onsdag 2 december 2009

home boy

En kollega på jobbet har sålt sin lägenhet och då har jag fått chansen att kolla in hur den ser ut på nätet. Och jag har skådat en folksjukdom. Jag vet inte om hon alltid har det så hemma eller om det är "homestaging"men allt var så otroligt berövat på personlighet. Visst var det fint och lite lyxigt men det såg mer ut som ett hotellrum än ett hem.
Därför gillar jag tonårsrum bäst, för när man är tonåring försöker man desperat leta efter en personlighet och ens personlighet ska synas överallt.
Därför har vi fortfarande planscher på väggarna men nu är dom inramade istället för uppsatta med häftstift. Vi har tavellister som vi ställer skivomslag på som vi sedan roterar efter årstiderna. Jag vill fortfarande vara 17, bara med lite bättre klädsmak och mycket bättre musiksmak. Det ska inte se ut som om vem som helst kan bo här. Det ska synas att vi bor här. Det är mitt revir och eftersom det inte är socialt accepterat att pissa som gränsmarkering har Vi satt en whoa sticker på vår ytterdörr.

Jag vet egentligen inte vart jag var på väg. Ursprungsiden hade egentligen något att göra med att inreda med ljud, som dom gör på fik och hotell lobbys, och Bukka White gör lika mycket för ett rum som en spinnande katt. Det gör det hemtrevligt.

Dagens låt:
Bukka White-"Aberdeen, Mississippi Blues"
Upplagd av kl.

2 kommentarer:

sofia sa...

naaaaw .... cuteness overload.

2 december 2009 kl. 22:25
rocky sa...

tittade på den två gånger och började gråta bägge.

3 december 2009 kl. 08:24

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)