Ode to a black man.

Jag har väldigt svårt med kläder just nu. Jag har väldigt svårt med min egna identitet just nu. Kläderna som ser så söta ut på galgen ser bara för taskiga ut på mig. Och det är för att jag inte är söt längre, jag är ingen tonåring. OK, det kan jag leva med. Så då går jag över till en annan avdelning (just nu befinner vi oss på ett H&M), den "vanliga" avdelningen och där ser allt så otroligt tråkigt ut. Som om jag jobbar med bokföring och tycker att Grey's Anatomy är den bästa TV-serien någonsin. Någon "modeintresserad" tjej som dyrkar Robyns stil blir jag aldrig, och tack gode gud för det. Tonåring eller medelålders, söt eller manshaftig, överansträngd eller obefintlig, det är vad som finns att välja på.
Det vore så mycket lättare om jag gillade Mad Men och hade någon av bruttorna där som "stil förebild" och inte Phil Lynnot. Det är trots min avsaknad av osande kvinnlighet mer uppnåeligt än att bli en man, en halv-svart man.

Utöver det så är Dracula musikalen som jag köpt biljetter till inställd. Det verkar som om allt jag vill göra ställs in. Det är nästan så att jag inte vågar köpa biljetter till Scissor Sisters.

Dagens låt:
the Dictators-"16 Forever"