Du skulle varit där.

Ett uttryck som känns lite uttjatat men igår kväll på Pascal var det verkligen ett sådant ögonblick. Mitt i ett set av benknäckande Pascal kliver Sveriges allra största superstar upp på scen. Henric de la Cour gästade och sjöng på hela Nyår. När jag träffade Orup i söndags började jag svettas men detta fick mig nästan att kissa på mig av förtjusning. Det var så självklart och ändå så jävla otippat. Yvonne återföreningen kan gå och dra något gammalt över sig. Och kvällen blev ändå bättre efter Henric. Om jag säger en super speedad version av Krog i Hamburg vad säger du då? Hela kvällen brann.

Du skulle varit där säger jag. Det skulle du verkligen.

(Lite smålustig att jag tidigare på kvällen twittrade vilka 3 personer som det är mest troligt att stöta på när Pascal spelar i Stockholm. Jag, Olle och Henric de la Cour.)

technicolour dreamcoat

Varje höst är det samma sak, jag tänker att jag ska leta efter den perfekta vinterjackan. En jacka som är både snygg och varm. Men efter flera års letande och flera felköp, mest pga snålhet, har jag insett att man inte kan få bägge. Mitt fokus de senare åren har legat på funktion/värme men det är bara för att det varit så jävla kallt med snöstormar och inställd tunnelbana.
Men sedan tänker jag på den ljumma 2008 vintern, ssom även går under namnet "Barca-vintern". Då vill jag skifta fouks till det ytliga, men det verkar som om det bara finnas ett enda material för snygga jackor. Ull. Ullkappa och två katter går liksom inte ihop. Hur mycket man än jobbar med klädvårdsrullen innan man går hemifrån kan man ge sig fan på att det aldrig är tillräckligt Något som man bara ser när man står utanför porten.
Sedan vill jag att jackan ska uppfylla två andra kriterier: snygg till både byxor och kjol. Stenhård och klassisk på samma gång.
Jo, nämnde jag att jag är sjukt snål också? Men jag är nästan villig att kasta allt åt sidan för den här kappan från Dry Lake. Jag vill inte ångra mig så som jag gjorde med den där kappan från Ida Sjöstetd för några år sedan.
Och den här är snäppet vassare. Inte så överdrivet söt. Som en morgonrock typ.

Får prova den och hoppas att den är skitful IRL.

spacelord, mother, mother.

I måndags blev jag av med min biljard oskuld. Och som med alla debuter var jag otroligt dålig, tafatt och fumlig och jag vill förstås göra det igen.
Jag lyckades kanske få ner 4-5 bollar men min stl var oklanderlig. Jag satt lite käckt på kanten och lade upp benet och sådant där. Drack öl gjorde jag också, utan att spy. Små framsteg.
En sak som förvånade mig var att den där sunkiga biljardhallen på Hornsgatan spelade så pass bra musik. Jag har alltid velat spela biljard till Monster Magnet-"Spacelord".
Nästan som om jag vore med i ett Supernatural avsnitt.



Bra kväll, bra umgänge. Jag är nöjd.
I tisdags fick jag dessutom mata små gråsparvar direkt ur handen.

peas in a pod

1984 Queen-"It's a Hard Life"












2009 the Killers-"Spaceman"

Likheterna är slående.

blygsamt skryt

När jag dör kan man få hugga in Xray spex-"I cant do anything" på min gravsten/monument.
Men jag kan skillja Edgar från Johnny Winter, Björn från Benny.
Men inte Genesis från Phil Collins och vem vill det egentligen.

Madam X

Eftersom ingen läser den här bloggen längre, och jag knappt ens orkar bry mig nu när jag har Twitter. Och för att jag älskar, ÄLSKAR, dåliga musikvideos. Därför

silver

Delad silverplats igår. Thats it, nu ska jag sluta slösa bort min talang med att lyssna på musik som jag gillar. Det blir ingen Cinderella, Ratt, Britny Fox eller Kix. Ingen Faster Pussycat heller. För det är väl dags att jag inser att det inte finns plats för hairmetal på quizen, nog så och jag är glad ändå.
Men om vi vinner tar jag fram den tunga arsenalen.

Quizrÿche rising

Quizpremiär ikväll och som vi har väntat!?
Orginal Quizrÿche återförenas och Cissi är helt övertänd och gillar allt i vår facebookgrupp så även om vi kanske gör en bottenplacering ska det bli kul att återse allihopa. Twitterfeeden går varmt och jag har gjort en lagflagga att hänga bakom DJ-båset den gången då man kanske vinner igen.


Okej jag är nog mer övertänd än Cissi.
Nu kör vi!

bloody tourists

Ja se där, det blev en riktig turist av mig till slut. Jag som alltid suckat och himlat med ögonen åt folket med ryggsäck på Regent Street. Men det är nya tider nu. I oktober drar jag till NY i en vecka och när jag nu såg en pac-a-parca i leopard mönster kändes det som en strålande idé. Ännu bättre när jag tänkte på det där undergångsregnet som Olles föräldrar hamnade i när de var där för 2 år sedan.
250 spänn och så där lagom Salt'n'Pepa cool.

Men ryggsäcken lämnar jag hemma, eller Olle får ta sin kånken.

not so crazy sunday mornings

I söndags var jag på Aspuddens 2 km loppis och lullade runt lite lätt bakis. Jag förstod inte riktigt vad jag gjorde där. Det kändes lite obehagligt att rota i människors liv så där uppenbart medan de tittade på. Att stå och håna saker så som man gör på Myrorna gick liksom bort för även om jag har ett rykte om att vara elak, hård och hotfull ser jag ingen mening med att såra andra människor i onödan. Dessutom var det så jävla mycket folk, barnvagnar och cyklar. Jag har dessutom inte tålamod för sådant. Olle fick leta upp saker till mig. medan jag stod och twittrade eller något. Han hittade en skivback och lurade dit mig genom att säga att det fanns både Kiss, Van Halen och Ratt för 10 spänn styck. Lättlurad som jag är plockade jag åt mig 5150 och Crazy Nights. Jag köpte en del av denna mannens liv för 20 spänn. Ett liv som han inte har längre.

"And they try to tell us that we don't belong
But that's alright, we're millions strong
You are my people, you are my crowd,
this is our music, we love it loud
Yeah, and nobody's gonna change me,
'cos that's who I am"

Och nu är denna mannen, som en gång säkert haft näven i luften och sjungit med till de sista raderna, över 40 och har ett loppis bord i Aspudden. Det gjorde mig faktiskt lite rörd och ledsen.