Det är bara att rulla, inte tänka.

Jag satt hemma och jäste i soffa efter att jag intagit ett paket bacon själv. Kände mig sådär lagom fet och menigslös. Jag behövde komma ut annars skulle jag bli galen eller äta upp resten av tårtan.
Efter mycket velande gick jag till slut ut med min kickbike, och jag ångrar inget!
Mina hoods är som gjorda för kickbikeåkande, någonstans innan/efter Stureby behöver man inte ta någon fart alls. Världens bästa nedförsbacke som började lite mjukt för att öka till en rejäl brant som gjorde att jag var tvungen att hänga på bromsen. Det var fantastiskt med vinden i håret, Pink Grease i lurarna (bästa kickbike musiken like ever!), svischande nedför backen i svalkande skugga.
Nöjd och belåten tåg jag Bwayen från Svedmyra, jag ville inte förstöra min svalka med att kämpa i uppförsbacke.
Ett perfekt tidsfördriv och nu är Olle på väg hem, ibland är livet skönt. Det som saknas är en Kickbike som passar min längd (173cm) så jag slipper spänna ryggen. men det är petiteser nu.


(bilden är från i april i år, vi har rätt så snygga kläder båda två.)