TV od

Eftersom TV kvällen igår lämnade mycket att önska satte jag mig framför youtube för att plöja igenom alla 9 delar av "Synth britannia". En härlig liten dokumentär om musiken som ligger mig mycket varmt om hjärtat.
Därför blev jag så arg när Fad Gadget bara viftades bort som en blomfluga. Han nämndes bara i förbifarten 2 gånger ackompanjerad av något litet klipp från "Collapsing New People". Jag förstår att man inte kan lägga allt för mycket tid på någon som inte gjorde några avtryck på listorna när det ändå handlade om tiden då synthen exploderade. Men det till trots lyckades Throbbing Gristle (som är mer industri om man frågar mig men det är aldrig någon som frågar mig) och Cabaret Voltaire få flera minuter tillägnade sig. Frank Tovey är ju dessutom död så hade väl varit fint att ägna några minuter åt pionjären som gjorde sin första spelning på en strykbräda för att sedan gå vidare till att kasta könshår på publiken och slita av sig bägge hälsenorna under en spelning. Det var min invändning.

Jag är ju ingen synthfantast, jag gillar bara hitsen. Men jag tackar aldrig nej till en musikdokumentär. Och jag tackar absolut aldrig nej till att se Andy McClusky såga Oasis.