En i raden utav mina många misslyckanden.
När Olle åkt till jobbet kände jag hur snön och kylan lockade. Jag rustade med reflex, öronmuffar, lackkängor, enorm svart halsduk och "Für Immer" i poden. Det jag inte fick med mig var plånboken och med BEA i Svedmyra som slutmål var det bara till att vända vid macken och knalla hem. Men jag är stolt att jag faktiskt gick ut igen.
Någonstans i Sturebys villaområde bland julstjärnor och ljusslingor kände jag mig faktiskt ganska glad. Kylan hade gjort så att mina kinder domnat bort, låren värkte lite och halsduken blev blöt av min anderdräkt. Men det var OK. Då kändes sommaren med sina panikattacker och rövsvett på bekvämt avstånd.
Och i höghuset vid Svedmyra filmade jag ett epilepsi framkallande fönster.
Jag köpte bara onödiga saker, för BEA har allt det är till och med bättre än Obs för att citera en t-bane alkis. Av någon anledning kändes det som om jag behövde några snurrande pappersgirlander. Jag använder våran stundande festivus som ursäkt. Och att jag hade mer pengar på kontot än jag räknat med.
1 kommentar:
Reflex, bravo!
Skicka en kommentar