När jag var tonåring köpte jag mina skivor på Megastore och sedan Record Exchange på Gamla Brogatan, och efter det blev det runt St Eriksplan. Då förde jag in alla mina köp i en bok med datum och pris bredvid. Kvittot förvarade jag i CD häftet. Jag tror faktiskt att det kan ligga kvar ett i min Manics bootleg.
Nu sitter jag vid Itunes store och slentrian köper Lynyrd Skynynrd-"Tuesdays Gone" för 9 spänn. Inte för att jag slentrian gillar låten, den är för jävla bra, men jag köpte verkligen aldrig singlar förut. Jag saknar den tiden ibland. Men det är väl egentligen bättre nu. Jag kan välja mina egna singlar och jag har friheten att välja fritt bland en massa olika genrer. Jag vet inte ens vad en genre är längre! Bortsett från att jag är rädd för indie.
Dagens låt:
Cake-"Short skirt/Long Jacket"
Cancel culture på riktigt
-
Under de senaste åren har begreppen woke och cancel culture debatterats
flitigt. Eller, kanske inte debatterats men slängts omkring och använts som
slagt...
2 månader sedan
2 kommentarer:
tycker det är bättre nu. känner inte längre pressen att lyssna på hela album, köpa hela koncept. och nej, vad är en genre? fast tvärtom ang. indie.
Jag var indie i ett år i gymnasiet, och det jaget föraktar jag. Någon slags försenad tonårstrots.
Skicka en kommentar