För kanske två veckor sedan skaffade jag Facebook och jag vet inte vad jag ska göra med skiten. Jag har skaffat det under ett halv falskt namn snarare ett alter ego. Jag har en riktig bild på mig själv. men jag förstår inte vad hela grejen handlar om. Har man det för att kolla upp vad folk man gick i grundskolan med gör nu för tiden? Så kan det ju inte vara för det förstörs när de flesta bara verkar dela information med folk på deras vänner lista. Man (jag) vill kunna tassa runt där i smyg och skratta åt folks bilder.
Och jag har kommit fram till att jag är fullkomligt ointresserad av vad, låt oss säga, Farima gör nu för tiden. Jag bryr mig bara om mig själv. Det har alltså gått så långt att jag tom för egocentrerad för navelskådningens mecka Facebook.
(Jag har inte så mycket att skryta om heller om man menar materiella saker, jag är ganska nöjd med att veta att jag är bättre än de flesta)
En tillräckligt stor massa
-
De senaste dagarna har mina känslor varit överallt, inuti och utanpå
kroppen. Kraften i systerskapet som sköljt över mig och andra kvinnor genom
#metoo har...
7 år sedan
2 kommentarer:
det är haken, man måste dessvärre ofta bli vän med de man vill snoka på. ibland är det värt det, för man dör av nyfikenhet, plus att det kan bli värt det retroaktivt när deras förhållanden går i kras i offentlighetens ljus på facebook, och man får bevittna all möjlig smutskastning.
andra fördelar: om man typ börjar befrienda någon på jobbet, som verkar trevlig och allt är som det ska, så kan man plötsligt på facebook upptäcka deras tveksamma politiska läggning. varnad är väpnad, som det heter.
Jag är nästan för egocentrerad för det också. (I've got it bad...)
Skicka en kommentar