Jag tänkte göra en grymt bra spellista på spotify. En sådandär spellista som är så bra att jag skulle vilja ragga upp mig själv på en bar. En spellista fylld med den allra bästa popmusiken (gärna med en synth i framträdande position) från 80-talet. Storslaget och elektroniskt strömlinje format på samma gång. Hjärta och smärta. Ett soundtrack till en försvunnen John Hughes film. Mitt klara utgångsläge var två låtar: the Assembly-"Never Never" och When in Rome-"the Promise".
Det var också där det peakade. Jag vet inte hur dystopiska "Underpass" passar in där, och inte heller Gene Loves Jezebel som är någon slags tuggummi goth.
"B for better luck next time"Jag kommer nog inte ragga upp mig själv men vi två kan nog ta ett glas, eller två, bourbon ihop under
57 minuter grym musik.
2 kommentarer:
har inte hunnit lyssna på den förrän nu, men den har gjort min pluggkväll lite roligare. Gary Numan var höjdpunkten tror jag. Tack!
Visst känns den som om den ska ackompanjeras av ett slow motion klipp av saker som faller?
Skicka en kommentar