Jag har börjat få en viss religiös övertygelse. Det där med karma börjar kännas på riktigt. Inte så att man får belöning när man gör bra saker utan mer att man får bestraffningar om man är en jävla idiot. Då tänker jag förstås på en utav mina kolleger. En prakt idiot som inte kan sköta sitt jobb. Smyger in på toaletten i 10 minuter innan hon ska gå för dagen och sedan stämplar ut, smyger ut och röker när hon inte har rast, gnäller över att hon jobbar så långa dagar (hon har 35 timmar i veckan och jag 25, gå ner i timmar eller håll käften), hon är överkänslig, ingen humor och vet inte alls vad sarkasm och ironi är, ja listan kan göras hur lång som helst..
Hur som helst, för kanske 1 år sedan fick hon en stor varfylld böld i ansiktet vid käkbenet och nu har hennes knä svällt upp till nästan dubbel storlek och hon vet inte vad det är eller hur det har gått till. Jag gottar mig så i hennes olycka och hoppas att hon blir jättesjuk. Hon går nämligen på semester på måndag, och det skulle verkligen glädja mig om hon fick spendera 4 veckor på kryckor eller i bandage , springandes till läkaren. Om hon nu vågar gå dit med läkarfobi och allt.
Om nu min teori med karma är sann måste det ju också betyda att jag är en rättskaffens människa även om min idiot kollega tycker att jag är elak när jag egentligen bara är hård men rättvis (mina egna ord).
Dagens låt:
Stevie Nicks-"Edge of Seventeen"