fredag 20 november 2009

someone told me long ago.

När jag var ca 14 år var jag kompis med Cissi. Några dagar under sommarlovet var vi ensamma på hennes landstället. Ett hus bestående av 1 rum, en friggebod, ett utedass och en otroligt vildvuxen tomt. Spartanskt är ordet. Som jag minns det hade vi skitkul. Badade, låg på solstolar med täcken och Cissi fick en geting innanför tröjan vilket resulterade i att hon sprang runt tomten och slet av sig tröjan. Vi hade en TV med 3 gryniga kanaler och vi kollade på handbolls VM eller EM eller OS fan vet jag.
Vi hade med oss en liten boombox och 2 skivor: the Wannadies-"Skellefteå" och en "Best of" med Creedence. Dom körde vi konstant och på så högt som de skruttiga högtalarna klarade. När vi var längre bort än vad stereon klarade av tog vi till en förlängnings sladd.
För att göra en historia utan handling kort.
Spotify och Creedence är lika med stor nostalgi om lite oskyldigare tider då jag faktiskt hade nog med social skills så att det räckte precis till 3 vänner.
Creedence är lika med Cissi, på gott och ont.
CCR

3 kommentarer:

Anonym sa...

blev jävligt sugen på wannadies nu. va jävligt länge sen och dom snurrade på min skruttiga, första vinylspelare från philips, ganska frekvent. my home town är fortfarande helt underbar.
och bara för det blev jag sjukt sugen på easy. och the confusions. och ja.. hela mitt jävla nittiotal.
tack!

rocky sa...

Varsågod, men undvik Säkerts cover på My hometown.

Anonym sa...

den är verkligen inte bra alls. gillar bara en enda låt med säkert.