you're so physical.

Det är sant att jag tränar nu för tiden. När Satan blir gammal och allt det där. Mina gymbesök snittar in på ca 3 ggr per vecka. Ingaet stort projekt det där, lite maskiner, 20min rodd och 10min crosstrainer. För jag har inga mål. Jag är nog ändå rätt så nöjd med min kropp vilket faktiskt tar emot att säga. Jag har aldrig känt att jag inte kan ha vissa kläder pga min kropp. Jo jag har en rätt så bred röv och med det breda höfter och den kommer fortsätta att vara det även om jag inte har snortajta stuprörsjeans med hög midja. Plattbröstat kan vi lägga till listan men det bekommer mig inte så mycket.
Mina nojjor handlar inte om så mycket om kilon och form. Istället har jag rätt så stora problem med mitt ansikte. Ibland tycker jag inte att jag ser mänsklig ut. Men värst komplex har jag för min röst. Allt jag säger högt ekar i mitt huvud och det låter så fruktansvärt grötigt och nasalt. Talfel har jag också, som bäst kan beskrivas som verbal dyslexi.
Hur klyschigt det än må låta tycker jag faktiskt att insidan är viktigast. Det jag vill få komplimanger för är hur jag är inte hur jag ser ut. Och sådana komplimanger kan jag inte få nog av. Berömmen jag får för mina quiz, den känslan jag känner då måste likna den känslan som Victoria Silvstedt kände när hon blev playmate of the year.
Med det sagt bryr jag mig ändå kolossalt mycket om hur jag ser ut. Men för min egen del. Jag vill känna mig lika fin som jag känner mig briljant. Jag kommer alltid att vara ett missfoster och det är faktisk okej.
Men jag vill aldrig bli playmate of the year.