only the lonely

I morgon är det fredag med ledig helg framför sig. Jag har målat mina naglar med 2 sorters glitter, gjort en spellista, köpt vin och öl, planerat mat och en killer outfit. Stora planer. En helkväll med mig själv som alla andra kvällar. Men bara för att jag saknar social kompetens tänker jag inte låta det stå i vägen för det som ni vanliga dödliga kallar för "fredagsmys".
Jag har inga vänner. Jag har bara min man som jobbar natt och min syster nere i Skåne.

Det där med vänner har aldrig varit riktigt aktuellt för mig.
Som barn fick jag smärre ångest när en inbjudan till ett kalas damp ner i brevlådan och jag gjorde allt för att slingra mig ur det. Det funkade bara en gång och då hade jag kastat inbjudan innan min mamma såg den.
Jag hade väl 1 vän åt gången och när den var sjuk eller bortrest nöjde jag mig gott och väl med mina böcker, mamma eller syster.
När jag började gymnasiet var jag nästan på väg att bli social men det där med riktiga vänner kändes så otroligt krävande. Vänskap kom alltid med något motkrav. Och vem behöver vänner när man har internet. Internet som lämnar utrymme till att formulera sig bra. Ingen hör om du stammar eller stakar dig på orden i ett forum. Sedan såg jag ingen motivation till att skaffa andra klassens kompisar när min pojkvän (nu man) var min allra bästa vän med samma intressen och referensramar. Varför gå på bio med någon som inte förstår ett Waynes World relaterat skämt?
Allt detta har lett till att jag egentligen inte vet hur man samtalar med folk. Jag har inte behövt träna upp det där. IRL är jag obekväm med stamning, på internet är jag fullkomligt oemotståndlig med kvick humor och de rätta felen.
Men det vore inte helt fel att ha någon att umgås med så jag slipper dricka en hel flaska vin själv.