Ditt jävla as.

Nu är det halvtid, 2 veckor post quiz 2 veckor pre quiz och jag är fortfarande sur. Aldrig har en fjärdeplats gjort mig mer förbannad, vi borde fan ha kommit på plats 12 för så dåligt gick det. Alltså vi tyckte det gick dåligt men det gick ännu sämre för de andra. Slutsats dåliga quizmakare, insöade quizmakare.
Man måste tänka utanför sin bekvämlighets zon. Inte fan vad jag nöjd med att ha med Kleerup när jag gjorde quiz senast. Jag ville ju bara spela False Prophets och jeansrock. Men nu gjorde jag ju inte det för jag är smart. Jag har förstått syftet med quiz. Att hålla sig på en lagom svår nivå, ingen ska kunna allt men alla ska kunna något.
Det är nästan så att jag borde skriva någon form utav regelbok eller riktlinjer, som den som fanns för hur man skulle göra blandband. Ingen artist fick figurera 2 gånger, och jag tror att jag lyckades följa den regeln även vid mitt senaste quizskapande. Det enda undantaget som jag kan komma ihåg var att Shangri Las (av alla band) dök upp 2 gånger.
En annan regel som ska/bör vara med är att det är förbjudet att kvotera in kvinnor. Om du tänker i de banorna är du förmodligen en jävla idiot som bara gillar feminsm i teori och inte praktik. Man behöver ju inte bli lika barnslig som jag som egentligen hade lust att bara välja män. Och vad är det för mening att kvotera in kvinnor om man ändå bara väljer stereotypa artister som Adele, Diana Ross och PJ Harvey? Det känns nästan som om man bara googlat "female pop/rock" och valt lite random på en lista. Mixa lite genrer. Om jag skulle gjort ett liknande tilltag hade jag valt kanske Nikki Minaj, the Slits, (Pascal), Strawberry Switchblade och kanske Memphis Minine.
Så där ja, jag är fortfarande arg men jag får väl lov att släppa det. Gå vidare ladda om och vinna igen bara för att ge igen med det svåraste guizet någonsin.

På lördag kör jag järnet, glömmer mina infekterade sår och ser Pascal krossa allt.

Dagens låt:
Pascal-"Vet du vad jag gillar hos dig?"

(Som ett urspårat tåg!)

Fight or fall

Jora, jag ramlade med cykeln idag. Fan ta löst grus! Och tack godegud för adrenalin.
Jag skulle svänga upp till cykelstället vid Globen som jag alltid gör, jag tog det lugnt som jag alltid gör, men helt plötslig välte jag bara. Det gick jätte snabbt samtidigt som det gick i slowmotion.
När jag låg där på alla fyra tänkte jag att jag skulle resa mig upp så att jag inte skulle göra illa knäna. Lite väl sent för det. Men det gjorde inte ont. Inte just då. Och 2 bilar stannade för att fråga mig hur det gick. Och jag lyckades skämta lite, ringde Olle och skrattade lite. Sedan kom skammen. Alla som jag mötte efteråt kunde ju se att jag en vuxen kvinna ramlat med en cykel där jag gick med mina trasiga leggings och cykelkorg i handen. Det löste jag med att köpa nya leggings på H&M och byta om där.
Det var i provrummet som jag först kunde se hur omfattande mina skador var. Lite kallsvett på det och iväg till jobbet. Och jag berättade inte för någon för jag är bara så jävla hård. Jag vill inte ha något daltande. Jag är så hård att jag cyklade hem också, med ett snett styre. Jag tänkte på min mamma som är den tuffaste person jag känner. Så mycket som hon har skadat sig med cykeln.
Sedan kom jag hem, grät, tvättade såren och åt glass. Olle fixade styret
Jag är mjukhård och fullkomligt blåslagen. Men jag ska nog inte cykla på ett par dagar.

Dagens låt:
Thin Lizzy-"Fight or Fall"

raged wood.

Innan håret blir fett och stripigt existerar en kort period då håret fett, fluffigt och awesome. Denna period inträffar endast när man är hemma och precis innan man ske bege sig in i duschen. Just då kan man göra vilka frisyrer som helst. En gång skapade jag fantastisk La Roux quif och en annan gång såg jag ut som tjejerna i Vixen. Okej de flesta frisyrer tenderar att dra åt 80-talet men jag ser inget fel med det. Det är endast under dessa stunder som mitt hårmål att se ut som Duff McKagen känns realistiskt.
Idag, en liten sidofläta.

respektera klockan!

Jag gillar att punktmarkera, så gör vi alltid inom det militära. Jag punktmarkerar min söndag.

• Lätt klädångest, som vanligt när det slår om till varmt tappar jag konceptet när det gäller att klä sig snyggt. Det hela försvåras lite av att mina blonda fjun (vinterpälsen) som jag inte orkat fixa ännu och vita snudd på transparenta ben.
• Cykeltur till Gullmars.
• Köper 2 jeansshorts och inser att jag bara kan ha byxor/shorts med hög midja annars blir det ett enormt gap i linningen. Ergo ett par shorts ska lämnas tillbaka.
• Köper en blomma bara för att ha något att sätta i cykelkorgen. Jag tror att det är en krysantemum men jag är helt säker på att den är vit.
• Härlig cykeltur hem och jag beslutar mig för att ta vägen över Bandängen för att proviantera. Note to self cykla inte över Bandängen en solig söndag, människor överallt och INGEN respekterar min ringklocka.
• Köper en perfekt avocado, sådant händer bara inte.
• Försöker sola, tröttnar efter 1 timma.
• Målar ena handen med orange soda.
  
• Gör sallad, frossar sallad.
• Överväger att göra något åt de håriga benen.

That's it, hitintills.

Dagens (något motsägelsefulla) låt:
Stiv Bators-"It's Cold Outside"

I know you aint wearing anything underneath that overcoat

Jag skulle kunna svära på Aerosmith "Get a Grip" skiva kom 1995 och inte 1993 som alla andra källor påstår. Jag vill att det ska vara 1995 och att jag är 10 år och går hem till Karin efter skolan för att se på Select MTV. Och där spelas alltid "Crazy" och Eden sitter som en skräddare och pratar engelska och jag fattar bara 60% av vad hon säger. Eller så är det så att jag har bränt mina hjärnceller med för mycket hårspray och ständiga sitcom repriser. Det är egentligen bara "Crazy" som ger mig så tydliga minnen, inte "Living on the Edge" eller "Cryin". Ett alternativ är att den låten var en sådan mega hit att den spelades ofta även efter några år.
Eller så har hela internet fel och inte jag.
(Och ingen annan skiva har gett oss så många videor av så hög klass, håller fortfarande!)

ride with me

Jag kan cykla nu, och med det menar jag att det gör ont som fan i rumpan och låren. Luggorna rosslar och jag svettas. Och ändå är detta en förbättring. Jag känner inget större behov av att kräkas och det flimrar inte framför ögonen längre. Dessutom har jag nästan börjat tycka att det är lite kul. Med cykeln kommer en viss frihet och jag kan se mig själv cyklande med blommor i cykelkorgen. Dessutom har jag fått ett nytt uttryck att slänga mig med: "hojja iväg". Är det ett vedertaget uttryck eller är det något lokalt? Hur som helst känner jag mig barnsligt lycklig i backen mellan Stureby och Svedmyra. Och jag är fortfarande så pass kaxig att jag lyssnar på min ipod, men på väldigt låg volym.

Dagens låt:
Adam & the Ants-"Los Rancheros"

never mind the buzzcocks

Dumfan tror att det är Oasis när det är T.rex! Vad är värst? Att pojkspolingen inte kan T.rex eller att han inte heller kan Oasis som han gillar?



Adam Ant, det går inte att ogilla den mannen...

cabin fever

Och när man blir så gammal som jag förlorar man smaken, eller orken att bry sig om vad god smak är och vad det ska vara bra för. Eller så är man bara en produkt av Napster, Kazaa och DC++, nedladdningen och friheten att välja låtar och inte skivor. Det finns inga genrer, för helt plötslig har Ghost gjort den bästa popplattan på flera år, förvisso en gitarrbaserad sådan. "Stand by him" skulle kunnat gjorts av typ Shout out Louds om man plockar bort ord som "devil" "satan" och "witch". En mördar refräng och handklappen är inte långt borta.
Och helt plöstligt sitter man hemma en måndagskväll och lyssnar på Village People utan den minsta gnutta av ironi. Då blir man ännu mera förbannad när man får frågan om jag (vi) inte gillar någon kommersiell musik. Bara för att du inte har hört talas om ett band behöver det inte betyda att det är något obskyrt. Det kan helt enkelt bara vara så att du är insnöad på popfronten.
Och the Jensens har gjort någon form utav disco lista.
(Som vanligt är det kompromisser så allt är inte mitt val)

In my time of dying

Idag cyklade jag för första gången sedan sommaren 2002, men jag har aldrig varit en aktiv cyklist. Inte ens när jag var barn, jag cyklade bara vid behov. Och det kände jag verkligen av idag. Det är inte ens en lång sträcka. Från Bandhagen till Gullmarsplan och redan efter 500 meter började jag känna av benen, och med det kom oron smygande. Oron över att jag inte ens skulle klara av den lilla sträckan. Illamående och rosslande lungor till trots kom jag fram till mitt mål. Med gummiben och fläckar framför ögonen, det även fast jag gått upp för mördar backen vid Enskede gård. Eller egentligen 2 backar men de är direkt efter varandra.
Jag visste att min kondition var dålig men jag hade aldrig kunnat föreställa mig att det var så här illa. Jag är en hjärtattack som väntar på att hända. Hela den här upplevelsen var en rejäl tankeställare. Och hur mycket jag än vill tänker jag faktiskt fortsätta. Hur skakis jag än är, hur illamående, hur ont i röven och hur svettig jag än blir ska jag faktiskt fortsätta. Jag vill ju faktiskt inte dö.
(Och det är faktiskt väldigt kul i nerförsbackarna)

Dagens låt:
the Bar Kays-"Soul Finger"

On a steel horse I ride

Snygg som attan, och billig! Jag gick in på cykelringen och vi klickade direkt. Allt jag behöver nu är en cykelkorg.

pre-game

Imorgon är det då dags igen att svettas och må dåligt, och som jag längtat! Jag har ju inte quizat sedan februari. Det är det som är nackdelen med att vinna, man går miste om ett tävlingstillfälle. Ett lyxproblem.
Men imorgon får de andra lagen passa sig, för Quizrÿche är tillbaka, laddade och redo. Än dock utan orginal uppsättning men vi tar in våran reserv, Björn, Queen expert och med hyffsad koll på det där nya som ska vara så bra.

lets just be glad for the time together

Och Paul Stanley vara den enda som klarade av avsminkningen med ett visst mått värdighet. Kanske för att han ser ut som en dålig dragqueen som skulle kunna vara med i Faith No Mores "Easy" video (min favorit video NÅGONSIN). Däremot önskar jag att jag aldrig sett Gene Simmons utan smink. Precis som jag önskar att jag aldrig sett mannen som hade haft näsblod i en vecka och fick gå till akuten för att skölja halsen från koagulerade blodklumpar. Det såg ut som om han bajsade blod ur munnen och jag fick gå in i badrummet tills mina kväljningar gått över. Men precis som en osminkad Gene eller en bilkrasch kan man inte låta bli att titta.



Och de första 5 sekunderna låter som Eric Carmen-"Hungry Eyes" och därmed får jag bilsemester flashbacks.

kör för helvete kör!

Synd på det fulla grabbgänget men så jävla bra.



Hoppas det blir något i Stockholm i slutet av april, helst sista helgen då jag råkar vara ledig.

The box

Kära asos behövs det verkligen så mycket embalage för ett litet halsband? Jag bara undrar.

vi ska sjunka så lågt, lägre än någon sjunkit förrut

Försöker lyssna på Glasvegas nya och jag känner rodnaden sprida sig över kinderna. Dels för att skivan är så uppblåst och dels för att det är ett band som jag var fullkomligt euforisk över när de kom. Min känsla inför Glasvegas kan nog bara liknas vid ett dåligt förhållande med någon som är fullkomligt under ens värdighet. Nu vet jag ju inte riktigt hur sådant känns (hej jag har bara haft 1 förhållande i hela mitt liv och tyck att jag har missat mycket med livet, själv tycker jag att jag bara är fenomenal på att planera), jag jämför det bara med mina känslor inför Glasvegas.

Där visade jag verkligen dåligt omdöme. Och vem vet jag hade kanske varit kvar i det där destruktiva förhållandet om jag inte lyckats se dem live. Som Chuck Klosterman säger i Fargo Rock City, den minsta gemensamma nämnaren. Du ÄR den du står bredvid under en konsert. Han applicerar det på varför han aldrig gillade Def Leppard. (För många tjejer gillade bandet och han ville inte vara en tjej i Espirit topp. Lite stenåldersvarning på det men han var typ 14 då. Men ändå världens bästa bok. Läs den).
Eller som Tiny Nietzsche så träffande skrev häromveckan "Remember, there's always going to be some fascist assholes who also like your favorite band."

Tills vidare lyssnar jag på Riddarnas nya. Igen och igen, och igen. Och det borde du med, men bara om du är en vettig människa, annars besudlar du bandet för mig.

(Vi kan dra ner det på en ännu lägre nivå: det ytliga. När Glasvegas kom sade alla hur lik han var Joe Strummer. Jag tycker att sångaren i Riddarna är ruggigt lik James Hetfield ca 1987 under vissa stunder. Och det låter mer som något jag vill lyssna på i detta livsskede)

ge upp

Jag har bråkat med cykeln igen. Den här gången kastade jag inte iväg någonting, eller slog i dörrar. Istället började jag gråta, och jag har inte slutat ännu. Jag pallar fan inte med 6 månader av det här.

Ice cream man, ring your bell!

1992 hade jag avslutning från mitt lekis. Jag grät men ville inte visa det för jag visste att de var fånigt. Jag skulle ju ändå börja 1:an med samma ungar till hösten. Vi fick en varsin Storstrut på avslutningen. Fan vad man tyckte att den var stor då. När jag kollar i glassdisken nu för tiden blir jag ständigt besviken. Dels över att glassen inte är lika stor längre och dels för att jag kommer på att glassen visst har samma storlek, det är bara jag som har blivit större och äldre.
I år kostar en Storstrut faktiskt bara 20 spänn jag hade förväntat mig något mycket värre. Men det är ju också SIA som säljer den, inte fascist GB som jag har hyst agg mot sedan Piggelin gick upp från 4 till 5 spänn.
SIA släpper dessutom sin goda hallon/salt lakrits i 0.5 liters förpackning som man tidigare bara kunnat köpa i glasskiosker. (Enligt hemsidan verkar den finnas i butik nu men jag har inte sett den ännu, och nog har jag kollat.)

Glass är ett utav mina stora intressen.

del Boca Vista

Vad är värst? Att Robyn är i min korsordstidning, eller att jag har en korsordstidning?
Lite väl simpelt korsord dessutom, det är så otroligt svårt att hitta den perfekta svårighetsgraden. Antingen löser man det på 30 minuter eller så kör man fast helt och hållet.

rageaholic

Jag hatar min cykel. Först var sadeln för hög och när jag skulle justera den ville inte muttern lossna. Nu har muttern lossnat och nu går det inte att skruva åt. Sadeln är alltså för låg nu istället. Mitt under detta fick jag ett utbrott och sulade iväg skiftnyckeln genom hela skyddsrummet (som är ett cykelförråd). Slog på cykeln med sagda skiftnyckel och sedan smällde jag i alla dörrar i källaren som jag kunde hitta. Cykeln har stått ute för länge och rostat ihop totalt. Jag är otroligt bitter och infantil, jag vill bara ringa upp mamma och skrika på henne. Låta min cykel stå ute sådär.
Dessutom är sadeln obekväm, den nyper åt mina ladybits. Fast jag har köpt ett överdrag med gele. Som jag nu ändå inte kan använda.
Jävla skitdag. Jävla skitcykel. Jävla skit.

(men jag fick min nya Thin Lizzy tshirt och Alice Cooper patch så något har jag väl ändå att glädjas över)

Dagens låt:
Faster Pussycat-"House of Pain"

ramble on

Slökollar runt på popmani sidan, det där nya som skulle vara så bra. Nu är jag ju inte särskilt förtjust i musiktidningar*. Den senaste tidningen jag köpte och dessutom läste med glädje var Classic Rock i höstas med Robert Plant och David Lee Roth. Det sista numret av Sonic som jag läste var det med Sparks reportaget. Annars läste jag bara Lennart Persson och han är ju död nu så det finns inget där att hämta för mig.
Men åter till Popmani, nu har jag ju inte läst själva tidningen utan bara kollat vilka som bloggar på sidan. Och allvarligt talat så skulle jag kunna göra ett bättre jobb än åtminstone 2 där. Jag är visserligen inte så begåvad när det gäller att skriva, och jag är inte heller så intresserad av ny musik (jag är inte helt anti, jag är bara jävligt kräsen*). Om man bortser från all det där och den där grejen med att jag inte gillar tidningar skulle jag göra ett kanonjobb.

Jo, jag gillar verkligen inte Cissi Wallin. Jag tycker att hon gnäller för det mesta. Och det säger inte lite med tanke på att det kommer från mig. Obesegrad OS mästare i tycka synd om sig själv.

(*om musiktidningar kom i pocket format skulle jag läsa varenda en)
(*elitistisk)

Dagens låt:
Falco-"Der Kommissar"

in the shadow again

jag knarkar SMHIs hemsida och dem är fruktansärt petiga med detaljer. Även fast meteorologi inte går att mäta exakt hävdar SMHI att det kommer regna imorgon kl 8.00. Inte kl 07 eller 09 och det kommer bara regna o.1 mm. Om det vore jag skulle jag safea och sätta regnet under minst ett 3 timmar spann så att folk inte blir sura och skäller på meteorologerna. För som det är nu ser det ut som en exakt tidtabell. Då har jag ett annat tips. Gör som SLs busstidtabeller, skriv att tiderna är ungefärliga.
Men det är kanske bara jag irriterar mig på det. Det är väl min aspergers som spökar igen.
Tänk på det kl 8 imorgon bitti.....

(lyssnar på Super Black Market Clash, på Spotify!)

C.C. pick up that guitar and talk to me

Funderar på om man ska ha en invigninsfest för balkongen i samma veva som Debaser slussens uteservering öppnar. I sommar ska jag lära mig hur man gör en proper daquiri och förvandla min balkong till den grymmaste uteserveringen i hela Stockholm. Kulörta lyktor och hairmetal. Som ett Thailand möter Sunset strip 1987. Där "Dont stop Believing" aldrig spelas och det till förmån för "Wheel in the Sky". Och den som vill höra L.A Guns-"Sex Action" bjuds på minst 2 av min egen komponerade drink (ingerfära citron, citrongräs vodka). Den enda maten som serveras är fishtacos och den enda ölen vi tillhanda håller är Corona. Och det finns alltid tid att dränka sig i champagne.

(balkongen är på 3.5x1.5 meter, så det är väldigt VIP)

jailbait

Man förstår ju varför Metallica kastar pilar på Kip Winger i "Nothing Else Matters" videon. Det där linnet är lika meningslöst som det Keith Richards har i det där liveklippet från 81. Wingers linne ryker dessutom mot slutet och hänger som en sorglig tygslamsa ut med armen. Och hur mycket bas hinner han spela mellan allt det där ålandet? Ge grabben ett micstativ istället. Det var min brassklapp. Jag gillar ju låten.

Och om fler gillar sådan här hyper kommersiell otroligt daterad och skamlös musik har jag gjort en nätt liten lista. (bigger, higher, better!)

when dinosaurs walked the earth

Typ världens snyggaste tshirt, på mig dessutom! Inväntar också en ny Thin Lizzy och en T.Rex.

do you wannna ride?

I lördags när vi var i London vakande vi av något ljud som Olle identifierade som regn men jag flög upp ur sängen med rop om att det var hästar. Och mycket riktigt. Jag stack ut huvudet ur fönstret och såg minst 20 st polishästar paradera förbi. Bara så där. Jag var aldrig någon häst-tjej som barn men nu finns det nästan inget jag hellre vill än att klappa en häst på nosen.