ett "fetto" har talat.

De senaste 2-3 åren har jag mest druckit alkohol, ätit fint, ätit fult, fikat, bakat och latat mig. Igår tog jag på min mina 2-3 år gamla seglarbyxor*, mina vanligt stuprörsjeans går inte att ha nu när jag har ömma knän efter mitt cykel debacle, och de passade ännu! Det är nog så att dem till och med blivit större, ergo jag har blivit smalare. Det uppmuntrar ju inte direkt till ett sundare leverne. Jag äger ingen våg och om jag gjorde det skulle det inte ge något jämförbart resultat. Senaste jag vägde mig var hösten 2001, och vi vet alla att det inte räknas. Jag jämför mig med gamla kläder.
Jag är 173, har typ storlek 40 eller medium. Ät skit jävla doktor som antydde att jag var fet! Jag är otroligt ohälsosam med kondition som en 87 årig tant med kollapsad lunga, något som doktorn inte ville prata om. Hon hakade upp sig på vikten och det faktum att jag vägrade ställa mig på vågen. Men vad är värst att jag väger någonstans mellan 70-80 kilo eller att jag blir vimmelkantig av att cykla 5 kilometer? Det har gått över 1 år men jag vill fortfarande slå henne till en blodig massa med ett järnrör.

(Konstigt nog var mitt blodtryck helt OK).

*svarta byxor med hög midja, knappar och otroligt vida ben.