Jag har sådan grav åldersnoja just nu. Blir 25 år och jobbar kvar på samma ställe som när jag var 19. Jag kommer inte loss.
Då verkade det lättare när jag var 15 och hemma hos Anna Larsson och sjöng med till "Yesterday man". Alltså försöker jag återskapa den känslan att mer skrika än sjunga med till låtar med en lista på Spotify. Och som alltid tar det stopp. Det blir bara gamla vanliga tråkiga Animals. Men när jag var 15 älskade jag de typiska top 40 låtarna från 60-talet. Det som spelades på Vinyl 107 vid 17 snåret, och det som fanns på alla best of boxar vi hade liggandes.
Och jag älskar fortfarande att mer skrika än sjunga, till Olles förtret då min favorit låt för det ändamålet just nu är "Roll Away the Stone". Som jag levererar med exakt dialekt och tonsäkerhet. För visst sjungen Ian Hunter lite falskt där?
Ge mig två trådlösa micar, en singstar skiva och en flaska vin så kanske min nojja försvinner.
(Good old days)
Vetenskap och förbannade teorier
-
Under några veckor har frågor om genusvetenskap och dess värde diskuterats.
Även de metoder som har användts för att vidga perspektiven inom
grundutbildnin...
6 år sedan
5 kommentarer:
tänkte skriva: äsch, det är inget att bekymra sig om. men sen kom jag på alla stadier av åldersnoja som jag gått igenom, så jag tror jag hoppar tröstetalet. men du, det löser sig, som timbuktu sa.
jag kan säga, som är 6 år äldre, att allt bra kommer med åldern. jag tyckte att alla äldre var dumma i huvudet när dom sa till en 19 årig fredrik att det blir bättre ju äldre du blir. jag ville fan inte bli gammal.
men det blir bättre. man släpper på alla regler och går sin egen väg.
då var jag grym. nu är jag fan asgrym...
om jag släpper mer på reglerna kommer jag att lyssna på Def Leppard.
Min tandläkares kompanjon heter märklig nog Ian Hunter, jag hälsade på honom en gång, när han sa vad han hette sa jag; Mick Ronson. Han verkade lite förvånad.
Och Ian Hunter sjunger falskt, ofta.
tandläkare har ingen humor.
Skicka en kommentar