prologue to history.

Jag såg dokun om Anvil igår och blev tvungen att zappa över till PSL på festival för att inte börja gråta. På PSL var det desvärre inte bättre. Det var Markus Krunegård och en massa skrikande tonårstjejer. Det är nästan så att jag undrar om inte min påstående att så fort tjejer gillar något blir det dåligt inte är sant ändå? Och inte bara en yttring av min avundsjuka över att aldrig ha passat in. Jag bytte snabbt över till Anvil igen och kunde glädjas över den stora publiken de äntligen fick spela inför. Jag passar inte in där heller. Verkligen inte. Det är så långt ifrån mig själv att jag kan betrakta det och roas utan att känna mig kränkt. För det där är ju verkligen inte jag. Det som är riktigt jobbigt är nog att jag ändå är mer lik Krunegårdfansen. och det gör mig ännu mera ledsen än Warren Zevon dokumentären.
Men igår var jag riktigt glad över att jag betalar TV licens.

Jag ska se Harry Potter idag. Äntligen.

Jag gjorde en spellista relativt fri från den rätt så skrevorienterade musik jag lyssnat på den senaste tiden.
Vilket jävla skämt.

reumatism

Jag har ju min gubbhörna nu, även om den inte är riktigt färdig ännu. Här sitter jag och läser böcker och Classic Rock som en fullblodsgubbe. Och jag har läst mycket mer i det senaste numret än vad jag har gjort i de 10 senaste Sonic. Sammanlagt.
Men jag kommer aldrig gilla Deep Purple även fast David Coverdale är en ytterst charmerande herre. Man kan helt enkelt inte ha en flygande häst, en regnbåge och tornado med på ett skivomslag.

(Fast en del av mig börjar tycka att den är så ful att det blir fantastiskt. Lite som Liberacie.)

cold as ice

Hypokondrikern i mig säger att jag har fått bihåleinflamation, logikern i mig säger att jag borde varit förkyld innan för att ha fått det. Harsomhelst har jag ett tryck i huvudet, främre högra delen med betoning över ögon och näsa, och allmän trötthet. Och så har det känts sedan i onsdags.
Inte frisk nog för att jobba och inte sjuk nog för att vara hemma. Kall lägenhet har jag också.
Det blir tröstmat med stuvad spenat idag.

Dagens låt:
Alice Cooper-"He's back (the man behind the mask)"

hönan eller ägget?

Austin Powers?

Roman Polanski?

Eller hur var det nu igen?

quiz this.

Jo det där med quizet. Jag var mest nervös över själva tekniken men vi fick så fin hjälp av bartendern att det löste sig ganska snabbt. Lite öl/vin biljetter på det så var jag varm i kläderna och nöjd med mitt val av stammishak.
Något annat som jag oroade mig över att det quiz som vi skapat skulle vara alldeles för lätt. Hairmetal ballader, 90-tals hittar och Kanadas stoltheter. Tänk då min förvåning när man fick höra kommentarer om att det var det svåraste quizet någonsin. Något som jag fortfarande inte riktigt köper. Det var över lag välbekanta låtar, inga b-sidor eller obskyra skivbolag. Jag är faktiskt rätt så chockad över att folk kan så lite. Det är visst bara 90-tals indie från staterna och skäggiga gubbar som gäller. Folk är för nischade och saknar bredd.
Eller så är det helt enkelt så att jag har någon form av bokstavskombination, det skulle förklara min sociala inkompetens och att jag aldrig riktigt passar in. Inte ens bland folk som skulle klassas som "my people".

Sedan fick vi klagomål över att det var så lite kvinnliga artister med. Ok, sorry grabben men jag lyssnar inte på musik efter kön så jag reflekterar inte ens över sådant. Och just därför vägrar jag kvotering också. (Men vi är ändå 3 tjejer i laget och en kille och vi spelade the Slits, Cheryl Cole, Mariah Carey och en del annan x x kromosom mix).
När vi ändå är inne på det spåret kan jag väl passa på att gnälla över att de som kom fram för att säga att vi spelade bra pausmusik pratade med Olle först även fast jag stod precis bredvid. Bara en sådan sak.
Hur som helst, ett jätte grattis till Bobby tonys som äntligen fick ta hem en vinst. Så jävla värdiga vinnare. Nu får ni våndas i en månad och gör inte om vårt misstag att försöka ta quizet utanför dess bekvämlighetszon. Folk kan bara musik som de själva gillar.
Jag står ensam kvar med min asbergers, jag kan lika gärna krypa tillbaka in under trappan med mina lexikon och stanna där.
I december byter jag lagnamn till AD/HD eller något.

(Jag bjuder på en nedladdningslänk av vårat facit och hoppas att en vänlig själ säger att det är alla andra som är korkade och inte jag som är sjuk.)

home sweet home

Jag är äntligen hemma igen efter missade bussar och allmän misär. Nu håller jag mest på och stökar runt och försöker få ordning. Jag återkommer till det chockerande quizet ikväll. Tills dess bjuder jag på min fina tapet.

Dagens låt:
Mötley Crüe-"Home sweet home"

Nu kör vi!
Kom, kom, kom!

(nu ska jag bara kräkas upp min nervositet)