I går var första gången som jag gick ut från en biograf under pågående film. Det gick inte att sitta kvar där och inte pga filmen Tvärtom. Filmen hade jag sett framemot i flera månader men som alltid när mans er en komedi finns risken att publiken förstör upplevelsen. precis bakom oss satt en medelålders kvinna som var tvungen att kommentera allt som hände (typ its funny beacause...). Hon skrattade åt Paul Rudds vedermödor när han försökte ringa en avslappnat samtal till en "mandate". Visst det är kul men mer på ett skrattet fastnar i halsgropen sätt. Man känner igen sig i hans sociala problem och när hon hånskrattade tog jag personligen åt mig. Hon skrattade åt mig. Och jag som var salongsberusad efter några glas vin borde kunnat tolerera det men hon var så påträngade och rå och hjärtlös att det inte gick.
Vi gick efter kanske 40 minuter. Jag tar mina komedier på största allvar. Vi gör ett nytt försök i kväll.
Dagens låt:
the Clash-"Overpowered by Funk"
En tillräckligt stor massa
-
De senaste dagarna har mina känslor varit överallt, inuti och utanpå
kroppen. Kraften i systerskapet som sköljt över mig och andra kvinnor genom
#metoo har...
7 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar