"Men det betyder samma sak: att man sällan dansar tryckare och många år senare känner en ljuv kittlig längs ryggraden när Dylan Klebold och Eric Harris går in på Columbine High i USA och dödar alla som är bra i gympa"
Om att vara och vad som gör en till nörd enligt Fredrik Strage och jag fick en kittling längs ryggraden när jag läste detta.
Visst var dom motbjudande, vapengalna rasister men det fanns något lockande i hur dom tog tillbaka makten. När jag gick i grundskolan var jag väl inte direkt mobbad eller utstött. Jag passade bara inte in som 13 årig begynnande musiknörd och tjej bland Buffalo skor och Savann byxor. Vi var våran lilla klick och efter Columbine gjorde vi en lista på dem som skulle få överleva våran attack. Allt var väldigt harmlöst men det var väldigt lugnande att se att det faktiskt fanns folk som skulle få överleva.
Jag har aldrig dansat tryckare.
Dagens låt:
Journey-"Dont Stop Believing"
En tillräckligt stor massa
-
De senaste dagarna har mina känslor varit överallt, inuti och utanpå
kroppen. Kraften i systerskapet som sköljt över mig och andra kvinnor genom
#metoo har...
7 år sedan
5 kommentarer:
jag tillhörde b-laget på tryckarfronten. en sån där tjej som man kunde dansa med i värsta fall, om de snyggaste och populäraste redan var tagna/hade sina ökända pms-utbrott just det discot. som tillhörande b-laget fick man ingen gentle treatment direkt, utan det var de mest brutala skamgreppen i världshistorien. men det vågade man inte gnälla om, man var ju nöjd över att någon åtminstone visat något intresse. jag tror att det är på den mellannivån mellan cool och töntig som det största hämndplanerandet egentligen sker.
Då är jag glad att jag aldrig dansat tryckare.
Jag dansade tryckare med:
Patrik
Ronnie
Kaveh
Yashar
Sackor
Jocke Åsne
o nå nonames från väsbyskolan.
Jag önskar att jag hade kunnat säga att jag aldrig dansat tryckare...
Jocke? Han med speedos?
Geeees...
jag veeeeeeet...
det förklarar så mycket... :P
Skicka en kommentar