readers digest

Jag hatar mig själv ibland för att jag inte tagit tag i mina potential som skribent, jag skäms ibland för den här bloggen uppenbara grammatiska fel och dåliga meningsbyggnad. Tempus skiftningar, allmänna stavfel och allt för mycket slang och engelska uttryck som jag är 70% säker på att jag använder på helt fel sätt. Om jag hade någon skrivar talang hade jag förmodligen haft det som jobb, eller åtminstone som någon slags hobby. Förhoppningsvis tar jag igen mina uppenbara tekniska brister i värme och personlighet.
Men nu har någon i alla fal spenderat nästan 2 timmar genom att klicka sig genom olika inlägg och det måste ju betyda något.
Pessimisten i mig tror ju förstås att läsaren är en lika hemsk person som undertecknat och gärna läser bloggar för att sedan skratta nedlåtande åt skribenten. Men så har jag något där längst inne som jag tror kallas för självförtroende (ett ganska latent sådan men ändock ett självförtroende) som kanske vågar hoppas att jag lyckats underhålla i 2 timmar. Det är samma "något" som inte hade blivit helt förvånad om Sonic frågat mig om jag hade velat ta över Retro sidorna efter Lennart Perssons bortgång. En fullkomligt befängd tanke eftersom jag saknar allt som Lennart hade. Men jag tror i alla fall på att jag kan musik.

Äsch personen/läsaren var nog bara fullkomligt uttråkad och hade inte upptäckt den förströelse som mahjong kan erbjuda. (Att jag aldrig kan slutföra fortet?)