you can judge a record by looking at its cover.

Det finns många fula skivomslag, men min favorit är nog
Leo Sayer-"Endless Flight"



Jag undrar bara hur dom tänkte, den är så cheezy.

we love the city because it lets us down, we love the city not the suburbs that surround

På tisdag kommer jag återigen få placera mina fötter på Heathrows heltäckningsmattor, och på tisdag ser jag förhoppningsvis Darren Hayman i Kilburn. London dags och vad vore bättre än att se Darren Hayman på hemmaplan. Jag brukar göra spellistor för att få den rätta London känslan och "We Love the City" är alltid med på dem. Jag hoppas att jag har stake nog på tisdag, jag brukar ha svårt nog att gå på nya barer i Stockholm men detta är en chans jag inte får missa. Och jag har gjort mycket för Darren Hayman. Han är alltid värd det, jag tror på honom. Det är min religion.

Dagens låt:
Hefner-"We Love the City"

fear of the dark

Ok "Mörkrädd" är inte lika skickligt skriven som "Människohamn". det är helt olika kaliber på Andreas Roman och John Ajvide Lindquist, men "Mörkrädd" skrämmer fan skiten ur mig. Jag var tvungen att slå ihop boken. Jag får inte läsa den när jag är ensam på kvällen. Det blåser ute också, tur att jag bor på andra våningen annars skulle jag låst in mig i badrummet och inte kommit ut förrns Olle kom hem kl 6 på morgonen. Jag har ont i magen och vill läsa mer men jag vet att det inte vore bra för mig. Det är inget på TVn och jag känner suget efter att sätta på Supernatural men det vore ungefär lika bra som att bli frisk från flunsan för att sedan bli matförgiftad. Så blogg i stället och Softcell-"Non Stop Erotic Cabaret" snurrandes på vinylspelaren. Så långt från skräck man kan komma.
Jag ska inte lyssna på Suspiria soundtracket, den enda musiken som faktisk gjort mig rikitgt rädd och illa till mods.

(om rubriken: Maiden förståss, inga favoriter men det kan tilläggas att riffet bara är så snott från Sisters of Mercy-"Temple of Love". Mmm tänk på det, låt det sjunka in.)

I've just seen the dead walk by and they dont seem jeallous of my life

Nu är jag officelt på semester och de sista timmarna på jobbet garanterade att jag inte kommer att sakna den gudsförgätna platsen. Datahaveri precis innan stängnig som gjorde att vi inte kunde ta kortköp eller stänga ner butiken på korrekt sätt. Hela datorn som styr kassorna är död och jag kunde inte vara gladare över att slippa gå dit imorgon. Jag hatar det jävla stället där inget funkar och ingen får rätt infromation om saker.
Jag är färdig nu.

"Människohamn" läste jag ut igår, som kvällsläsning började jag på "Mörkrädd". Egentligen borde jag hålla mig till böcker som "Svindlande Höjder" och "Jayne Eyre" som inte skrämmer upp mig. Men det är något fel på mig jag gillar att vara rädd, att nervigt se mig över axeln och oroa mig för mörka hörn. Rädsla är mycket mer lätthanterligt än tex min sociala fobi och min ångest.
Jag har snart läst ut "Mörkrädd" också, inte lika skarp som "Männsikohamn" men lika svår att lägga i från sig.

Dagens låt:
Siouxsie & the Banshees-"Night Shift"

Guns N' Roses - November Rain

Det finns ingen som helst mening för Slash att stå och lira gura utanför kyrkan på den där klippan, förutom att det ser fräckt ut. Det är inte ens samma kyra som Axl gifter sig i, som vi ser Slash på väg ut ifrån och sedan står han på den där klippan i andra kläder. Jag skulle villja ta ett snack med regisören, men jag vänatr mig att jag skulle få höra en massa dravel om symbolik. (Hur dör bruttan förresten?)

Rocking bones

I tisdags efter en dag med min lilla mamma som börjar se gammal ut, det är jobbigt för då innebär det att hon kan dö och mammor får inte dö, gick jag och Olle en promenad runt Skogskyrkogården.

När vi först kom dit och möttes av stenmurar, tystnad, rymden och ett stort kors på en grässlänt med ett olycksbådande kapell bakom kände jag en stor klupm i magen. Dödsångets kombinerat med ett överdrivet intag av "Supernatural" samt läsande av Avjide böcker rimmade illa med en enorm nästan oändlig kyrkogård. För att slippa den värsta undergångskänslan vek vi av åt vänster, in i skogen. Men det blev inte så mycket bättre av att se gravstenar efter gravstenar efter gravstenar efter gravstenar... ja ni fattar. För att undvika det tunga ämnet, att vi också skulle dö, diskuterade vi gravstenar, olika trender och hur man kan visa att man har pengar även när man är död.
Stämningen lättade och jag tog tom med mod till mig för att kika ner i vad jag trodde var en "grav to be". Besviken eller lättad såg jag att det bara var en grop för att kolla några ledningar. Jag drack faktiskt också vatten från kranarna där, gravvatten, dödsvatten. Mer prat om Supernatural, jag fick briljera med den lilla spanska jag faktisk kom ihåg från grundskolan. Mellan 40 min och en timme gick vi runt där utan att ens se hälften. Men i höst, när min chock har lagt sig och löven blivit röda ska jag dit igen och leka foto A.
Mina planer för Alla Helgona är spikade.

Dagens låt:
Bauhaus-"Hollow Hills"

There'll be days like these my mama said

Jag ska rasta min mamma i stan imorgon, undar hur många gånger jag kommer att säga "neeeej mamma den rulltrappan går åt fel håll"?
Men jag är lite orolig för hur hon ska hitta hem till mig helt själv. Vi har ju rulltrappe problemet som jag nämde tidigare och så har min mamma en tendens till att vara lite tankspridd.
Om hon lyckas ta sig fram ska hon få köpa ett par gula lackskor till mig, det känns som om jag kan behöva ett par gula lackskor. Det spelar ingen roll att jag är 23 år, har ett jobb och bostadslån jag kommer alltid tacka och ta emot när mamma bjuder mig på något. Jag skulle aldrig be om det men om hon erbjuder sig vore jag ju dum om jag tackade nej.
Fika ska hon bjuda på också, det gör hon alltid.

Dagens låt:
Shirelles-"Mama Said"