Saddle up cowboy

Phoenix är så överskattade på nollnolltalet är dom överrepresenterade. Jag tror jag har den där första skivan någonstans som jag fick gratis när jag hade praktik på EMI. Det är ett promo ex i papp så den försvinner ganska lätt. Inte för att jag saknar den. Den har jag nog bra lyssnat på 2 ggr och det var 2004 när den släpptes.
På Hype igår gjorde dom nästa ner sig i byxorna över hur fantastiskt franska dem är. Att allt låter så franskt trots att dom försöker låta amerikanska, som det blir med de flesta franska band.
Till det vill jag bara säga som dom gör i grannlandet Skåne: bull!

Tacka vet jag Coming Soon som var det överlägset bästa franska bandet från 00-talet. Som trots den grova franska brytningen tog mig med ut på prärien. Jag har tjatat så mycket om det men kvällen på Luminaire var religiös. Att göra en nästan oigenkännlig cover på Ram Jams-"Black Betty" och sedan en cover på Bonnie Prince Billys-"Three Questions" , som var helt okänd för mig då, under ett set. Det var magiskt och jag får nästan gåshud bara jag tänker på när Howard Hughes stod där med sin Stetson hatt. Det var knäpptyst bortsett från hans röst. Och sedan vandrade han ut i publiken som om det vore en riktig predikan. Det är en kväll jag aldrig kommer glömma.

Jag lyssnar aldrig på skivan. Jag är nöjd med den kvällen.