it came out of the sky

City listade Stockholms bästa konserter under oo-talet. TTA på Södra var först. Jag var där men så jävla bra var det inte. Det utbröt bråk i publiken och jag och Olle hetsade på med "fight , fight, fight". Efter ett tag tröttnade vi och gick hem. Fotbollsfans som slåss är bara kul om någon gör sig illa ordentligt. Men medelklassen gottar sig gärna i smutsen för dom kan ju alltid ta sig där ifrån.
Något som var kul den kvällen var Willy som köpte en flaska vin utan glas och sedan erkände för mig att han faktiskt bara tagit studenten sommaren innan även fast han är lika gammal som mig.
Jag hatar nästan Willy nu för tiden.

Jag var också på Debaser när Pete Doherty spontangästade stället. Och tidningarna överdrev spelningen som vanligt. Han hängde lite lätt i ljusriggen och ville inte gå av scenen så dem fick kapa strömmen. (the Horrors röjde hårdare något år senare med sugrör i hela käften ståendes på bardisken, ett av sugrören har jag kvar i min lilla minnesask.) För mig så är inte det "Pete-kvällen" det är "Indy-kvällen". Indy the Organslayer spelade i DFB. Orgelvarianter av låtar som folk önskade. När Olle efter den fjärde gången skrek efter "Last Chirstmas" fick han en mycket skarp tillsägelse att det var den vidrigaste låten någonsin och om han önslade den en gång till skulle han få stryk. Men inte värre än "the Rose" som Indy snällt spelade. Fast jag antar att han får hemska associationer, britt på över 30 som han då var nu vill jag nog gissa på att han är över 40.

Vad vill jag få sagt? Jag kanske bara vill skryta att jag var där och är så blasé att 00-talets bästa spelningar i Stockholm inte imponerar på någon så världsvan som mig. Eller så är jag bara lite nostalgisk och vill sätta en personlig touch på decenniet.

Dagens låt:
the Gun Club-"Run Through the Jungle"