinna känner jag mig lugn.

6, Tre hobbys:
Popquiz
Mitt hantverk, alltså paljettbroscher och övriga smycken.
Porr Stockholm, gå på kvällspromenader med Olle och leta upp gömda porrklubbar helst gay för alla vill väl ha "gayfun".

7, Tre saker du vill ha:
Socail skills, jag skulle kunde döda för det
En egen klubb
Ett symetriskt yttre.

8 Tre personer du utmanar:
Olle (culkin), Sofia (Bobbypin) och....... Isabell (And start again)?
Det vore ju himla kul om ni orkade för det är ju trots allt min första utmaning

that time of the month

Jag orkar fan knappt bli förbannad över den där jävla kabelbranden, kort och gott så kom jag hem efter åtta istället för kvart i. För det är inte vad jag tänker på just nu.
Det här är vad som gäller, det här är vad som alltid gäller

Det vore ju dandy om Emma vill jobba till 19 istället för mig men om inte så överlever jag ändå.

Dagens låt:
Mo Dettes-"Paint it Black"

Move bitch, get out of the way

Idag kom New York på besök. Jag fick ett sammanbrott på en gubbjävel på tunnelbanan idag. Det var under rusningstrafiken och då tar det ju ett tag att komma på för man är ju inte ensam. Men den där gubbfan stod och tryckte mig i ryggen tills jag fick nog. Det var årets stoltaste ögonblick när jag skrek "Kan du sluta trycka mig i ryggen, du kommer fan inte på snabbare för det!". Vilket jävla rus jag fick, vad stolt jag var. Man kan uppenbarligen inte trampa på mig hur som helst, så passa dig grannen snart smäller det!

Jag mår så bra just nu och popquiz är bara 2 dagar bort.

Dagens låt:
the Cramps-"the Way I Walk"

New Pleasures

Under en tid nu har jag funderat på det där med "guilty pleasures". Att jag inte har några längre för att jag verkar vara oförmögen att känna skam, att min smak är så förträfflig att om jag gillar något får det en slags kvalitets stämpel. Nu menar jag bara att min skam över min musiksmak har försvunnit, jag skäms fortfarande över mig själv i helhet.
Jag har kollat igenom min skivsamling, mina mappar och jag kan inte komma på något som jag borde skämmas över. Dead or Alive-"You Spin Me Right Round" är en bra låt även om eller kanske för att Stock, Aitken och Waterman har haft ett par fingrar med i spelet.
I jakt på guilty pleasures fick jag en kväll för mig att jag gillade disco. Det varade kanske i en sisådär 3 minuter sedan kom jag på att "Disco Sucks!", det kom väl en ny låt på VH1.
Tina Weymouth sa något om att om man blandrar "low art" och "high art" så får man något väldigt intressant. Det tar jag som mitt försvarstal till vad jag ska säga nu.
Jag gillar "Maneater" med Hall & Oats, "Out of touch" också för den delen.

Dagens låt.
Richard Hell & the Voidoids-"New Pleasure"

Is nothing sacred?

Jag har som bekant en pågående fejd med min granne, hon kommer ner vid de mest udda tidpunkterna och ber mig sänka min musik för att hon vill se på TV.

• Man får spela musik kl 18 på en lördag
• Hon kan ju alltid höja ljudet på TVn

Hon är så falsk som dom skulle sagt i Big Brother. Ena stunden står hon utanför min dörr och talar nedlåtande till mig med något slags förmyndar uttryck i ansiktet och nästa hälsar hon glatt när man möter henne i backen. Jag har bestämt mig för att "keep it real" i fortsättningen och inte hälsa på henne. Det är allt jag kan göra eftersom jag är för harig för att ta ett bråk och Olles pappa säger att man ska akta sig för galna kvinnor och han vet vad han snackar om på den fronten.
I stundens skrivande väntar jag på att hon ska ringa på dörren och köra samma gamla rutin, men viss musik ska spelas på en lite högre ljudnivå. Då blir det inte riktigt lika löjligt när man spelar luftgitarr. Men är det verkligen så hemskt att höra dämpade toner av Fad Gadget? Jag borde kanske fråga henne nästa gång vilket ljud hon skulle föredra, jag vet ju redan hur hon har sex hur länge det tar och när hon börjar närma sig slutet tack vare hennes gnisslande säng. Jag har accepterat det även om jag i onsdags blev förbannad och slog näven i taket så att jag fick ett varit sår på knogen.
Undrar hur hon kommer reagera på vår elgitarr som ska komma snart. Då ter sig kanske den nuvarande situationen som en ren dröm om man jämför med taffliga försök till "Back in Black".

Dagens låt:
the Lords of the New Church-"Apocalypso"

pretty baby scream

Jag saknar min page. Då var jag ganska söt ibland, nu ser jag ut som om jag förläst mig på Simone de Beauvior och Valerie Solanas. Jag vet inte hur det gick till men min femininitet har börjat avta, det lilla jag hade lyckats samla på mig håller på att försvinna. När jag "klär upp mig" nu för tiden känns det mer naturligt med ett par schyssta kicks (sneakers) än ett par finskor med en liten klack. Det känns inte naturligt utan som om jag vore en dragqueen Jag börjar gå tillbaka till mitt 8-åriga jag som blev överlycklig när jag fick ärva min brors kläder.
Min räddning skulle vara att börja umgås med tjejer (eller kjoltyg som jag säger), om jag nu behöver räddas. Jag är bara trotsig, men jag ska nog gå tillbaka till min page. Att vara söt kan inte ta skada. Då blir slaget ännu värre när jag vinner poquizet.

A question of temperature

Jag har inte kunnat skriva något på ett par dagar, jag har varit för förbannad för det. Om jag skrivit något tidigare är jag säker på att inläggen skulle varit fyllda med könsord, svordomar och dödshot mot min sambo. Han har under en längre tid stulit godbitar från min personlighet, några ordval här några citat där, men häromdagen fick jag nog när han stal ett blogginlägg från mig och publicerad det utan att ge mig minsta cred. Han stal mina ord från en konversation efter skivmässan då jag frågade honom vilket som var hans smartaste val det här året. Till svar fick jag en tom blick och en huvudlutning. Det var jag som fick upplysa honom om den kvällen då vi tänkte gå på "Sweet Sixteen" festen men valde Bob Logg istället. Det tog han och publicerade på sin blogg som sin egen idé. Visserligen har vi inga läsarantal att snacka om (jag har dock fler än vad han har), men det är det själva principen. Jag har skrikit på honom och kallat honom för diverse saker och krävt att han ska ha en undertext på sin blogg där det ska stå "50% stulet från min sambo". Så har det nu inte blivit, inte ens en dementi.
Jag antar att detta räknas som ett utav våra menlösa bråk, som en viss person sa, att vi bara bråkar om utgivnings år på skivor. Men det är viktigt för mig. Att han stjäl mina godbitar och får cred för det. En ära som är min. Han plockar russinen ur kakan utan att få med sig mina psykopatiska sidor. Sidor där jag blir förbannad över blogginlägg som ingen läser. Men nu är det så. Jag är fortfarande förbannad. Något ska man väl få bråka om när ens karl inte kollar på andra kvinnor och tar hand om tvätten och låter mig hålla i fjärrkontrollen.
Jag tycker att jag har rätt.

Utöver ilska har de senaste dagarna dominerats av the Lords of the New Church

Dagens låt:
the Lords of the New Church-"Portobello"

When blood runs cold

Igår befann jag mig på en mindre sojourn i Lapplands Väsby. Jag sov tom över hos mamma. Det kändes behövligt eftersom jag fick ett smärre sammanbrott i under min bakfylle misär i söndags då jag mådde såpass dåligt att jag inte kunde åka till mamma, som egentligen var planerat. Mitt sammanbrott innehöll höjdpunkter där jag som 23 åring snyftade att jag ville till min mamma.
Hur som helst känns inte Väsby som hemma längre. Det är inte mycket som förändrats men jag känner mig osäker när jag går där ensam. Bandhagen är hemma nu. Detta till trots var det riktigt mysigt att ligga i gamla soffan med en filt över sig och kolla på "House" med mamma och Robert.
Hon hade hängt upp röda gardiner och broderat en julduk till mig.
Jag är inte riktigt så engagerad som min mamma när det gäller pyntning. Det ska gå snabbt och mitt ess i rockärmen är att hänga julgranskulor i gardinstången. Något jag gjort sedan jag var ung och tyckte att ju glittrigare desto bättre. Vilket jag nog fortfarande tycker.

Min dagsplanering gick i stortsett ut på att köpa "a Snowflake Fell and It Felt Like a Kiss". Men det misslyckades jag med. Mega hade en för 209 spänn, hutlöst när den finns för 129 på cdon, hos Pet sound hittade jag den inte alls. Jag gav visserligen upp efter 1 minut men det var mest demonstrativt. Jag har som bekant ett väldigt kluvet förhållande till den butiken. Det är måhända Stockholms bästa skivaffär, men det är bara för att min favorit Record exchange stängt sedan ett par år tillbaka. Utbudet hos Pet Sounds är väldigt skralt och splittrat. Artister dom saknar är bla Misfits och Lords of the New Church som jag var laddad att köpa idag. Det var när jag inte hittade sistnämnda skiva som jag blev sur och gick ut. I den stunden ville jag inte att dom skulle få några utav mina pengar. Fast jag vet ju att det inte kommer att bli så.
Sur och tvär åkte jag hem, satte på mig mitt fina förkläde och började slamra i köket. Resultat av det: julfint i köket och en riktigt god panerad kyckling, bulgur och någon sås jag slängde i hop. Jag tror helt säkert att jag har mitt förkläde att tacka för allt jag åstadkom här idag.

Dagens låt:
the Lords of the New Church-"Russian Roulette"

Gimme some time

Ensamhet är inget att underskatta. När jag är ensam får jag tid till att undersöka musik som jag redan borde lyssna på. Varför har ingen sagt till mig att the Lords of the New Church var så bra, vi är som gjorda för varandra. Jag var väl lite avtänd för Stiv Bators Dead Boys inte var något vidare men Lords har ju Brian James från the Damned.
Dc ++ är en fin liten sak.
Det här var vad jag behövde nu när jag vistas mellan tro och tvivel på mig själv. Att jag nu gillar Lords of the New Church är ett tecken på att jag inte är så menlös som jag känt ett tag. Min goda smak finns kvar.

I don't have one who cares

Jag var ju också på skivmässa i lördags och aldrig har jag varit så organiserad. Jag avverkade rad för rad istället för att som vanligt irra omkring. Det lönade sig, 4 skivor för det låga priset och en skiva som var lite utöver det vanliga.
Modern English-"Pillow Kisses"
the Waitresses-"Wasn't Tomorrow Wonderful"
the Sisters of Mercy-"this Corrosion"
OMD-"Tesla Girls"
Manic Street Preachers- "Stay Beautiful" (limited poster bag, alltså sleeven är en ihopvikt affisch).

(kornig mobilbild är skiten)

Dagens låt:
the Skyliners-"Since I Don't Have You"