I will walk alone

Jag sitter framför Idol och försöker samla ihop lite mod, mod i form av vin.
Än så länge känner jag att det kommer gå vägen, jag kommer att gå själv och jag kommer att gilla det. Jag borde göra fler saker själv, jag är ju trots allt den person jag gillar bäst (efter Olle). Jag behöver inte skämmas inför mig själv och jag behöver inte lyssna på en låt jag inte gillar för att vara snäll.
Jag behöver inte snygga till mig för någon. Jag kan gå i mina arbetskläder, som faktiskt är snygga trots den där jävla spetstoppen jag svor på att aldrig köpa. Men det är försvarbart eftersom den är från jobbet, så det så.

Idol är extra plågsamt idag.
1 Ingen finns här för att lyssna på mina ibland klockrena dissar.
2 det är schlagertema.
Melodifestivalen och ESC är en guilty pleasure men det är bara kul när det är den äkta showen. När låtarna ska stå på egna ben blir man pinsamt påmind om hur dåliga dem är.

Dagens plus är min nya leopard basker som jag ska ha till min ryssjacka. Nu kan jag dra min rollspel ännu längre. Jag måste utveckla det mer än att bara säga "jag gör vad som helst för visum" med knagglig svenska...

Dagens låt:
the Fortunes-"Caroline"

My heart starts missing a beatT

Det har varit en sådan dag då alla mina tankar tycks dra sig till musik och bildar nya vägar därifrån, det är lätt hänt när jobbet känns mer monotont än vanligt.

• Jag kände en längtan att börja köra budbil idag. Anledningen till denna dröm var att det stod en budbil nere på lastkajen och blåste ut AC/DC på en angenämt hög volym. Där och då kändes det som att det var mitt kall. Köra bil och lyssna på rock'n'roll. när jag sedan tänkte efter lite insåg jag att jag varken har körkort eller är kapabel att hantera stressen som kommer med yrket.
• Mitt blandband jag har på lagret är kickass, jag har kickass musiksmak. Att sprätt upp en pall på 24 kolli och sortera efter galgar blir mer drägligt till tonerna av Stiff Little Fingers och Danzig.
• OMD-"Enola Gay" kan vara en av världens bästa låtar och det är en skam att jag bara dansat till den 1 gång.
  

• Pascal-"Kom inte till mig" har ett riktigt jävla mördar riff, och därför måste jag nog gå själv till medis i morgon. De är mina hjältar och om det är värt att gå själv på Darren Hayman är det värt att gå själv på Pascal. Även om det inte kommer vara samma sak om inte Olle står bredvid mig och skriker.

Dagens låt:
Pascal-"Kom inte till mig"

I'm traumatized.

Innan bion igår i en trailer, jag lyssnar spänt och utbrister: "the sun always shines on Tv" orginalartist Aha, vet ej vilka som gör covern. Jag har abstinens, behöver popquiz. Jag vill inte vänta till den 13 november.
Men jag blev förstås lite besviken på "Låt den Rätte Komma In". Jag förstår att det är svårt att göra en bra film med splatter, men varför antar man inte utmaningen istället för att fega ur och göra en typisk svensk film av det hela. Den var bra ur en drama synvinkel men det är inte vad jag vill ha. Andreas Roman har uttryckt det så fint och genialt.

(Jag läser Vigilante nu, inte bra för en som redan ser sig som någon slags vardagshämnare som försöker lära folk lite hyffs genom olika former av bestraffning)

Dagens låt:
A Flock of Seagulls-"I Ran"

Before you see me cry

Kanske de bästa körerna och pianospelet någonsin.
Vilket fall som helst är det en underbar låt.
(Bättre än Bessie Banks version)

Plats 4

Det drar ihop sig, och för ny inkomna kan jag berätta att jag listar Freddie Mercurys 5 bästa spandexdräkter. I dag löningsfredag har vi kommit fram till plats nummer 4.



Jag bjuder på ett filmklipp med den svartvita ying/yang dräkten som har den perfekta formen med det klassiska breda u:et till halsringning. vid en närmre granskning ser man en detalj som drar ner helhetsintrycket. Klädda fötter, det är en sparkdräkt. Det finns något kvar att önska. Skorna, eller avsaknaden av dem, gör outfiten.

Plats nr 5

Nu smäller det!
Inspirerad av Kvällstoppen med Fredrik Lindstörm och Per Sinding Larsen som bla listade rockens bästa huvudbonader kommer jag nu att lista: Freddie Mercurys bästa spandex dräkter. Jag startar med plats 5:

Den brottar inspirerade blixtdräkten
Vitt verkade vara en storfavorit. Kan han sjunga Flash låten här månne?
Det som gör att den här dräkten inte placerar sig högre är just för att den är allt för lik en brottardräkt. Urringningen ska vara djupare, rundare inte som ett V. Vågar jag säga att dräkten är för maskulin?

På återseende för plats 4.

(Jo det var det har som jag slet mitt hår över, Google är en begränsad källa)

fade to grey

Jag orkar inte ta mig för något idag, jag orkar inte gå utanför dörren. Gubben på min "väderstation" håller i sitt paraply och molnet ovanför honom silar ut lite regn, det tolkar jag som att det regnar ute. Det är det fina med teknik. Jag behöver inte ens titta ut genom fönstret, jag litar på den lilla gubben med paraplyet.
Det kändes ändå ganska meningslöst att göra något när man vaknar kl 11. Räkningarna är betalda och det står nya skivor uppe på tavellisten. Det är gråskala där uppe nu. Det jag har kvar att göra idag är en fiskgratäng, köpa potatis och citron. Funderar på att göra en hallonpaj på hallonen från mammas kolonilott och bjuda svärföräldraran på det i morgon som tack för hjälpen med vårat nya soffbord.
Whatever, jag kanske sitter kvar här i soffan hela dagen och skickar iväg Olle till Ica när han vaknar.

gravallvarligt

"Daddy's Gone" träffar en för mig öm punkt, mitt trevande förhållande till min pappa som egentligen aldrig varit på topp. Det blev förståeligt nog inte bättre när han och mamma skilde sig när jag var 14. Jag var så förbannad och mådde så dåligt under en längre tid, det dröjde nog ett par månader innan jag ens träffade min pappa igen. Och då endast för att mamma sade till honom att han borde ägna tid åt mig. Vi spenderade en dag i stan, jag fick ett par nya vårskor och sedan köpte vi skivor hos hans kompis i Solna.

En bra sak som den där svåra tiden i början bar med sig var att jag fick spendera lite mer tid med min mamma. Det var bara vi två under veckorna eftersom syrran gick på" internat" och brorsan gjorde lumpen. Det är små saker som jag minns med värme som när vi kollade på Vänner och åt micropopcorn tillsamman. Men ingen pratade om att jag mådde dåligt, jag gjorde väl allt för att inte visa det. När jag något senare fick höra att min syster gick till en psykolog ett tag blev jag otroligt avundsjuk. Jag hade behövt det minst lika mycket. Sedan dess är jag väldigt beskyddande mot min mamma, jag vill inte se henne så ledsen igen.
Det blev lite bättre med åren, mamma skaffade en karl som jag alltid gillat, en vän till familjen, en Robert. Sommaren då det bara var vi tre två veckor i Danmark var behövliga, jag kände mig faktisk rätt varm inombords just då. När jag började gymnasiet blev det gradvis bättre, med några svackor.
Vi är för lika för att få ett normalt fungerande far/dotterförhållande. Vi har samma dåliga sidor, vi är distanserade och har svårt för telefoner, vi har dåligt humör och är ganska långsinta.
Om vi inte hade så lika dåliga sidor skulle vi funka så bra. Vi är båda musikintresserade och födda komiker. Jag tror inte att pappa mår så bra han heller, han vet nog inte riktigt hur han ska göra för att få kontakt. Det gick för lång tid i mellan de första försöken.
Men när vi väl träffas känner jag att det är min pappa även om det är Robert jag ringer om jag behöver något.
Det har snart gått 10 år och jag är fortfarande inte helt OK, jag får väl bearbeta det själv i min takt. Betrakta detta som att jag har kommit en bit på vägen.

(Det blev väldigt seriöst det här. Men detta är inte mitt hypade inlägg, och jag har kommit fram till att det nog ska bli ett följetong istället för en stor smäll)

Ridicule is nothing to be scared of

Jag filar som bekant på ett blogginlägg extra ordinaire men just nu har jag fastnat.
Det är i research biten som inte går så bra. Jag hittar inte det jag söker. Snart får jag ge upp och nöja mig med det jag har. Det känns lite platt med tanke på hur jag har hypat det hela, hur det hela nu slutar så kommer jag att gilla det. Något jag skulle villja läsa själv.
Men det blir inte av idag, kanske imorgon.

I have fallen and I cant get up

Att vara lite bakis är en sak, att vara lite bakis med en lårkaka från helvetet är något helt annat.
Jag har skadat mig så illa att jag inte kan sitta upp, det gör tom ont att gå så allt jag kan göra är att ligga ner och skämmas.
Lårkakan är en konsekvens av att jag ramlade i till Medborgarplatsens t-banestation, det fanns inget för mig att ta tag i för att återfå balansen. Min rumpa fick ta emot smällen när jag kanade ner för minst 4 trappasteg. Så om man ska vara helt korrekt har jag en rumpkaka, inte lårkaka. Turligt nog var stationen så gott som tom bortsett från en alkis och 3 unga grabbar.
Ännu en händelse att arkivera i skamarkivet, arkivera det för at sedan förtränga det.
Annars var det en trevlig kväll.

Dagens låt:
Depeche Mode-"A Pain That I'm Used To"

.........
Jag måste bara få inflika att orsaken till mitt fall inte var alkoholpåverkan (inte huvudsaklig).
Hala converse och dålig trappa som verkar sakna ledstång är vad jag skyller på. Om jag hade varit nykter hade jag kanske kunnat styra upp fallet lite. men nu var jag ju inte det och därför har jag ett svartröttlila blåmärke stort som en knytnäve på övre låret/nedre rumpan och ett avlångt svullet blåmärke på vaden. Que sera.

the things that dreams are made of

Jag och Olle träffades när vi var tonåringar och som alla tonåringar var vi fyllda av en längtan att "göra något". Inga av våra projekt kom längre än till idé stadiet och några av mina favoriter är:
akustiska covers av gamla eurodisco låtar, göra musik med texter gjorda av repliker från tex: Simpsons.
Olle har inte släppt den där idén om ett band eller att göra musik. Jag har insett att det sorgligt nog aldrig kommer att bli av,dels för att jag är omusikalisk och dels för att jag inte skulle klara av att ha folk som gillade det vi gjorde. Det är hela den där narcisisst grejen som spökar för mig. Vilken tur för honom att Olle då att han har sitt "filmprojekt" som jag hoppas ska bli av på riktigt. Inte för att jag tror att filmen kommer att bli något vidare. Jag har en känsla av att den går för mycket i "Garden State" stil. Alltså inget för mig men jag har blivit lovad att jag ska få lägga filmmusiken. Något som jag drömt om länge och verkar ha en naturlig fallenhet för.

Dagens låt:
the Human League-"the Things Dreams are Made Off"

teaser

Jag vet att mina blogginlägg varit minst sagt sporadiska den senaste tiden, men det är inget att oroa sig för. Nu är allt i sin ordning igen. Semestern är över, ergo: jag är ensam igen med ingen att prata med.
Det ska "firas" med en fint inlägg som jag just håller på att göra research till (hör så ambitiöst det låter). Jag vill inte avslöja för mycket redan. Men om du gillar spandex och djupa urringningar är du "in for a treat".

..

Någon verkar ha tömt hela VH1 arkiv på synthpop/ new wave till denna Viewers jukebox.
Hittills: Ultravox, Adam & the Ants, ABC, a Flock of Seagulls och Japan.
Och vem är jag att klaga på det?

the victims have been bled

Jag är arg och upprörd över den undermåliga skyltningen vi har här i Sverige. Det är just vid 2 tillfällen den gångna veckan som jag tänker på. Rosendalsträdgård: Vi sökte förgäves efter labyrinten, kollade på kartan säker 5 gånger utan att hitta den. Det var först hemma vid datorn och Eniros flygfoton som jag fick någon klarhet över det hela. Skogskyrkogården: Greta Garbos grav var så gott som omöjlig att hitta, vi cirklade runt den säkert 5 gånger innan vi till slut fann den. Och då var det bara besvikelse kvar, inga årtal och inte tillräckligt prålig.

Men några ljuspunkter på den här dagen var att jag äntligen efter över 1 års letande fick tag på Espresso House kyckling/bacon macka och tidningen Allt om Historia. Det var inte bara deras stora Dracula special (Vlad "Tepes" Dracula och vampyrer på film) som var läsvärt. Många lättsmälta små notiser bla en om en DDR bunker.
Och för att följa upp SVTs tema kväll i lördags kunde man idagens DN sport (av alla DNs delar) läsa att Glasvegas ska spela in sin nästa skiva i ett slott i Transylvanien. Ett band helt i min smak.

Dagens låt:
Bauhaus-"Bela Lugosi's Dead"

dancefloor rights.

Av att dömma av min reaktion på dansgolvet igår så måste jag verkligen åka til Arvika.
Jag älskar verkligen Depeche Mode, ibland glömer jag det därför blir det så mäktigt när jag väl återupptäcker det.

Lugn kväll idag, vampyrer på 2:an gör att man stannar hemma med lite vin och ost och känner sig gammal och tråkig. Men vampyrer är inte allt för shabby, jag är ju trots allt ledig nästa helg också.

Dagens låt:
Death from Above 1979-"Romantic Rights"

the power of 10

Vilken lättnad, vi kvalade precis in på 10:e plats. Vi måste sluta ha så låga tankar om oss själva, och sluta överanalysera. Det mest uppenbara är oftast det rätta svaret. Det skiljer faktiskt inte så många poäng mellan lagen i skiktet 5-10, dessutom var det bara 5 poäng mellan oss och ett lag som vunnit iaf 2-3 ggr. Så om vi skulle få rätt quiz kan vi nästan vinna. Vi är ett fint lag vi i SoBa trots att alla blir irriterade på Lisa vid något/Några tillfällen.
Jag älskar verkligen popquizet och igår kom jag till insikt att jag hellre vill göra ett quiz än att spela skivor. Som DJ är det ingen som lyssnar på dig, som quizmaster väntar alla spänt på vad du har att säga. Det är makten jag vill ha.

Ikväll blir det Idol med chips och sedan Flyktsoda.

Dagens låt:
Fun Boy Three-"the Lunatics (Have Taken Over the Asylum)

We got game

Ok det är andra torsdagen i månaden och det är som bekant synonymt med popquiz.
Och jag är rädd, väldigt rädd. Det känns som om våran stadiga top 10 placering är utan räckhåll. Vi har snokat fram vilka som ska göra dagens quiz och det är alarmerande. Det kommer förmodligen vara en hel del RnB, techno och geografi alltså våra största svagheter. Men jag tänker kämpa på lika tappert som vanligt idag, även fast segern ligger ljusår bort.

Dagens låt:
Bo diddley-"Before You Accuse Me"

I'm going to Disney land!

Ok, jag har aldrig påstått är jag är ett geni när det gäller siffror eller fack/banktermer, men att jag skulle vara så blond kunde jag inte tänka mig.
Istället för att dra räntan på bolånet från vårat bolånekonto har det dragits från mitt person konto, ca 10000 var tredje månad. Jag har inte märkt något under 1 1/2 år tills idag då jag skulle betala en räkning och det fattades pengar. Jag brusade upp och var riktigt laddad när jag stövlade iväg till banken, för en gångs skulle skulle dom inte trampa över mig.
Det blev en riktig backlash att veta att vi sparat ihop nästan 70000! Bankmannen hånskrattade lite åt mig, men skam är en känsla som jag är bekant med. Och när man har 70000 extra att röra sig med är skammen mer lätthanterlig.
Olle och jag har alltså en rätt så ordnat ekonomi om man bortser från att man kan sno pengar av mig utan att jag märker det.

Summering:
ny soffa
ny spis
slipning av parketten och helrenovering av vardagsrummet.

Dagens låt:
Warren Smith-"Uranium Rock"

reach out and touch Dave..

Ska jag alltså bli tvungen att åka till Arvika festivalen nästa år, jag vill verkligen inte men jag verkar inte ha något val...

ashes to ashes

Vaddå askblond? jag ser fan ut som Emmylou Harris!
Det var sista gången jag färgade håret hemma. Men för att se det från en lite positivare sida så ser jag kanske mer distingerad ut. Som George Clooney på ett ungefär.

Imorgon ska Elaine och Strage kastreras. Stackars satar ska få magarna uppklippta och trattar runt huvudet och jag funderar på att gå och få lite cocilana. Jag är trött på att hosta upp min mjälte.

Dagens låt:
Lita Ford-"Kiss Me Deadly"

We're all sluts, cheap products

Om någon (mot förmodan) saknar mig och undrar varför jag inte bloggat på ett tag så beror det på att jag har semster med Olle och därför har någon att prata med.
Denna bakissöndag har varit fylld med regn och en hosta från helvetet.
Jag lyckades tigga till mig en pannlampa på BEA och nu plöjer vi oss igenom gamla VHS:er, ni vet sådana där stora svarta fyrkantiga saker, och just nu är det min blandband från 2001 som rullar.
Från den tiden då jag hade framtidförhoppningar och ville förändra världen, alltså mina tonår. Mycket har ändrats sedan dess men den här låten är fortfarande smärtsamt bra.

Norrköping revisited

En trevlig liten stad som jag inte skulle vilja bo i men ändock en trevlig stad. Trevliga fik och en bra skivbutik som enligt min brors utsago tydligen är lite fascistisk. Vaxkupan hade faktiskt kvar Glasvegas importen men varför köpa något dyrt när den billiga kommer in nästa dag?

Idag har jag självfallet köpt skivan på min hat/kärleksbutik Pet Sounds. Dum som jag var hade jag min nya tygkasse som jag gömde i en annan påse, man vill ju inte verka vara någon som bara gått på hypen. Därför maskerade jag mitt egentliga projekt med att köpa en Sisters of Mercy skiva till mig och bjuda Olle på en Housemartins skiva.
Och som väntat får Glasvegas toppbetyg överallt och som väntat känner jag hur det kryper i mitt skinn. Jag har problem och jag skyller allt på min syster. När jag var riktigt liten brukade hon ta mina leksaker i från mig bara för att se mig gråta, jag tror det har satt djupa spår i mig som resulterat i att jag inte vill dela med mig. Hobbypsykologi regerar

Dagens låt:

Sisters of Mercy-"Vision Thing"