Första dagen tillbaka på jobbet igår och entrédörren pajade så vi fick vara kvar till kl 20.00 och jag fick ett smärre sammanbrott. Ett ganska så stort faktiskt. Jag brukar betrakta mig själv som en ganska hård typ, eller en typ som lyckas hålla upp en ganska så hård fasad. Jag gråter mest när ingen ser. Men igår brast det, och jag är 100% säker på att det inte hade gjort det om jag hade haft tunnelbana hela vägen hem. Så det så.
Och i London var det vår med påskliljor, körsbärsblommor och vad jag med mina få botaniska kunskaper uppfattade som magnolia blommor. Här hemma lyser en oförlåtande vårsol och avslöjar var endaste katthår och intorkad vattendroppe. Vårstädningen känns oundviklig men ändå så omotiverad.
En massa Boots smink och en omotiverad leksak fick följa med mig hem.
2 kommentarer:
jag blir matt bara av att tänka på det där med vårstädning. funderar nästan på att anlita någon.
men då måste man ju städa innan ändå, eller vågar du visa all din smuts?
Skicka en kommentar