Eftersom september närmar sig med stormsteg, eller så vill jag iaf tro har jag börjat träna. Och med Pride runt hörnet tyckte jag det passade sig att utforska okända marker som KISS, för fru och barn till trots är Paul Stanley the poster boy för flaming.
Alltså utforskar jag KISS och hittar till min stora förvång ett riktigt ståtligt nummer. Som Rod Stewarts "Maggie May" körts i en mixer med Journeys "Don't Stop Believing". Jag syftar på "Beth" från "Destroyer" skivan. Helt plötsligt har jag fått en viss respekt gente mot Peter Criss.
Batteristen och kattmannen som jag alltid hånat sjunger helt klart bäst (i KISS alltså). Något udda med tanke på alla trummis skämt som cirkulerar. Att låta Criss sjunga var ett otroligt smart drag. Inte som när Peter Gabriel hoppade av Genesis* och Phil Collins slängde bort pinnarna för stativet. Något som kanske kan räknas som det dummaste draget i populär musikens historia.
Men ingen behöver oroa sig. Jag kommer inte att beställa en KISS kista, jag gillar bara "Strutter" och "Beth"...... än så länge.....
(ni som har spotify kan ju alltid kolla min "ballad" spellista)
*Genesis var dåliga både pre och post Collins på sång, men det draget var bara idiotiskt.
En tillräckligt stor massa
-
De senaste dagarna har mina känslor varit överallt, inuti och utanpå
kroppen. Kraften i systerskapet som sköljt över mig och andra kvinnor genom
#metoo har...
7 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar