Tanz mit mir

Som en förlängning av mitt 25 års firande fick jag en försenad present av Olle för ett tag sedan. Han hade varit på Pet Sounds och beställt in världens viktigaste och bästa CD-box till mig: "Mute Audio Documents". En box som tar till vara på de där små guldklimparna av inte ens one hit wonders. Hitten som aldrig kom men som borde varit. Die Doraus unt Marinas, Liaisons Dangereuses och the Assembly får samsas med Fad Gadget, Depeche Mode, DAF, Yazoo, Birthday Party osv, osv.
Jag har aldrig varit så nördig att jag har droppat labels och producenter men det går inte att motstå Daniel Miller. En eldsjäl .
Och Vince Clark! Varför hyllas han aldrig som det popgeni han är? Han har fingertopps känsla för popmelodier som få. Visserligen är de senare Erasure grejerna inte så mycket att ha men allt han gjorde i sin tidiga karriär väger upp det med råge. Han kommer nog behöva dö innan han får rättmätig uppmärksamhet. Som Van Gogh.

Som körsbär på toppen finns faktiskt allting på det där underbara spotify. Vad skulle man göra utan det?