Jag ser på Juno mest för att jag inte orkar resa mig upp ur soffan, och för att Lainey ligger i mitt knä. Men jag tittar på Juno och känner hur jag blir allt mer förbannad. Dessa amerikanska "indiefilmer" med sina typiska karaktärer och den typiska musiken. Och för att det får mig att tänka på mitt tonårs jag och att jag har lyssnat på den där jävla musiken. Det får fan vara nog. Filmerna kan inte alla vara likadan efter så här många år? Jag har ändrats/utvecklats så varför har inte filmindustrin hängt med?
Det är precis som att se en vanlig actionrulle med explosioner. Allt hålls innanför ramarna och följer ett visst mönster. Nä då ser jag faktiskt hellre Die Hard igen och igen. Och du som gillar Juno borde se Saved istället. Macauley Culkin som rullskridsko liksom.
En tillräckligt stor massa
-
De senaste dagarna har mina känslor varit överallt, inuti och utanpå
kroppen. Kraften i systerskapet som sköljt över mig och andra kvinnor genom
#metoo har...
7 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar