It smells like victory

Igår var det nära, men som Barney Stinson skulle sagt blev det en legendarisk (legen-wait for it-dary!) kväll.
SoBa kom på silverplats på quizet. Jag kan fan känna smaken av vinsten nu.
Under tiden för själva quizandet trodde jag att det gick ganska dåligt som att vi precis skulle missa topp 10. Ett ganska enformigt quiz där Jay Z dök upp 3 gånger och Prince 4 och i det stora hela var det väl egentligen inget som satt som handen i handsken. Det var inte "vår" musik, och med det menar jag sådant som man lyssnar på hemma. Den senaste tiden har jag mest lyssnat på musik präglad av hårspray och spandex så jag har väl varit ute och cyklat. Men bara för att man inte lyssnar på något hemma behöver det inte betyda att man inte kan det och upprepningar är tydligen till vår klara fördel. Och syrran var bara till hjälp och stöd, hon får bli vår maskot. Synd att hon ska bor i Simrishamn.
Så satt man där i spänd förväntan med magknip i väntan på resultaten. Topp 10 passerade och topplagen var kvar under strecket, men ingen SoBa. Topp 5 passerade, ingen SoBa men väldigt hög hjärtfrekvens. Och så ropade dem upp de två lagen, och där blir allt lite luddigt. Jag visste att vi inte hade vinsten. Men det spelade liksom ingen roll. Jag vara lika skakis för det. Jag är inte stolt över att säga det men jag blev faktiskt lite tårögd. Den gladaste silvermedaljören någonsin.

Vad gör man nu?
Hur firar man ett silver?
Vi åt hemmagjord skomakarlåda som var minst lika god, om inte godare, som den på ÖK.
Det går bra nu.

Dagens låt:
Wire-"Champs"