this lovesick repetion (pt2)

Jag upprepar mig gärna, jag hoppas att upprepningar sak få folk att fatta, att budskapet ska sjunka in.
Jag vill ha riktiga framträdanden på scen.
Jag tittar på Fad Gadget från Hotel Suburbia (1983), och allt ser så bra ut även fast körtjejerna är bland de fulaste som finns. En riktigt skön kontrast till Frank Tovey som ser helt fantastisk ut. Clean cut synth om man kan kalla det så. Det når sitt klimax i Ladyshave när han börjar med att dra upp sig i håret från scengolvet. Sliter av tussar med hår och strör det över publiken för att sedan gå vidare till att slita av sig skjortan och ge sig på håret i armhålan på samma sätt. Det blir bara bättre, eller värre beroende på vem man frågar, när han drar ner byxorna för att rycka bort könshår för att återigen strö över publiken. Vad finns då kvar att göra, vad är nästa steg? Raklödder, smeta in sig med raklödder. Vilket ger lite volym till den nästan undernärda kroppen.
Allt är för bra, så bra att man blir arg och frustrerad över att man inte var där. Jag hade inte ens en chans, jag var inte ens född. Jag förstår varför Olle är mest inne på ny musik, då slipper man det problemet. Men mycket var bättre förr, jag tänker inte säga allt för jag vet bättre än så. Men mycket och min skivsamling pekar på det. Jag har ett mycket begränsat utbud på skivor/artister som debuterat efter 1985. Ändå så vill jag hitta något nytt för att ha "varit där".
Något måste hända på scenen, jag kräver inte raklödder och håravfall det vore bara plagiat. Men något man inte glömmer. Känslan, något rått men stilfullt.
Jag vill så gärna gå på en bra konsert igen, men allt blir bara nostalgi eftersom det enda jag vill se som det är fysiskt möjligt att se har jag redan sett. Visst DM är alltid DM och alltid fantastiskt, och Manics har alltid en speciell plats i mitt hjärta. Men på musik fronten inget nytt.
Det närmsta är väl the Horrors, men det väcker inte tillräckligt starka känslor. Pink Grease är ju underhållande och väldigt oförutsägbara, men inget "jag var där" band.
"I retreat into self pitty, it's so easy"
Jag kunde inte sagt det bättre själv...