lördag 29 maj 2010

the wink and the gun

Vi hamnade på Debaser igår, hamnar alltid där, det är en jävla magnet.
Var både inne och ute. Frågade DJ:n som bor i Bandhagen och påminner om Kalle om han inte råkade ha lite DAF eller Human League. Stackars sate. Han tittade lättat på mig och skakade mina axlar samtidigt som han tackade mig och sade att det var det vettigaste han hade hört på hela kvällen. Det kan inte vara kul att spela skivor där med alla som tjatar på en om Morrissey, Smiths, Krunegård, Håkan Hellström och Familjens enda hit. Men vad spelar det då för roll att tacka mig när du ändå inte spelar min låt? "They gave me the wink and the gun...."
Jag förespråkar ärlighet. Det hade varit fint (god sed till och med) om han hade lagt till ett:"men tyvärr har jag inte det med mig".
Där stod jag med falska förhoppningar. Var hemma vid 4 snåret och åt lite brucetta med brie. High brow fyllekäk.

Min plan för ESC kvällen, som förstås spenderas ensam, var att ha en dekadent afton med rosa bubbel och tjusiga kläder. Men efter gårdagen nöjer jag mig med jordnötsringar och lättmjölk. Jordnötsringar i en fin skål med fot och mjölk i champagne glas. Och vad kläderna gäller sitter jag just nu i mina nya shorts som jag snubblade över i dag. Blåa med små vita prickar från H&M. Jag skippar den där klänningen jag skrev om. Shortsen är mycket bättre. Skandalöst korta men vida, lite grann som en kjol med ben (och hög nio till fem varning).

Dagens låt:
Suzi Quatro-"the Wild One"

2 kommentarer:

sofia sa...

älskar skandalöst korta shorts.

rocky sa...

Jag har släppt cellulit ångesten. Har man inga när man står upp så får man faktiskt ha Magnum P.I shorts.