Idag var jag på min andra begravning. Min extra farmor. Och konstigt nog grät jag mer nu än när min biologiska farmor dog. Innan hade jag stålsatt mig och taggat mig själv till att gråta. Jag är Rocky för fan! Men det sket sig så fort jag hörde kyrkklockorna. Vad hade jag egentligen väntat mig? Jag har blivit så blödig på sista tiden, med gråtandet framför Pokemón som lågvatten märke.
Fast eftersom jag gråter så ofta har jag lärt mig att gråta snyggt. Ingen mascara som rinner. Det enda som förstör helheten är att det är fullkomligt omöjligt att gråta utan att näsan snorar utav bara helvete.
Nu har jag ingen extra farmor som stickar halsdukar till mig. Men jag fick i alla fall ha det ett par år.
Dagens låt:
Sparks-"Never Turn Your Back on Mother Earth"
Vetenskap och förbannade teorier
-
Under några veckor har frågor om genusvetenskap och dess värde diskuterats.
Även de metoder som har användts för att vidga perspektiven inom
grundutbildnin...
6 år sedan
2 kommentarer:
jag kan inte heller undvika att gråta på begravningar, förutom på min mormors, men då var jag en empatiskt störd högstadieelev å andra sidan. och det där jävla snoret, det är fan det värsta av allt.
Som jag på min farmors då. Fast jag var inget större fan av min farmor heller. Hon favoriserade min syster.
Skicka en kommentar