Junk culture:

När jag var barn åt jag väldigt sällan på McDonalds, eller i alla fall tills Upplands Väsby fick sitt "sveriges minsta McDonalds". Det var oftast när man var inne i stan med mamma de där par 3-4 gångerna om året. Då åt vi alltid på Donken på Kungsgatan Stureplan hållet. Det var den snyggaste Donken av dem alla. Mörkt trä, speglar, ett piano, bås och en massa bilder på Filmstjärnor. Toaletten var rätt snajdig också, sitsen torkades av automatiskt efter man spolat. När det byggdes om slutade vi gå dit och jag minns inte riktigt vilket vi valde istället. När jag var barn behövde man aldrig vänta på maten. Hamburgaren var alltid klar.
Nu känns det som om man alltid får vänta på något. Om det inte är burgaren så är det pommes. Och om man bara är sugen på att sticka in för en choklad shake kan man lika gärna låta bli. Antingen är chokladen slut, maskinen trasig eller så genomgår den en rengöring och det kommer att dröja 5 minuter. Det låter kanske som om jag äter på McDonalds varje vecka, men så är det absolut inte. Jag är en periodare. Och idag besökte jag den på andra sidan Kungsgatan. Det blev ett litet missförstånd och jag fick vänta längre än överkommet på min QP.
Kassörskan erbjuder mig en glass medan jag väntar. Där begick hon 2 fel. Glassen hon erbjöd mig var ett resultat av en felbeställning. Jag var liksom inte värd en ny glass ens. Och fel 2: man äter inte glass före maten!
Men allt är inte skit, en snubbe tog min bricka när jag krånglade med den, en stor väska och ett knippe pioner. Sådana snubbar fanns inte när jag var barn.